tisdagen den 15:e april 2014

Rea-reafyndat!

Jag var upp i vårt lilla centrum för lite så'n där vanlig (och bra trist tycker jag) handling.

Så fick jag se de stora "lockrops-skyltarna" i Lindex skylt.... "50% på reapriset!". Njaaaa - för att vara ärlig har jag inga behov direkt ju..... Och det brukar ju vara så väldigt urplockat..... Men ok - en snabbtitt, jag har ju tid....

Nu tackar jag faktiskt väldigt för att jag bestämde mig för att ta rulltrappan upp! Titta här;


Just en sådan som jag faktiskt kikat en del efter senaste åren!

De jag har hittat har dock ratats p.g.a. pris, för små/få fickor, för trånga ärmhål och annat. Här finns 6 fickor varav 4 med stängning!


Rätt lång vilket jag gillar, och med huva. Bomull visserligen så den håller ju inte för regn men det är inte riktigt tanken heller.

Priset?


Minns nu att skyltarna sa' "50% på reapriset"..... Så ja, jag betalade 175:- ;)

Tänk att ett jackfynd faktiskt kan göra en så glad!

Allt gott!
Eva

tisdagen den 8:e april 2014

Humörtröjerapport

Det är det verkligen dags för!

Nu är nämligen båda styckena klara! Det kommer att bli en bra "tosig" tröja om jag ska ta till en underdrift.....






Så startar jag ärm 1 nu, men har inte alldeles helt bestämt om det ska bli 2 varv per rand eller 4. Lutar åt två men funderar lite.

Förresten, undrar ni om ordning här så är det vänstra det först stickade.

Allt gott!
Eva

onsdagen den 2:e april 2014

Det kom ett paket.....

..... och inte vilket paket som helst! Titta här får ni se.


Trots att matten här har vansinnesont (jo det är enda ordet) i armarna just nu så tog hon en vagn och gick till centrum för att hämta denna låda på cirka 20 kg.
Två herrar var svårt nyfikna :) (Ni ser väl gammelgubben på andra sidan?)


Inte blev det mindre spännande när locket kom upp!


Detta är vad vi plockade ur! Torrfoder, blötmat, godis, bajspåsar, leksaker.....

Bakgrunden är att jag för lite sedan fick ett mail på Facebook med en fråga om jag ville ha detta. Den som frågade hade nyligen mist sin hund i akut sjukdom, alldeles för tidigt och för brådstörtat.

Vad jag förstår har ägaren läst en del här på bloggen och ffa i Assars och mitt arbete känt igen en del. Mycket därför, om jag förstått rätt, hade vi utsetts till "arvtagare".

Jag blir sannerligen inte ofta mållös och får sällan svårt att finna ord, men detta.... Jag har inte ens fått hjälpa till att betala frakten!

Om ni läser detta så sänder jag ett stort, omtumlat och från hjärtat känt TACK även denna väg!


Siamteamet då? Det var ju liksom "bara" hundsaker, är de sura då? Inte det minsta - de fick ju en låååååååda! Alla nöjda och glada med andra ord!

Allt gott!
Eva

lördagen den 29:e mars 2014

Vänskap!

Ja, dagens stund på uteplatsen blev verkligen en fin bild av vänskap! Vänskap över artgränser t.o.m.

Simon ville ut, och då är det iförd halsband och med matte i andra änden på koppel som gäller numer. Efter en stund såg jag att Jesper stod innanför dörren och ville ut han också.

Så dessa 2, de "äldre gentlemännen" i familjen (J 13 år 10 mån, S 10 år 9 mån) fick en stund för sig själva ihop med matten. Simon spinner otroligt när han och jag går ut och inte blev det mindre av att bäste vännen Jesper var med. Jag tror faktiskt att om Simon blev tvungen att välja mellan Jesper och "brorsan" Petrus så skulle nog hunden ligga bäst till.....

Nu blir det ett helt gäng bilder som får tala för sig själva.











Vill du in igen gamle vän? Ok då hänger jag med!

Allt gott!
Eva

onsdagen den 26:e mars 2014

Uppskjutet p.g.a. chock

Här gick jag och "fnulade" på ett inlägg, med lite dåligt samvete för att det blir så sällan just nu. (Tycker helt enkelt inte att det händer mycket.) Jag hade nog lite klart i huvudet med bilder och så, men så....

Så hände det där som bara inte "får" hända.

I lördags när jag satt på stickkafé på biblioteket kom ett sms från en vän. En hund och dess ägare hade blivit attackerad av en s.k. kamphund (hittar inget bättre ord även om jag tycker det där är smått missvisande), gissningsvis en av alla dessa blandningar mellan "tuffa" hundar som vissa människor skaffar sig för att verka "häftiga" och för att de är för rädda för att gå ut själva.

