tisdag 2 september 2014

Nej....






.... jag har inte tänkt lägga ner bloggen!

Jag förstår om det kan verka så just nu dock. Ett faktum är att vi fått en del nytt att fundera på här, nytt som behöver "tacklas" och som jag faktiskt inte vill skriva om än, men förmodligen kommer att berätta relativt snart. Får se vad det blir i mellantiden, men detta nya tar en hel del av min tankeverksamhet så....

Ja ja, bara att hoppas att några av er läser se'n när det kommer :)  (Och jag SKA försöka bli bättre på att i alla fall läsa andras bloggar.....)

Allt gott!
Eva

lördag 9 augusti 2014

Cat-walk

Njae.....
Jag skriver ju helst svenska, men nu passar det så väldigt bra faktiskt!

Någon dag innan jag upptäckte grannhunden lös ute igen, medan jag faktiskt litade på vad hussen (o matten) sagt om att hunden aldrig var lös alls så fick båda i siamteamet hänga med ut samtidigt. Numer blir det allt en i taget.... (Inte för att jag skulle kunna göra SÅ mycket, men det är i alla fall lite enklare hålla koll med en katt.)

Då blev det en del bilder.....


Koppel gäller definitivt numer.... Simon i rött halsband och Petrus i grönt. Det kan variera lite men jag inbillar mig, i de där djurfantasierna vi ägare gärna ägnar oss åt, att Petrus skulle vara mer mån om med "manliga" färgen....


Faktiskt den sötaste rumpa jag vet! Sitter på Petrus som här är på väg till sitt favoritbete.


De har olika smak, tuggar i princip aldrig på samma ställe.


Gäller att kolla noooooga!


När Simon gör så här börjar jag också spana och lyssna.....


Petrus tuggar på.....


Fast kanske...... Behöver de hjälp med spanandet?

Någon kanskse minns gången för 2-3 år sedan, när de fick gå lösa, när den ena kom som skjuten ur en kanon när han hörde morr från den andre och en "invaderande" friströvare? Så nog är båda på sin vakt alltid.
 

Rätt stilig är han, min "storkisse" och numer ålderman i huset. Simon, S*Jamborees Simon, SIA n, f 130613, om det ska vara riktigt tjusigt.
("Storkisse" mest för att han alltid vägt c:a halvkilot mer än lillebror, ofta ungefär 5.5kg)


Men Petrus är lika fin han!
S*Jamborees Peter, SIA n, född 050115.

(SIA n står för siames, bruntecknad om någon undrar.)


Det här är faktiskt en smått "äcklig" bild även om det kanske inte syns....
Simon gladde matten med att, denna gång, spotta upp gräset igen redan ute.

Och när jag vände mig för att börja samla in kopplen när vi skulle gå in.....


Jag lovar - de hade lagt sig så alldeles av sig själva!

Allt gott!
Eva

fredag 1 augusti 2014

Dessa korttänkta/icke-tänkande......

....hundägare alltså!

Nu är jag arg, rejält arg!
Tyvärr är det andra hundägare som gjort mig sådan just nu.

För c:a 2 veckor hände det som startade nuvarande ilska. Jag mötte en granne som bor i lägenhet lik min, alltså i nederplan med uteplats. Hon berättade att hennes ena katt, en 14-årig kastrerad hankatt, legat ute i sin favoritstol på uteplatsen medan hon hade dörren öppen och gick lite ut och in. Katten är van utekatt ska kanske påpekas, van att hålla sig undan fara och t.ex. hundar. (Vilket jag sett när Assar och jag mött honom.)

Plötsligt hör hon ett ljud och får se katten komma farande in och rusa under sängen. Efter in i lägenheten kommer en hund av större modell (schäferblandning tros det senare). Hunden låter sig slängas ut utan att protestera tack och lov. Matten får dra ut katten från under sängen.

Chockad katt visar sig ha blivit biten rätt svårt i ett framben så färden till veterinär anträds direkt.

Nu visar det sig att katten blivit så illa biten att benet är av på två ställen. Veterinären konstaterar att de kan ordna direkt så att katten kan klara sig med smärtlindring fram tills amputering kan göras, för det är det enda möjliga i längden.

