tisdag 27 december 2016

Liten julrapport

Jo, lite jul blir det även här även om jag är ensam även sådan helg. För mig gäller väl då till stor del att en "smyckat" hem, ett hem som får särskilt utseende, påminner om att det är speciella dagar dessa. Dagar när vi firar, högtidlighåller, särskilt minns det stora i att Gud lät sig födas till världen i form av Jesus.
För det är ju trots allt därför vi firar jul faktiskt. (Jo, en del i form av t.ex. mat har tagits över från forna tiders blot. Datumen ligger nära men det firandet handlade om vintersolståndet o bör alltså ha firats några dagar tidigare. Den som hävdar att kristna "stulit" dagen för vikingarnas blot får gärna komma med en förklaring till varför datumet 25 dec bestämdes någon gång på 300-talet eller så då o långt härifrån...)


Man kan väl kalla det en julklapp till mig själv kanske....
Jag är med i en så'n där undersökningsgrupp där det sänds ut mail o man får svara vad man tycker om olika ting, mest mat, media o.s.v., YouGove. Där får man poäng som kan användas för handlande i deras shop.


Nu hittade jag något jag faktiskt ville ha - en rejält stor kopp! (Har faktiskt beställt en till, i annan färg, efter att ha sett denna).
Den kom välförpackad....


Algot har närmast blivit "av-kattifierad" genom anländandet av den dock....
De här små frigolitbitarna uppskattade han i så hög grad att vi faktiskt sparat ett gäng för framtida lek men....
Lådan!
En s.k. "kattong" o katten ägnar den knappt en blick fast den fick stå tom på hallgolvet nära ett dygn!!!
Så gör MYCKET få äkta kattdjur!


Lilla kyrkgänget är nästan ända julsak jag tagit fram. De hör hemma på köksbordet under helgerna. Inköpta i en blomsteraffär (även ängeln som hittades några år efter de andra) o inga dyrbarheter alls men jag är oerhört förtjust i dem.

Jag har en stor Toarpskrona men den hittade jag inte riktigt plats för i år. Den här av den mindre varianten fick jag för några år sedan av en god vän. Faktiskt de enda tomtarna som syns här i år.


I flera år har jag delat skinka med en granne men det var inte aktuellt nu. Jag hade dock turen att hitta en liten i väldigt fin "fason". Det är ändå något visst med att skära upp en sådan.


Inte de allra vackraste men dock Brysselkex! Har alltid funnits till jul i min släkt o kändes lite "måste".


Det här är också en gammal familje-/släkttradition. Tror mamma hittade idéen i en Femina någon gång på 1960-talet. Väldigt enkelt om än lite pyssligt - skållad o rostad mandel doppas i smält blockchoklad o strössel. Allra helst tycker jag det ska vara brun strössel så de ser ut lite som små ekollon. Sådan fanns dock inte i skåpet i år.


Som sagt, det är ändå något visst med att skära upp en skinka så här.


Den här koppen kommer bara fram särskilda dagar.
Jag konfirmerades efter ett 4 veckor långt läger på Kjesäters Folkhögskola, sommaren 1977, i Svenska Scoutförbundets regi. Vi läste på förmiddagarna o hade på eftermiddagarna många olika aktiviteter. (ridning, filminspelning,keramik m.m) Porslinsdekoration var en av dem. En av ledarna färglade de porslinssaker vi haft med o sedan fick vi rista mönster innan de brändes.  Jag är lite stolt o mycket glad jag har den kvar!


Jo, även Algot har fått lite juligt vid sin matplats! Grisduken.... Jag undrar hur många hon gjorde genom åren, kvinnan som skänkte dem till Mälarhöjdens scoutkårs julmarknad via kårens s.k. Mammaförening? Underbar är den!


Ingen julnattsmässa eller julotta för mig men i år var ju juldagen söndag så vi i Betlehemskyrkan hade vanlig söndagsgudstjänst där givetvis "de vanliga" psalmerna sjöngs. Mark predikade o även om han väl inte har så stora yttre likheter med denne lille präst så är han dock också en präst med "ögonen på himlen".