Denna hund kom rusande "från ingenstans" och kastade sig över en hund som gissningsvis väger c:a hälften av den anfallande. Ingen som helst föregående kontakt alls, så det var inte så att den mindre hunden kunnat provocera fram något.

Ägaren till den mindre försökte naturligtvis göra vad som kunde kommas på för att få loss sing hund ur munnen på den större. Utan resultat dock. Nu var detta mitt på en lördag med strålande vårväder och alldeles nära bostäder så en hel del människor kom och försökte hjälpa till. En t.o.m. stannade sig bil och vevade ner fönster så när den mindre hunden äntligen kom loss kunde den kastas in i bilen.

Inte en skymt av ägare till den anfallande hunden. Inget halsband/koppel på. När jycken inser att hans "byte" är utom räckhåll springer den bara iväg. Dagen efter rapporteras att den fortfarande springer lös i trakten.....

Nu klarade sig både ägare och den mindre hunden relativt väl. Ägare omplåstrad och försedd med spruta och antibiotika på akutmottagning för 2-benta, hundens sår (2 rejäla) rengjorda, dränerade på djurklinik och även den försedd med recept på antibiotika.

Jag tror inte att någon blir förvånad om jag talar om att många av oss hundägare här runt omkring nu undrar var vi ska våga gå, om den anfallande hunden fortfarande är bortsprungen eller om ägaren tagit sitt ansvar och åtminstone skaffat stadigare koppel o halsband samt munkorg eller om vi riskerar liv och lem på våra hundar än mer än vanligt när vi går ut? (Sådant här kan ju givetvis hända även om just denne hund skulle stoppas.)

Och så kan det inte hjälpas - många av oss tittar både en och två gånger extra när vi ser en hund av denna typ!

I mitt eget fall kan jag säga att jag tittar nästan mer på ägare än på hund, i alla fall i första läget. För tyvärr är det ju så att många av dessa hundar har helt fel människa i andra änden på kopplet. Ofta är ägarna relativt unga människor utan någon som helst tidigare hunderfarenhet. Ofta har de köpt hunden från en kompis eller bekant som parat sin tik med första bästa av "rätt" ras (läs:ras "tuff" nog för att skapa en "farlig" hund). Ofta skaffar de hund mycket för att ha något som ger det de kallar respekt men ju handlar om att kunna skrämmas till rädsla.

Jag har sett ganska många sådana här blandraser här ikring senaste 10-15 åren. En hel del av dem fungerar alldeles utmärkt, för de har fått ägare som bryr sig, uppfostrar, är intresserade av hund. Jag har ingenting emot dessa hundar som sådana. MEN - alldeles väldigt många av dem hamnar i helt fel händer! Som en här i trakten nu, som får 3 promenader på kanske 15-20 min/ dag plus att den om den har tur får hänga med till centrum och vänta utanför affären (i ena ägarens sällskap). Ingen mental träning, ingen egentlig aktivering alls för ett muskelpaket på kanske 20-25 kg. Erkänner gärna att jag går omvägar kring den för den reser ragg mot varenda hund den ser.....

Jag tycker många gånger synd om ägarna till dessa hundar! (Förutom om hundarna då.) Vad har de egentligen för glädje av sitt hundägande? Tänk om de fick uppleva hur otroligt roligt och givande det kan vara att umgås med hund! Att ha hund mer än som ett "vapen" för att man är för rädd för att gå ut ensam. Jag tror att många av dem skulle bli oerhört förvånade :)

Finns det någon lösning? Jag vet inte. Det jag tänker mig faktiskt veta är att rasförbud som vissa ivrar för är att gå alldeles fel väg. De allra flesta av dessa hundar som faktiskt blir farliga är inte rasrena, de är blandraser av det ena och andra. (Och läs nu för allt i världen inte in att jag är emot blandraser! Det är inte det jag säger.)

En möjlig lösning vore kanske att förbjuda "avel" och försälning av sådana hundar? Att de s.k. "skarpa" raserna bara fick avlas fram och säljas av uppfödare anslutna till SKK? Eller att SKK eller liknande organisation skapades för blandraser och förbud att sälja sådana infördes för den som inte var medlem? Visst, det skulle säkert förekomma "svarthandel" men i mindre utsträckning är jag ganska säker på.