Men amputera en 14-årig katt, van vid att gå ute, och kräva 8 veckors rehab/inneliv.... Nej matten valde att avliva, vilket jag anser var rätt.

Katten förlorade alltså sitt liv och matten en av sina bästa vänner (hon har en syster till denna katt kvar) för att en hundägare har släppt sin hund lös! Lös i ett område där hunden lätt kan springa in till våra uteplatser som ändå ligger så långt från gångväg att hundägaren inte har minsta chans se om hunden t.ex. kan ta sig in i lägenhet eller skrämma folk och "fä" som sitter ute.

Lappar har satts upp som bara informerar om vad som skett, inte efterlyser eller så. Jag har hört flera som kommenterar de lapparna på rent skrämmande sätt.....

Så har vi de som släpper sina hundar och säger, på fullt allvar, "Men jag får tag på honom om det kommer någon!".....

I de flesta fall jag har stött på här är det s.k. "muskelhundar" eller andra större vars ägare säger så, men det har även hänt med t.ex. jack russel. Nästa gång ska jag baske mig be om autograf från Usain Bolt! För om du inbillar dig att du kan springa ikapp en hund som rusar iväg, efter rådjur, annan hund eller vad det vara må, då måste du minst vara träningskompis med honom!

Grannen släpper ut sin hund lös på uteplatsen. Den grabben gillar inte andra hanar, Assar är inte alltid helförtjust heller om man säger så. Jag såg honom lös ute idag och skulle prata med matten som satt utanför. Tyvärr blev det mer gräl, men det i huvudsak för att hennes kompis ryckte in till hundens försvar.

Så fick jag också höra något som kanske delvis förklarar även de andra lösa hundarna "När vi nu har uteplats vill vi ju utnyttja den!" (alltså genom att ha öppet så att även hunden kan gå ut, förstod jag det som.)

Jaha.... Men om det nu innebär att jag inte kan utnyttja min uteplats? jag vågar ju inte ens ta ut Assar i koppel där numer! (Fick frågan "Har du alltid din i koppel då?" och vid mitt "Ja självklart!" blev det lite tystare i alla fall.)

En ägare här blev mycket förvånad och tyckte att jag var bra fånig när dennes hund och Assar började småmorra lite mot varandra i en rastgård en bit bort. Jag kopplade Assar direkt (flexi) för att ha mer koll på honom. "Men det händer nog inget!" sa' den andre. Nu vet jag ju hur Assar kan reagera och det försökte jag förklara men det föll inte i god jord för SÅ kunde det ju inte vara - han är ju en så gullig hund! Jo, oftast, men nu var godistiggande inblandat... "Ja men jag litar då till 110% på min!" Ledsen, men det är den absolut dummaste kommentar jag vet.

Jag är så fruktansvärt trött på att behöva vara rädd för vad andra hundägares okunskap/"orkar inte"/egoism kan ställa till för mig och min hund! Att behöva oroas över att t.o.m. passera in och ut genom sin egen dörr/port är inte kul.

Tyvärr kan man ju inte göra mycket, inte förrän något eventuellt händer.... Dock kommer jag väl att fortsätta vara tjuriga tanten som försöker prata med och i vissa fall (oftast ofrivilligt från min sida) råkar i gräl med de som inte tänker längre än sin egen bekvämlighet.

Inte världens roligaste inlägg, men detta måste bara ut! Kanske, kanske, kanske kan det få någon som behöver en tankeställare att ta sig den tiden.

Allt gott!
Eva



onsdag 23 juli 2014

Inte mycket ork inte.....

Näe, vi har inte det inte.....

Inte ens med bästa vilja i världen kan jag påstå att en enda av oss 4 är särskilt förtjust i denna värmen. Det absolut enda som jag ser som bra med över 25 grader är att jag vet en del vänner som mår bra av det. För egen (och en del andra vänners) del är det dock tvärtom.