Juldagsfika hemma.


För kanske 1.5-2 mån sedan hittade jag en så härlig plåtburk i en av våra mataffärer. Jag kan svårligen motstå sådana..... De används också eftersom vi inte har skafferi i dessa lägenheter o jag har skänkar med glasdörrar istället. Roligare med burkar än pappersförpackningar tycker jag.

I denna burk låg ett rätt stor antal fudge-bitar. O jo, jag är rätt bra på att spara sådant inför jul, hur godistokig jag än kan vara periodvis. Nu var jag lite rädd de skulle kladda i onödan om jag la dem i burken som köptes förra året. Bullformar o små klistermärken ordnade bort den oron.


Jag har slarvat..... Rodnar skamset o erkänner jag inte bränt ljuset från Östanbäcks kloster som jag borde under advent. Men jag är faktiskt nu lite tacksam för det ändå.
Det är ett väldigt vackert ljus som brinner mycket fint. Passar utmärkt när jag nu gått in i lite privat retreat här i julhelgen (från jul till Trettondagen.).


En av böckerna som läses är denna. Det är väl den verkliga julklappen till mig själv. Jag blev mycket nyfiken när jag såg "reklam" på författarens hemsida o beställde genast. Nu har jag inte läst hela än men jag är definitivt inte besviken så långt.


Här kan ni nog klicka upp o se lite. Göran har tagit sig an Matteus evangelium o skriver om de ställen som kan sägas lite knepiga. Vad säger oss Jesu släkttavla t.ex.? O jag erkänner att jag fnissade lätt o kände mycket väl igen mig i Görans (o mångas, jag vet!) förundran över dem som svarar "Bergspredikan!" om de tillfrågas om favoritställe i Bibeln. Det är skönt att veta vi är fler som då nyfiket, förundrat o kanske t.o.m. lätt vantroget vill fråga: "Säkert? Varför? Har du LÄST hela Bergspredikan??". Den anses vara en av de besvärligaste texterna i NT, kanske särskilt för dagens människor, med allt det Jesus där säger om t.ex. otrohet, givande, att hålla sams o.s.v. (Matteus evangelium alltså, kapitel 5-7 om någon vill kolla upp.)


Vid läsning kan jag ju då också passa på att ta fram en kopp som är ett minne av mormor o morfar.

Så! Många bilder o kanske inte allt av "allmänintresse" men bloggen är ju också lite för egen skull faktiskt.

Allt gott!
Eva

torsdag 15 december 2016

Vi är här...

... även om vi inte syns så väldigt ofta här på bloggen. Men eftersom jag inte har en tanke på att lägga ner den så ska jag ju göra oss synliga lite då o då. Denna gång blir det mest bilder o mest Algot, det är ju han som är mest okänd både här på bloggen o IRL här hos mig.

Det känns fortfarande som om jag haft tur för han är en oerhört lätt omplacering. Han har anpassat sig otroligt bra väldigt snabbt. (Var hans godis finns gick väl allra snabbast att räkna ut då ja....) Assar o Algot fungerar bra även om siamesen fortfarande kanske har en anings lätt för att vifta till med en tass. Han är dock oftast klok nog att göra det utom synhåll för matten....

Assar är närmast löjligt snäll vilket nära på förvånar med tanke på hans hetlevrade förflutna (som visar sig någon enstaka gång än). Både hunden o jag håller dock för öronen ibland när siamesen gapar som värst, för tjatande är hans paradgren... Men så är han ju siames också!


En siames som visat sig vara alldeles tokig i gammeldags messmör!


Dessutom en siames som inte kan förstå hur hans matte kunnat bara ta av överkast o gå o lägga sig i så många år! Man måste ju jaga bort alla råttorna först ju!!!


Så här håller vi på varje kväll....


