fredag 31 oktober 2014

35 ÅR!?!

Inte möjligt väl att tiden gått så fort?

Men jo, det är det faktiskt. Idag är det hela 35 år sedan morfar och jag körde på rätt hala vägar genom sta'n och hämtade hem min första amerikanske cocker spaniel, Dandy (Goldskys Ex Lee) som var född 24 augusti 1979.

Se'n har 7 till hunnit passera, Doglass, Brandy, Mimi, Teddy, Oskar, Kasper och Jesper. Alla utom Jesper finns under "Änglahundar", honom har jag inte riktigt orkat komma till än....

Luddpellen/lövhögen Assar är 5.5. Han får gärna stanna länge, länge till, men 35 år klarar han väl knappast. Om jag kan få ha amrisar i 35 år till så inte mig emot!


 Det här är Dandy någon av de första dagarna hemma. Avfotograferat pappersfoto om ni tycker kvalitén är konstig. Tyvärr dog han redan 13 juni 1983 av akut lymfcancer (från upptäckt till död ca 2 dygn....).

Allt gott!
Eva

söndag 26 oktober 2014

Tänk.....

Det var en gång en dag när en liten luddpelle fick gå en så hunderbar promenad......

Titta här!


Några av er kanske minns den här vägen? Vi HAR ju faktiskt gått där förut, även om det var eeeeeevigheter sedan. (Och.... Hm.... Hrkl.... Ska jag vara alldeles sanningsenlig och rättvis mot matten har vi faktiskt gått där efter den här gången också..... Men........)
 

När man då ÄNTLIGEN får med sig matten dit, vad gör hon DÅ??? Fnissar över en liten pluttebil och undrar om den står där och hoppas på att växa..... Suck liksom!
 

Och så står hon och undrar om det var den här backen de använde, den där antikvirerade knutten och hans kompis. Ja, när de skulle knata upp och ner 150 ggr för att samla in pengar till alla barn i världen som inte har det ens som många av oss 4-benta har det. 150 gånger??? Skulle det vara någon match eller?
 

Den här bilden inbillar sig matten kan hjälpa er förstå hur brant det är. Och?? Jag är övertygad ni fattar ändå, mina läsare är ju kloka ju! 
 

Men matten!!! MIN blogg idag ju! Brinnande buskar (ja, ja - vass då) får du visa själv någon gång!
 

Så'nt HÄR ska vi visa! Spårande är attans så mycket viktigare ju!
 

Det finns MASSOR att hitta där alltså!
 

Bäst att berätta jag varit här också.... Så det inte uppstår missförstånd eller så....
 

Matte säger att jag är rätt "fullpälsad". Vad nu det betyder. Hon har för tillfället övergått från att kalla mig luddpellen till att säga "den vandrande lövhögen". Fattar noll får jag erkänna..... Men hennes förslag om extraknäck hos kommunen, som gatsopare, låter rätt kul faktiskt!
 

Nu är det faktiskt så att spårande tar på krafterna alltså! Picknick kanske?


Du HAR mer i fickan!!!
 

Nähä.....  Återgår till arbetet då....
 

En alldeles jättebra och praktisk och sympatisk boll!!!
Fick inte upp den och matten vägrade gå ner och hjälpa. "Kommer väl aldrig upp igen då!" sa' hon. Varför ska man släpa på de där funktionsodugliga alltså???
 

Ok, går vidare då....
 

Nästan hemma. Med tanke på det klena innehållet i mattefickan föreslog jag att vi skulle gå till godisaffären. Tror ni förslaget uppskattades och togs på allvar? Då känner ni inte min matte alltså.....
 

Bara att gå hem och vända världen ryggen då'ra....

Fast jag HADE faktiskt attans kul alltså! Och vi går där då och då. Får väl kanske vara liiiite rättvis mot matten då....
 

Om inte är det väl alldeles "stenkört" få vara med och smaka när hon stuvar vitkål och gör svampsås och annat kanske....
 