Jag är nog lite (extra) hispig och ffa rastlös just nu också pga ren abstinens..... Promenadabstinens har jag upptäckt att jag får när vi inte kan vara ute som annars. (Jo jag vet att många föreslår kvällstid! Jag är dock inte helt bekväm med att gå sent ensam här. Inte sommartid i alla fall, annat med vinter när gatorna är tomma :) )

Vad gör vi då? Så lite som möjligt......


Så'nt här går ju ändå att ägna sig åt! Petrus sitter med ryggen mot mig och spinner som bara den. Då ska han gärna ha framtassarna i min hand så här och jag ska hålla emot så att han kan trampa ordentligt. Mys på hög nivå!


Nattetid finns det i alla fall vissa som orkar lite! En alldeles väldigt tjusig "hällristning" hittades precis utanför en morgon :D Vinbergssnäcka gissar jag.


Enligt gammal fin tradition ska det ju stickas för vintern under sommartiden, så att det säkert är klart när det behövs. Dessa 3 i 3 olika grovlekar. (De i mitten tyvärr något små så om någon med fötter i c:a storlek 35 är intresserad....)


Bra mat i värmen! Ja förutom EN sak....

Tjejerna som sköter salladsbaren här på ICA är fantastiskt duktiga på att hålla den fräsch och påfylld men EN sak stör mig oerhört faktiskt.... Nämligen när män utan något på överkroppen eller kvinnor i bara linne står och svettas över maten....

(Göra hemma? Jo det kunde jag väl, men jag har sällan så mycket varierande hemma som jag kan få där.)


En tripp till närmaste större centrum var väl inte precis vad jag längtade efter förra veckan, men var nödvändig för bankbesök. Trots allt utbud kom jag hem med bara "brasaker" i alla fall :D Filmen kan kanske diskuteras, men jag har alla de övriga. (Vampyrer här? Jo faktiskt, jag tycker de är lite söta även om jag annars definitivt inte är den som ser romantiska filmer. Dessa är dock rätt blandade med annat försvarar jag mig.....)


Fick tag på en sticktidning från tidigare i år. Denna tröja skulle inte vara helt fel.....


Youghurt är ju något man faktiskt kan äta i värmen! Nu behövde förrådet av müsli fyllas på. Jag är lite småpetig kanske, vill inte ha alltför vilda blandningar. Flera av de jag funderade på nu visade sig dessutom utfyllda med kokosflingor, något som jag inte gillar alls. Denna är egentligen lite väl dyr för mig - men attans god visade det sig!


En sjal har också blivit klar!


Så har det också landat lite nytt.... Det gladrandiga i vad jag kallar leksaksfärger kommer att bli sockor eller kanske snarare strumpor för det är rätt tunnt. (Stickas på 2.5 för den som vet.) Det andra är ett entrådigt ullgarn som kommer att bli en likadan eller möjligen något ändrad tröja som den jag nog visat innan kanske. 90:- totalt för den tröjan är inte överpris precis.....


Den här tröjan alltså, som blev klar tidigare i sommar.

Vilken konstig blogg detta blev! Får väl skylla på värmen!

Allt gott!
Eva

torsdag 17 juli 2014

Finaste farbrorn!

En ung kvinna som gärna tecknar/målar skrev i Hundbloggar att hon gärna ville ha bilder av hundar av lite olika raser för att öva sig på. Hon fick en del....

Blan alla andra fick hon den bilden på Jesper som jag har (och nog tänker ha kvar, den är SÅ bra om jag får säga det själv) som header.

Så här blev det:



Visst är den fin?

Kvinnan som gjort den har bloggen Hillevill som till stor del handlar om hennes lapphund. Kika gärna in där!
(Inlägget med teckningar är inte alldeles färskt.)

Allt gott!
Eva

måndag 7 juli 2014

Två månader e.J.

Ja idag är det två månader sedan Jesper fick den hjärnblödning som gjorde att han avlivades dagen efter, den 8 maj.

Jag skrev tidigare om lite förändringar som märkts här och det märks givetvis fortfarande en del. Fast nu då kanske lite med annan "ton" eller hur jag ska uttrycka det.