Ja vad då'ra??? Man kan ju inte gå o lägga sig med en massa dumheter i sängen heller!?!?!
 

Herr Algot har en stor förkärlek för hårsnoddar. Bästa som finns att lattja runt med, springa efter, kasta, peta in under tunga byrån....
Det är inte alldeles bra för golvet att matten behöver dra ut just den byrån för att leta inpetade hårsnoddar dock....
Vi behövde sätta på bättre möbeltassar vilket gav oväntat skojsig innemiljö tyckte sagde siames...

Assar då? Får han inte vara med? Jo, givetvis!


Det här är faktiskt en rätt festlig historia...
Jag hade varit borta en del under dagen o förväntade mig att Assar skulle svänga åt ett håll som ger en lite längre promenad, helt enkelt som kompensation, han brukar göra så. Och jodå - han valde just den väg jag hade trott, men....

20-30 m åt det hållet hittar han denna på vägen: en halv kastring av något slag. Helt klart tänkt för hund då den har små ben"stansar". STOR lycka o det bästa denne plast- o gummifetischist hittat på väääääldigt länge tydligen.

Den bars kanske 5 m, lades ner o han kissade. Då brukar han sedan gå iväg utan fyndet men så icke nu - hunden tar mycket noga reda på halvringen o vänder hemåt! Bajsar med prytteln kvar i munnen o fortsätter sedan mot hemmet efter den kortaste kvällskiss jag varit med om när det är helt ok väder.

Väl hemma igen lades den ner på golvet, nosades igenom, muttrades åt o kastades med (av Assar själv då) 4-5 ggr för att sedan lämnas åt sitt öde o inte mer brys om alls.

Den dag jag blir klok på den jycken....

Allt gott!
Eva

lördag 5 november 2016

Onödigt "busig" matte, men....

... lite godis blev det ju i alla fall!

Här firas ju inte halloween precis men orden kan ju användas ändå. Och nog tyckte herrarna matten var onödigt fräck o "busig" idag...

Vi kallar det för "pysselsättning".


En nyss tömd äggkartong kan ju gott användas i alla fall ett varv till innan den slängs!


Men varför STÄNGDE du den för????
 

Alltid ska man behöva jobba o jobba o anstränga sig....
 

Men det var då.... Var STILL åtminstone!!!!!!!!!!
 

Ha! DÄR fick jag dig!!
 

Sin mycket gamla vana troge övergick han sedan till att tugga kartong....


Samtidigt på köksbänken...


Hmmm...... Den ÄR där! Dreamiesen som jag bara måste....
 

Genom det hålet kanske? JAPP! En ute!
 

Ok matten - jag fixar detta! MEN.... Jag tycker ju, verkligen TYCKER att dreamiesar egeeeentligen ska serveras i en prydlig liten hög som man enkelt bara kan tugga i sig! Är du vänlig o kommer ihåg det?

Hoppas ni har en fin All helgona-helg!

Allt gott!
Eva

tisdag 4 oktober 2016

Tänk att en hårsnodd.....

... kan vara så attans skojsig!

Algot hade med sig några från förra hemmet o det leks hej vilt när jag tar fram dem! Se'n verkar det nog o då plockar jag faktiskt reda på snodden. Dels för att jag aldrig skulle komma ihåg kika innan t.ex. dammsugning, dels för viss oro Assar skulle prova o få i halsen. (Kan i o för sig hända katt också har jag hört.)

Sängen är bra lekplats! Bildtexter får ni nog lägga till själva :)








Frågor på detta??
 

Så måste jag visa....
Jag är rent allmänt bra imponerad av hur enkelt denna omplacering gått - Algot har liksom bara travat in o anpassar sig oerhört direkt.