Så tror jag faktiskt också att det behövs än mer upplysning/information om vad det innebär att äga hund! Både vad gäller arbetet att fostra en hund och om vilket ansvar man har vad gäller tillsyn mm. Tyvärr är det ju inte ovanligt att man läser/hör kommentarer typ "Men den ÄR ju så söt! Det vore grymt avliva" och liknande även om väldigt "svåra" hundar. Naiva människor som inbillar sig att bara hunden fick komma till dem så skulle allt bli bra. Nej, så är det inte.

Jag är inte "blodtörstig" och vill att hundar som bär sig illa åt omedelbart ska avlivas. En hund som den som anföll i helgen dock.... Någonting verkar väldigt fel med en hund som anfaller helt oprovocerat på det sätt den gjorde. Faktum är att för vissa hundar ÄR avlivning det bästa alternativet och med tanke på att en hund faktiskt inte har samma möjlighet till förståelse som vi har så är det inte det samma som dödsstraff för en människa, hur gärna vissa än vill göra det till det. (Kommentarer typ "Stackars lilla vovven som alla vill ska dö!" är alltså överflödiga i mina ögon.)

Nu har polisen (specialenheten djur) gått ut med en efterlysning på den nu anfallande hunden. Vi är många här som talar med alla hundägare vi möter, sprider på FB osv så jag hoppas att just denna hund kan identifieras. Om inte annat så för att de som har BRA hundar av denna typ inte ska bli misstänkliggjorda, för det vill jag inte.

Allt gott!
Eva

lördagen den 15:e mars 2014

Matten morrar!

Jo, så är det, men vi återkommer till det alldeles strax.

Först vill Assar säga TACK! för gratulationer på högtidsdagen! Det blev en alldeles utmärkt födelsedag som faktiskt firades i 4.

Matten hade ju som vanligt inte ansträngt sig och gjort paket och så..... En dag full av torkad lunga som godis fick väl duga? Njaaaaa,,,,,,,

Jag har en liten känsla av att herr'n tycker det är attans bra att han har "bästaste G", havanaismatten som så tydligt är hans favoritmänniska. (Har hon ju varit ända sedan han kom hit.)

HON levererar nämligen hon!


TITTA vad jag fick!!!! Jättefinaste kortet och snörgrej och paket och....
 

Matten hade varit bra fräck alltså.....
När hon hämtat paketet var hon upp till centrum innan hon kom hem. Träffade tollar-tanterna (JO - jämfört med mig ÄR de tanter!!!) De fick prova denna!!!!!!!!!!!!!!


Full av tjejbaciller alltså! Gällde ju att ta reda på den snarast innan de spred sig. Ja ja - tjejer ÄR trevliga! Ibland.....
 

Så var det det där ja...... 
Jag är ju inte alldeles bra på sådana faktiskt..... Fast jag ju är bäst på allt egentligen.....
  

Du matten.......
 

Ja du, latmasken, matte öppnar! Och gamle Brandy suckar i sin himmel.... Ska den där föreställa en amris alltså??? Skamligt..... (Brandy kallades ofta "Skatan"....) TACK! bästaste G.

Mattes morrande då...

Ja, jag börjar faktiskt bli smått "skogstokig". Här kommer jag, ofta, ofta med en s.k. "problemhund" som visserligen blivit otroligt mycket bättre på hundmöten men fortfarande kan bli bra rädd och gå i försvarsställning, eller med havanais/york-flocken och så kan andra hundägare inte respektera att jag INTE vill att deras lösa springer fram!

Vad är det med folk???

De orkar helt tydligt inte lära sina hundar att gå ok i koppel och då blir lösningen att släppa hunden och låta den springa fram till vem den vill. Så ropar man att "den är SÅ snäll!" och har inte en tanke på att hunden den springer mot kanske INTE är det....

Eller i fallet med havanais/york-flocken som faktiskt ÄR en flock som kommer att "försvara" sig mot det de ser som "anfall" av främmande hund.

Två händelser i veckan har fått mig att fundera än mer på detta. Först när jag mötte en matte som undrade om jag sett en av hennes hundar som stuckit iväg. "Den rasen brukar ju ALDRIG springa iväg!". Jaha..... Jo, jag tycker synd om dig och kommer givetvis att hålla ögonen öppna och ringa dig när jag nu fick nr om jag ser hunden. MEN.....

Denna ägare släpper sina hundar ut från porten lösa, rakt ut i en liten park där väldigt många människor rör sig på väg till och från centrum och där det dessutom finns en stor lekpark. Jag har fått frågan från flera smått hundrädda (eller svårt hundrädda) bekanta/grannar om detta är ok.

NEJ! säger jag. Jag struntar fullkomligt i att hundarna oftast inte springer fram till människor eller andra hundar, men med matten 20 m bort, bakom ett hörn HUR vet hon vad som händer?