Men detta..... Jag vill OCKSÅ vara på bordet och kolla vad matte plockar ihop för att ge till söndagsskolan!!!
 

Idag lär det inte bli promenad uppför några backar i alla fall..... Har insett det.... Gjorde jag redan igår.... Då fick vi 3 4-benta här vara ensamma JÄTTElänge för det var så'n där Syfestival igen.... Kan någon förklara varför VISSA pinnar är ok att ta hem? T.o.m. betala för att ta hem! 
 

OM man kan få ett ord med här..... Äldst och allt så tycker jag nog att det vore på sin plats..... JAG önskar bara att matten ser till att det där eviga regnandet slutar, så att jag kan gå ut och äta gräs utan att behöva skaka av tassarna hela tiden! Hon kan inget göra säger hon, men det vete katten om jag tror på!

Får åtminstone ta ett samtal om det alltså! (Men här viskar jag i alla fall bara!)

Allt gott!
Assar

Simon
(Och sekreterande matten.....)

lördag 11 oktober 2014

Ibland är det extra bra.....

....trevligt, hjärtevärmande, GOTT mm att hjälpa någon.

Jag var extra koppelhållare åt två små herrar igår och hos dem låg en lapp "Titta i kylen! Det finns en kasse till dig där!".

Nyfiken gick jag ut med vovvarna för att så komma in och hitta detta:


Ser ni vad det står? Bara för att jag går ut med ett par hundar när jag har tid och det behövs för att matten måste göra annat....


Titta! Äppelkaka.....


Det blev kvällsfika de luxe!
(Vaniljsåsen, eller ILLsåsen som det heter i vår familj efter vad pappa lär ha sagt som liten, var också med i påsen.)

Tack igen snälla ni! Det var otroligt uppskattat! Och 3/4 finns kvar :D


Under kvällsfikat ägnade hjärnan sig åt att fundera på mönster för dessa! De 2 olika rosa har jag 2 50 gr härvor av var, köpta direkt från Yll o Tyll (finns i Uppsala, säljer på nätet) de 2 olika grå har jag 5 härvor var av. (Köpta via den eminenta Garnlådan på FB) Jag lutar åt en tröja med mörkt grått i "botten", de 2 rosa i s.k. golfrutor strax under ärmhål och sedan det ljusare grå uppåt. Ärmarna efter hur garnet räcker. Men vi får väl se..... Har annat som ska bli klart först som vanligt.

(Och vet ni vad? Just idag är det exakt 2 veckor till Syfestivalen......)

Allt gott!
Eva

måndag 6 oktober 2014

"Man har väl rätt att ändra sig alltså?!?"

Det var väl ungefär vad luddpellen Assar sa' idag.....

Han, liksom mina tidigare, har aldrig varit mycket för att bära på pinnar. Tallkottar är Assar suverän på! Helst ska en med hem efter varje promenad. (Måste ju strö ut några som matten kan trampa på när hon går ut i badrummet mitt i natten i mörkret ju! Det låter ju så skojsigt.....)

Men idag!
Han hittade en liten bit asp som tydligen smakade alldeles väldigt utmärkt och var synnerligen intressant och bra på alla vis! Han t.o.m. sprang efter den när jag langade iväg den en bit, det ni!


Förevisning av alldeles utmärkt pinne!


Bra att hålla i var den tydligen.


Bära gick utmärkt! (Bära är han bra på.)


Tugga? Jodå - den dög till det med en stund.


Se lite vild och galen (galnare....) ut med den gick också utmärkt bra!

Den kom dock inte med hem...

Om ni ser lite noga på dessa bilder så ser Assars nos bra normal ut, svart och fin. Så har det inte alltid varit om jag säger så....


