onsdag 8 april 2015

Problem....lösare?

Nej - jag har fortfarande inte lagt ner bloggen! Men jag har minskat datortid rent allmänt och tycker dessutom att vi sällan har något särskilt att berätta. Bloggen handlade ju länge om Assars och min resa från "problemhund" till en i dag helt ok fungerande. I ett rätt vanligt hundliv händer inte alltid så mycket då :D

NU har vi dock gjort en erfarenhet som jag verkligen tycker är värd att berätta!

Assar har blivit, förhoppningsvis, en del av en problemlösning istället för den jag ständigt söker lösningar för!

Så här är det:

Den här


lilla pysen tycker att det är lite läskigt med alla andra hundar man kan möta på promenaderna. Han är van vid både utställningar och träningar inför sådana och det fungerar, men när det kommer främmande hundar som man inte vet vad de kan hitta på här ute på gångvägarna.....

Det är väl det "gamla vanliga" att någon skrämt honom även om varken hans ägare eller jag (som rastar honom och hans kompisar då och då) kan komma på precis när.

Nu bestämde vi i alla fall att eftersom han tycker att Assar är bra läskig så ska luddpellen och jag ta med honom ut då och då, ensam utan sin lilla flock.

Han höll väl inte direkt med oss....


Men....

Assar gjorde mig oerhört stolt!

Han var superduperjättemegaglad när vi gick uppför trappen för att hämta lillpysen! Där finns ju idolen Å..... Virr och vims och 5 vovvar som i olika grad gladdes....

Se'n såg jag att Assar visserligen konstaterade att "Vad?? Ska vi ha honom med??? Jaha, ok då!" men han reagerade inte mer än så.

Han blev lite av en "farbror" som nog funderade varför pysen försökte få vända hem men i övrigt knappt brydde sig.


Liiite syns det på denna bilden vad vår "gäst" tyckte.... På bilden ovanför har Assar just upptäckt att kompisen hittat något spännande. På denna bild har sagde kompis just upptäckt att Assar kommit SÅ nära och studsar undan....

Nu var detta i början av promenaden och min glädje var stor över att Assar brydde sig så lite, bara knatade på som han brukar och därmed fick pysen till att inse det inte var SÅ farligt i alla fall.


Som ni ser så gick det ändå väldigt bra!

Vi ska göra om detta många fler gånger! Ägaren och jag tänker att killen helt "enkelt" har lite mindre självförtroende än en del andra. Jag känner igen det så otroligt väl från hur Assar var. Dessutom tycker jag att man ser det hos väldigt många hundar vi möter. Hundar som då i sin osäkerhet gärna gör utfall, gapar och skriker åt alla de möter. Assar gjorde så ofta, ofta..... Att jag har arbetat så mycket med Assar för att försöka avhjälpa just det sämre självförtroendet beror väl mest på två saker, dels att jag tror att det är väldigt jobbigt för vilken hund som helst att ha det så, att ständigt "vara på tårna", dels för att det faktiskt kan vara rent farligt. Möter man "fel" hund som går upp i aggression så kan det sluta väldigt illa.

Med Assar har det handlat om att träna med positiv förstärkning vid hundmöten. (Läs: kontakövning och MYCKET godis så att hundmöte börjar betyda "Jag får godis!!!") Det har också handlat om våra småövningar med sådant enkelt som stanna kvar (i flexi....), snurra runt under gång, krypa mm. Jag tror en hel del på det om att träna "lagom-saker" som hunden klarar vartefter så att den kan få beröm och känna sig duktig! Assar blir helt klart väldigt glad när han ser att jag blir glad över att han kan ;) (Ja, inte i början förstås..... Men numer är ju matte en rätt viktig person.)

Jag är mycket stolt över att min lille strulpelle idag faktiskt kan vara lite stöd och förhoppningsvis lite hjälp i att stötta denne lille kompis!

Allt gott!
Eva

tisdag 17 mars 2015

Nostalgi!

Titta vad jag fann idag i ICA-butiken jag oftast handlar! Jag ramlade rakt ner i barndomen :D

Jo, visst fanns det de vanliga jättepåsarna också, men jag blev synnerligen förtjust över att finna detta alternativ!