En sak var jag mer betänksam kring: Han var, som de allra flesta katter, van vid vanlig kattsand i toalådan. Jag hade ju sådan till siamteamet o det är ju helt ok men.... Lånekatten hade med sig träpellets o jag blev närmast "kär"! Inget dammande, luktar sågspån när kisse kissat, går att spola i toalett utan dåligt samvete (görs bara vid bajsning här o det blev ytterst lite sand på med teamet eftersom de inte grävde ner så mycket, men ändå) o rent allmänt mer miljövänligt.

Jag fick tips av en synnerligen kattvan (har ofta katter från katthem i jourvistelse) ägare som sa' att om man börjar med papperspellets (mer likt sand i "krafsningstyp") o så blandar i träpellets vartefter brukar alla kissar acceptera. Sagt o gjort!

O som med annat - Algot förvånar o har väldigt snabbt accepterat dessa pellets! Jag jublar för lukt, miljö o även ekonomi för det var rent imponerade hur lite lånekisse gjorde åt på de 8 veckor han var här.

Allt gott!
Eva

torsdag 29 september 2016

Både sorg o glädje

Så har det varit här de senaste 2 månaderna.
Nu har ju bloggen visserligen varit väldigt dåligt uppdaterad i vilket fall men inte blev det bättre av att även Petrus blev sjuk (förmodligen åtminstone förvärrat för att Simon lämnat honom) o sedan dog den 28 juli.

Han lämnade mig alldeles förtvivlad, faktiskt mer så än jag kan minnas jag varit med något djur tidigare. Så nere att en vän lånade ut en av sina katter t.o.m.! (Den kommer inte på bild här eftersom han inte är min.)

Jag har väl hållit ett litet öga mot eventuella omplaceringskatter men även det har känts rätt jobbigt.

När Petrus just dött skrev jag ett inlägg i en FB-grupp för oss som är tokiga nog att trivas ihop med siames-/orientalkatter. Många beklagade fint o så.... Ca 6 veckor efter att jag skrivit kommenterar en kvinna vars far behövde omplacera en 5.5 årig hane. Skulle det kunna vara något att fundera på kanske?

Det kunde det ju!

Assar var så otroligt duktig o verkade så ok med lånekissen (11 år, uppvuxen med hund även om det inte has någon numer) att jag när jag fick höra även denne omplacering växt upp med vovve o då en rottis tänkte att det borde gå bra.

I måndags flyttade han hit, så nu får vi presentera Algot!
(Han hade ett annat namn som inte riktigt passade mig. Jag trodde han skulle heta Valdemar här men det kändes inte riktigt, riktigt bra. Så igår dök Algot upp o egentligen borde jag väl ha fattat direkt att han är en Algot! Var det eller Valdemar kom ifrån har jag ingen aning om.)

Nu ska ni veta att alla dessa bilder är från första dygnet här! Trygg kisse!



Hussen var snäll o körde hit honom trots ganska många mil. Assar fick först vara bakom grindar i köket men när hussen åkt tänkte jag det var lika bra släppa ihop dem. Kisse verkade inte oroas av gnällande vovve o vovven ifråga slutade gnälla när hussen åkt. Han är liksom mer intresserad av 2-bening som kan tjatas till kelande....


Självklart startade genast en genomgång av bostaden!


Lika självklart är det nyfikna o lite förundrade över varandra.


Att Assar bara vände o gick efter att ha sagt hej förundrade nog Algot allra mest!


Här syns tydligt hur icke-orolig Algot är! Ingen katt ligger med framtassarna under sig så om den är rädd.


Mycket vanligt förekommande att stryka kring benen o vilja kela.


Lite paus i kollandet.


Mitt knä har fått godkänt!


Och det jag nog ser som allra mest fantastiskt - han kröp under täcket hos mig direkt första natten!

Det blir nog bra det här! De gamla fortfarande saknade givetvis men det känns oerhört bra att ha en ny pratkvarn i huset i alla fall! Kanske kan bloggen bli mer uppdaterad också o jag åter lite bättre på att läsa andras....

Jag tackar Gud för att denne lille kille kunde komma hit till oss andra!

Allt gott!
Eva