Om ni tittar här så ser ni en rätt torr och smått "eländig" nos. Inget han haft ont av, som kliat eller så men den har haft väldigt lätt att bli "skorpig" och när skorpor lossat lite varit lite "kleggig" under. (Inte var eller inflammerat dock) Vi har testat både det ena och andra efter råd men inget har fungerat i längden. Nu hade jag testat Helenas hemkokade kådsalva även tidigare men vi tog en ny omgång med den och har gnidit in minst en gång per dag. Och se! Äntligen börjar det se ut som om nosen blir fin och fortsätter att vara så!

Så TACK Helena för att du gör dig "omaket" att tillverka den salvan! (Som jag först köpte till tassar, särskilt vinterbehandling, men sedan också använt till egna fötter med gott resultat.)

(Och Helena är då matte till Sigge Svamphund vars blogg finns i listan till vänster :D )

Allt gott!
Eva

torsdag 25 september 2014

Jubileum! 5 års berg-och-dalbana

Ja det är väl så man får kalla det, för att det gått upp och ner och upp och ner och.... är nog det minsta man kan säga.

Just idag är det 5 år sedan jag hämtade hem Assar!

Jag läste igår vad jag skrev i de allra första inläggen om honom, att han var en trevlig, pussig, busig, (väl...) smart valp på 7 månader. Det som mest kom i mitt huvud var det jag ofta hört om 2 "smekveckor" när hund och ny ägare lär känna varandra lite, se'n kommer verkligheten ifatt.... (Gäller alltså vuxna hundar, och även hundar du rastar åt någon annan är min erfarenhet.)

Ganska snart började jag ju förstå varför de första köparna lämnat tillbaka honom med orden "Han morrar och bits!", för det gjorde han verkligen.

Idag är jag givetvis glad jag aldrig fullföljde beslutet att avliva (nej, han skulle INTE omplaceras igen) och istället tog oss igenom. Visst, mycket hade kanske kunnat gå fortare om jag haft än mer kunskap, men jag kommer fortsätta att hävda att tålamod har varit absolut viktigast. Att försöka ge Assar "redskap" att lösa situationer men sedan ha en anings is i magen och vänta ut honom lite. Det har i alla fall passat oss.

Som jag uppfattat det kom han till slut tillbaka till den han verkligen är: en glad, tossig, skuttig, tokig, (väl) smart amris!

Ett litet bakslag hade vi när Jesper dog i maj. Konstiga bakslag egentligen.... HUR fick han plötsligt för sig att börja morra när han fick nattkex t.ex? Men då syntes också något jag inte till fullo förstått - hur oerhört viktig Jesper varit för Assars trygghet! Ute var inga problem, där gick de ju ofta var för sig både pga att Assar behövde tränas och för att han behövde röra sig mer än gamlingen. Men inne, där jag inte uppfattat att de umgicks så väldigt mycket, där märktes Jespers frånvaro mer. Och kanske funderade Assar mer än jag vet på vad jag gjorde när jag bar iväg Jesper men inte hade med honom hem igen...

Ja ja - vi är förbi det mesta igen. Nu hoppas jag på minst 5 år till! Jag är egoistisk nog att tycka att vi liksom är värda en del år av rätt vanligt hundliv faktiskt :D

Fira idag får vi väl göra på något sätt, även om det kanske inte blir långpromenad precis, i spöregnet. Jag kunde ju hu sparat presenten han fick i måndags, men se så långt tänkte jag inte.....


Han älskar alla övergivna fotbollar han hittar, men en sådan kan han faktiskt inte få ha inne.... Denna är en för små barn egentlligen, hittad på JYSK för en billig peng.


Jodå, kan nog funka.....
 

SMIT inte nu då!!!
 

Jag ska nog lära dig....
 

SÅ - nu ligger du still!!!
 