Allt gott!
Eva


söndag 15 mars 2015

Utkikar!

Vi har en trogen vakthållning här!

Inte Assar dock, han är en bra tyst hund faktiskt. Skäller mest här gör nog Simon..... Skatorna utanför är icke populära om man så säger....

Nu har jag inte tvättat fönster alldeles nyss, vilket syns på denna bild. Men, som en skrev i en siamesgrupp, "Nosfönster hör ju till!". Jag tycker ändå att bilden blev så fin att den måste in här.






OM jag ser rätt är det Simon till vänster och följdaktligen Petrus till höger.

Allt gott!
Eva

torsdag 12 mars 2015

Förändrad!

Ja, så känner jag mig faktiskt!

Mattar har ju sina idéer....
Till mins hör att amerikansk cocker spaniel egentligen inte alls ska klippas ner, men....

Nu hade hon liksom fått nog - fått nog av att sopa och dammsuga och sopa och dammsuga och sopa och.... Ja ni förstår nog.

Vi har haft extra-smutsigt på våra gångvägar i sisådär 1.5 år nämligen. Först förra "vintern" med en massa antihalksand, sedan förra våren o sommaren när de grävde JÄTTEstora gropar för att laga vattenrör överallt på våra gångvägar, efter det den superblöta hösten och så en ny "vinter" med en massa ny antihalksand.

Och vem tror ni får ta konsekvenserna? 
Inte nog med att matten ägnar en massa tid åt extra sopning och sådant (även om hon, tack och lov, inte alls är pedantisk av sig - då hade jag väl åkt ut hel o hållen....) hon ägnar tid åt mig också! Det är ju visserligen bra, men det FINNS ju skojsigare sätt att umgås liksom....

Titta här får ni se hur jag blev!


Så här såg jag ut vid pass 12.30 i måndags.....
 

När vi sedan gick på promenad vid 15 såg jag ut så här!
"Fyrkant på fyra ben." muttrade matten. Fräckt!
 

På tisdagen fick jag bada..... Och så på onsdagen var det dags för vanlig trimning och "hyfsande"....
(Matten badar och trimmar aldrig samma dag numer. Inte sedan både Oskar och Kasper fåt s.k. "clipper burns", rätt äckliga fuktsår, när hon kanske klippt hund som inte varit alldeles, alldeles snustorr. Finns visst lite olika teorier om ifall det var anledningen, men matten tar inga chanser.)
 

"Sträck på dig! Du ser ut som världens knubbis ju!" sa hon här.
 

Langa hit en godis eller två då! Annars har jag faktiskt samarbetat alldeles väldigt nog för idag!
 

Jag är rätt söt, säger matten. Det har hon rätt i!
 

Som alla kollegor förstår har jag nu ett attans arbete att försöka få fason på pälsen igen..... Men ok - jag blir inte lika blöt och får nog inte med mig ens en tiondel så mycket sand och barr och löv och små pinnar och - ja, så'nt där ni vet - in. Klar fördel att matten och jag då kan ägna oss åt annat umgänge än på trimbord och att hon inte behöver sopa och dammsuga och sopa och.... stup i kvarten!

Allt gott!
Assar

 

lördag 7 mars 2015

Födelsedagsfunderingar






Det må vara att detta inte är en alldeles ny bild, men jag ligger faktiskt rätt ofta så här och funderar lite. Man måste ju ta lite pauser liksom. (Att Simon river sönder hakunderlaget är väl sådär....)

Jag fyller år idag, hela 6 år säger matten. Och det är väl bra faktiskt. Jag vet ju att det fanns en hel del tankar om i fall jag skulle bli så pass men de har vi ju nästan glömt.

Det HAR varit rätt jobbigt, men jag har ju fått rätt bra fason på matten faktiskt! 

Inte har det varit lätt alla gånger, att få henne att förstå vad jag menar. Som det där att hon undrade om jag var/är en rätt ilsken typ, kort stubin och så där (ska HON säga förresten.....) eller om jag var mest lite orolig och fundersam kring mycket.