Den här Assar-plutten har ju varit rätt förvirrad och smått misstänksam mot matten..... "Om hon nu bar iväg med gammelgubben så där, och glömde honom  någonstans - vad 17 kan inte hända då???"

Helt klart fick hans förtroende för mig sig en knäck!

Vad jag faktiskt inte förstått var nog hur stort inflytande Jesper fortfarande hade över Assar!

Att Assar haft oerhört stor respekt för Jesper hade jag ju helt klart för mig. Det har visat sig i sådant som att han inte vågat gå förbi farbrors matskål för att komma till sin egen utan gått runt andra vägen t.ex. Visst rök de ihop några gånger första tiden (bl.a. för att Jesper blev tvärsur när Assar "hotade" mig...) men respekten för den äldre hunden har alltid funnits där.

Nu hade jag väl tänkt att i och med Jespers försämrade syn, hörsel och delvis rörelseförmåga skulle den respekten kanske avtagit, de har inte umgåtts så där förskräckligt mycket efter vad jag med mina mänskliga tillkortakommanden kunnat se.

Så var det nog inte.....

Jesper har uppenbarligen fortsatt att vara en stor och viktig del av Assars trygghet hela tiden. (Ett klart bevis på att det är osäker/otrygg denne kille känt sig.)

Och så försvann han! Och matte var uppenbarligen inblandad! DUMMA matten!!!


En rolig/intressant sak att se är att han inte bryr sig det minsta ute. Inte så konstigt visserligen eftersom han är så van att gå ensam med mig på promenader då jag varit tvungen att dela på dem både p.g.a. åldern och därmed olika motionsbehov och för att Assar behövt träning i att möta andra och så.

Här spåras för fullt efter något som matte inte får veta....


Siamteamet då?

Ja, jag har ju rätt länge funderat på hur Simon skulle reagera den dag hans bästa vän i världen inte fanns med oss längre. Det har gått över förväntan!

Jag tror faktiskt att Simon var den av oss alla som hade bäst koll på hur Jesper mådde, bättre än mig också. Jag hade ju sett ibland hur katten nästan "förföljde" gamlingen och låg i närheten, särskilt dagar när t.o.m. jag kunde se att Jesper var lite vimsigare. (Han, som många äldre hundar, var en anings dement.)

Petrus har väl ärligt talat brytt sig minst av oss fyra som är kvar..... (Det är också han som är på väg in på hyllan här......)


Någon kommer kanske ihåg att luddpellen la' sig till med att morra mot mig när han fick visst godis? (Typ grisöronchips, torkad lunga och sådant, liksom dentastix vid godnattande) Det har vi nästan kommit förbi!

Jag kan för mitt liv inte begripa varför han satte igång med det! Jag TROR att det hör ihop med den allmänna misstänksamheten efter att farbror bars iväg, men jag är ändå lite förvåvnad över den reaktionen.

För att övertyga honom om att jag faktiskt inte tänker ta ifrån honom eller så så har jag bemödat mig om att inte göra något extra alls. Inte en massa pratande på sätt som jag inte brukar eller så. Grisöronchips och liknande får han när jag ska fika mitt på dagen. Han får sitt och sedan tar jag mugg/bricka från köksbänk och går och sätter mig.

Så - när han börjat morra efter att ha fått godis och medan jag fixar vid bänken så har jag helt enkelt ignorerat honom. Fortsatt med mitt och undvikit att ens titta på honom. Det hjälper! Nu kan jag klappa honom lite på rumpan om jag vill och säga något typ "Duktig kille!" och se'n, omedelbart, fortsätta med mitt även om han småmuttrar :)

(Nej, det är inte "viktigt" att jag kan ta i honom när han äter och jag gör det aldrig mer än just en liten klapp på rumpan/ryggen. Han säger inte ett knyst OM jag gör så när han har matskålen och därför vill jag gärna att det ska bli likadant/lika tillitsfullt vid godis.)


OK - Simon har inte reagerat så väldigt, inte synligt i alla fall. Varken han eller de andra har direkt letat efter Jesper förutom att Assar kikade in i buren under sängen några gånger den första veckan.