Jag ska allt hålla koll här idag! Tycker inte att "Ner!" och "Inte för dig!" passar sig riktigt en dag som denna faktiskt. Fast banan vill jag INTE ha! Men jag VET att matten ar satsumas i kylen! DET skulle passa! Om inte annat så för att jag bevisade min smarthet när jag varit här väldigt kort tid, med hjälp av sådana :D
 

Den här bilden tog matten i mörkret mitt i natten.... Hon påstår att den visar att jag numer är rätt flockberoende.... (Jag var ju lite försiktigt första månaderna liksom.) Hoppa upp och försöka göra ordentligt sällskap med siamteamet är liksom lönlöst, men man kan ju göra det bästa möjliga..... Jag har i alla fall bäddat åt dem!

Ja du, luddpelleplutten.... Tio år till? Gärna för mig!

Allt gott!
Eva
ps  Om någon kommer in t.ex. från FBgruppen Hundbloggar och undrar så finns en hel del (hrkl.....) om Assars problem och våra äventyr under "Assar" och "problem" i molnet......

fredag 19 september 2014

Snabb-fix?




Jag funderar.....

Matte muttrar en hel del om det där med "snabb-fix"....

Hon har testat en del på mig................

"Antidrag-selen" t.ex......

Jag var väl lite "halvförtjust" i den kanske, men det var ju en rätt kort period, medan jag tränade i konsten att gå i koppel.

Egeeeentligen......
Egeeentligen var jag nog mer förtjust i de där "snabbfixen" som innhöll en massa köttbullar faktiskt....

Men numer kan jag faktiskt förstå mattens funderingar kring det där att så många 2-beningar tror att de kan "fixa" det där inre, psykologistiska som kan hoppa snett med oss 4-benta

Det ÄR inte så attans enkelt att alltid förstå sig på er alltså! Jag har ägnat fem och ett halvt år (strax) åt att försöka!

En del har jag förstått i alla fall och jag ska gärna dela med mig.

Jag HAR faktiskt fått matten att förstå en del (ännu) mer om det där som kallas hundpsykokogi nämligen! Ja, gratulationer mottages gärna för det är ett ATTANS jobb att få fason på 2-beningar alltså.

Jag får väl erkänna att jag satt en del "myror" i skallen på min matte.... Inte meningen egentligen men nu blev det ju så bara liksom ju....

Och visst har vi testat en del "snabb-fix"! Och visst har vi haft en del hjälp av det! MEN..... (som matten alltid säger, tråkmänniska som hon är...)

När vi testat särskild sele, när vi kört "köttbulleträning", när matten (bara i början, DET tog jag ur henne snabbt!) "la' ner" mig....

Vi har provat en del och förkastat allt för vi kom på en bättre väg - t å l a m o d.....

Tar lite tid. Kräver en del intresse. Det ÄR jobbigt och man misströstar måååååååånga gånger på vägen.

MEN....
Det lönar sig! Man kan faktiskt få en alldeles utmärkt trevlig 2-bening som belöning! En som delar med sig av det den äter. En som är suuuuupertrevlig att gå på promenad med, Och, kanske allra viktigast faktist, en som man KAN bli osams med med är så "kär" i att man klarar att vara oöverens men ändå umgås.

Hur i humhum (håller mig på den nivån numer....) jag blev så'n har jag ingen susning om.... "Snabbfix" var det inte i alla fall!

Rätt nöjd med livet är jag ändå faktiskt, Så...

PUSS och skutt på er alla!

Allt gott!
Assar
(med viss liten assistans)



tisdag 2 september 2014

Nej....






.... jag har inte tänkt lägga ner bloggen!

Jag förstår om det kan verka så just nu dock. Ett faktum är att vi fått en del nytt att fundera på här, nytt som behöver "tacklas" och som jag faktiskt inte vill skriva om än, men förmodligen kommer att berätta relativt snart. Får se vad det blir i mellantiden, men detta nya tar en hel del av min tankeverksamhet så....

Ja ja, bara att hoppas att några av er läser se'n när det kommer :)  (Och jag SKA försöka bli bättre på att i alla fall läsa andras bloggar.....)

Allt gott!
Eva