Jag kan ju säga så mycket som att jag nu förstår att det faktiskt är rätt bra om man får lära sig en massa saker redan från att man är bara en liten glad skit som mest bara mött braiga saker. Lära sig att klippa klor, att komma när tvåbeningar vill, att torka tassar, umgås med andra fyrbenta och en massa mer. Det ÄR lite extra onödigt jobbigt när man ska försöka lära sig sådant när man är äldre faktiskt. Hjärnan kanske stelnar eller nå't? Eller så har man bara lärt sig en massa på egen tass och t.o.m. en så smart och klok som jag får väl erkänna det kanske, KANSKE, inte blir helt rätt då....

Ja, ja - nu har vi ju lyckats "få ihop" oss riktigt bra, matten och jag. Visst blir vi osams ibland, men då viftar jag på svansen så brukar det lösa sig!

Jag viftade t.o.m. i morse när matten kraxade någon slags sång.... Det ni! Dels gjorde jag inte det alls vare sig när jag fyllde 1 eller 2 eller 3, dels kräver det faktiskt en hel del självbehärskning och god vilja att vifta och därmed "hylla" mattens insats i sångvärlden.....

Hoppas ni alla har en riktigt toppenbra 7 mars Assarfödelsedag! 
(Jag ska enligt uppgift eventuellt klippas ner.... Matten har tröttnat på blötvädret och all sand vi haft senaste 1.5 åren. Jo faktiskt, de grävde för rör här också! Om det blir idag beror dock på om mattens kropp orkar efter källarstädning igår.... Håller tassar!)

Allt gott!
Assar

lördag 14 februari 2015

Annat 10-års "jubileum"

Just "jubileum" är väl kanske lite fel ord egentligen.... Idag är det nämligen 10 år sedan finaste Kasper avlivades. Min allra mesta ledarhund, den snällaste snälla men med rätt bestämdda åsikter och stor, stor integritet. (Främst mot okända hundar.)


C:a 3 mån (färdigvaccinerad i alla fall, eftersom vi åkte t-bana) på besök hos mormor.


6 mån?


Han var synnerligen nöjd med nye kompisen Jesper som kom en knapp månad efter att Oskar dött.
(Den som vill kan kika lite extra på Kaspers öron. Han hade otroligt stora öronlappar!)


En helt underbar liten pys var han! Saknad givetvis, men sorgen är över för länge sedan.

Lite "sorg" känner jag över att jag är så otroligt dålig på att uppdatera numer dock! Vad det beror på vet jag väl egentligen inte. EN del är att jag ju hade betydligt mer att skriva om när arbetet med Assar var som intesivast. En annan är att denna "vinter" tar knäcken på mig. Som flera vet mår min kropp som allra bäst med snö och sisådär 5 minus. Detta år med snö - tö - snö - tö är allt annat än optimalt liksom...... Och inte är det bättre efter en milt sagt ledförstörande höst, delvis sommar, förra våren och vintern..... Gnäll, gnäll, gnäll!

Jag vill nog gärna återkomma lite oftare dock! Nu har väl hjärnan lite grand också släppt alla tankar kring att byta församling och så också så den kan kanske ägna sig även åt annat.

Allt gott!
Eva

torsdag 15 januari 2015

10 år!

Som man så ofta säger, och märker, - HJÄLP så fort tiden går!

Idag fyller allra som sötaste lille surrplutten, "polisen", kelgubben PETRUS hela 10 år!


Fast "polis"..... Han "polisar" faktiskt inte riktigt lika mycket över Assar längre! Den förändringen har kommit efter att Jespesr dog. Petrus är ju den av katterna som i högst grad tyckt att hundarna är rätt onödiga, men numer snarast fjäskar han för Assar rätt ofta. Visar rumpan, spinner och rantar runt luddpellen. Assar tvättar snällt bakre regionen....


Men givetvis är väl "storebror" Simon bäst, av de 4-benta i alla fall!

Du kunde ju lyfta på huvudet och visa upp din ståtlighet och ta emot ev. gratulationer då plutten.


Så där ja! (Även om jag fick hitta ett foto från aug. 2014.....)

GRATTIS gullegubbe! Många surrande år till önskar jag dig!

Allt gott!
Eva