Han har dock blivit lite "knäigare" och ligger väldigt gärna här bredvid i fåtöljen när jag sitter där (och platsen inte ockuperats av luddpelle.....)
Men om det beror på det ena eller andra är ju omöjligt att säga.


Förut var det oftare Petrus som låg där..... Här demonstrerar han mer än tydligt att han inte tycker sig få plats........


Men det går ju att knyckla ihop sig förstås!
 

Jesper var ju sannerligen Simons hund och visst saknar katten nog det där nära bandet, den nära vännen. En siames"bror" som stoppar in nosen så där är nog alldeles väldigt bra, men Simon tyckte verkligen väldigt mycket om sin vovve-vän.

Jag har nu sett då och då hur han går och småsneglar lite extra på Assar. Testar lite att gå spinnande fram mot luddpellen, luta ett öra lite mer åt hans håll (Jesper var ju örontvättare men Simon har, än, inte riktigt lyckats lära Assar.), följa efter hunden lite och liksom försöka göra sällskap.

Min tolkning blir att Simon försöker skaffa sig en "ny" hund. Han har hela tiden accepterat Assar även om de inte varit samma vänner som han och Jesper som han ju levt med så länge, men nu ser det ut som om han faktiskt vill utveckla vänskapen. Det ska bli mycket intressant att se vad som händer framöver!

Vad Petrus och Assar höll på med igår kunde jag inte bli klok på! Petrus är ju en liten retsticka och "pain in the..." ibland så jag undrar om han hittat på något. Plötsligt smööööög han runt hunden och Assar morrade åt honom. Simon bevakade dem och verkade inte helt nöjd. Idag har jag inte sett någon som helst osämja eller liknande. Lika intressant det!


Medan allt detta "inre" pågår i diverse psyken så pågår ju också det vanliga livet! Denna, i viss luddpelles ögon, helt underbara lilla piphöna köpte han alldeles själv när vi var till leksaksaffären.


Han är inte en så'n hund som ligger och piper som en tok med sådana här, så han får gärna ha. Mest ägnar han sig åt dem (3 favoriter nu) när vi precis kommit in och när han ska få mat. Och ibland "bara" av ren livsglädje förstås :)


En "mattesak" vill jag faktiskt visa också! Denna tröja, lätt A-formad, är stickad av mindre än 200gr 1-trådigt Gästrike ullgarn på stickor nr 6. Garnkostnad under 100:- (i alla fall där jag köpte). Det kommer att bli fler tror jag, för jag är oerhört nöjd!

Allt gott!
Eva

måndag 30 juni 2014

Humörtröjan klar!

Ja så är det, humörtröjan som jag stickat med 4 varv per dag med den färg jag "känt" för eller som på något sätt passat särskilt bra är klar.



Här är en del minnen instickade. OS t.ex. syns rätt bra - med blågula ränder, guldränder, silverränder och någon norsk rand t.o.m. (de tog alla 3 medaljerna i något skidlopp för damer.....) En norsk rand är för Syfestivalen där jag för första gången träffade Sverigeboende norskan M-A som jag lärt känna via garngrupper på Facebook.

Här finns någon förkylning. Dagen då vi fick veta att den svenske journalisten Nils Horner mördats är en svart rand. Jespers sjukdom är en mörkt grå, dödsdagen en i guld och dagen efter en ljusare grå.

Jespers ränder finns på ena ärmen. Den ärmen sitter till vänster, på "hjärtesidan" (även om hjärtat lär sitta mer mitt i kroppen...) om jag använder den sidan som syns på översta bilden som framstycke, så så kommer det nog ofta att bli.

Garnet är Kampes 2-trådiga ullgarn, köpt vartefter under förra hösten från härliga Agneta Bjurman med Agnetas Vävbod.

Nu återstår vad jag ska göra med resten av garnet......

(Kanske ska förtydliga lite.... Det är inte säkert att det som många ser som "glada" färger är det i mina ögon :) Det kan också ha varierat en hel del dag för dag.)

Allt gott!
Eva