Det andra exemplet var en annan hundägare som mycket upprört berättade om en incident hon och hennes 7-8 månaders valp varit med om. Hon hade varit ute och tränat lösgående en sen kväll. Hunden helt lös, inte ens långlina. Valpen får syn på en blandis av den typ många kallar "kamphund". Den hundens ägare ropar varning men valpen knatar på.

Det slutade med att den ägaren tog valpen i nackskinnet och lyfte upp den, varpå valpen givetvis "skriker" förorättat.

Valpägaren berättar detta som att de blivit utsatta för något hemskt....

Nu var jag ju inte med, och jag kan visst tänka att ett lyft i nackskinnet var att ta i. MEN.....

Det ÄR faktiskt inte ok att valpen springer fram!!!

Jag blev väl inte tillräckligt upprörd och beklagade väl inte nog för valpägaren var inte helt glad på mig....


"Långlina!" sa jag. "Gå till zooaffären och köp en långlina!"

Det bara ÄR så att lös hund får ALDRIG störa andra!

Nu snart går koppeltvångstiden för skydd av vilda djur/fåglar in. Jag tycker det verkar som om många tror att det är enda tiden man behöver ta ansvar. Så är det ju faktiskt inte.... Här i Stockholm säger den lokala ordningsstadgan, paragraf 20, att du får ALDRIG ha hund lös på offentlig plats. Som "offentlig plats" räknas faktiskt parker, gångvägar, små skogsområden osv.

Jag är SÅ trött på alla som hojtar "Den är så snäll!" när deras hund kommer störtande mot Assar t.ex. Möjligen är den supersnäll, men Assar är inte alltid det. Han har svårt att hantera att främmande hundar kommer rusande rakt emot honom och kan "gå i spinn". Jag gör vad jag kan för att hjälpa honom slippa hamna i slagsmål (med 35 år med sammanlagt 9 amrisar har jag faktiskt aldrig råkat ut för sådant) men jag kan inte lova att det aldrig händer.

Så - alla ni som inte orkar lära hunden gå i koppel/lina på ett sätt som gör att ni orkar med promenader utan att släppa för att det är "enklare", alla ni som tycker att hundpromenader innebär lös hund och läsande på mobilen, alla ni som går med barnvagn och inte lyckas lära hunden gå bredvid utan släpper den för att slippa trasslande - jag struntar totalt i era ursäkter! HÅLL HUNDEN I KONTROLL! Jag är så otroligt trött på att alltid behöva oroa mig över vad era hundar ska hitta på.

Allt gott!
Eva
och JAG! Assar. Jag fick ju med några få ord i alla fall.....

fredagen den 7:e mars 2014

Jubilar!

Ja det är man väl när man som hund fyller 5 år?

Det gör nämligen den s.k. svarte luddpellen idag! Ni vet den där stollehunden som vållat sin matte så mycket huvudbry? Den där "problemhunden" som faktiskt varit bra nära att inte bli 5 eller ens 4 eller 3 eller 2? Alltså givetvis 

A S S A R


Jaha..... Och vad tänker du skriva NU då???
 

Bara snälla saker gubben! Som att du har lärt dig alldeles otroligt mycket under de här åren. I och för sig inte att övertala Petrus att lämna ifrån sig platsen i fåtöljen, men väldigt mycket annat faktiskt.


Som att gräva ur hela leksakskorgen och ändå gnälla och klaga på att du inte hittar något du vill ha.....


För att inte tala om hur mycket du lärt om att snöa ner hela nosen när den där underbara vita varan som både du och matten (och Jesper) gillar finns.


Däremot har du väl haft lite sämre lycka med att lära dig hur man ska övertala matten att återfylla en tom matskål.....


Snarka på trimbordet är du dock expert på vid det här laget! Tänk att du trots alla protester mot det ena och andra alltid gillat just trimbordet, även om det till en början kanske var lite si och så med tidstålamodet.


Lärt dig speja och hålla koll har du också!

Ja, det ÄR helt otroligt vad du lärt dig! Den allra, allra viktigaste lärdomen är väl ändå att du faktiskt KAN lita på att matten din vill dig väl. Att jag inte tänker peta ut ögonen när jag vill torka ur dem t.ex. Att jag inte menar något illa när jag vill torka tassarna. Att vi faktiskt kan bli en anings osams utan att världen går under.


Vi kan nog ge varandra "high five" du och jag gubben! En väldig resa har vi gjort, men idag ser jag ju att du är en GLAD hund, en "snurr och svirr och dingelidångig" amris precis som det ska vara. Jag är SÅ glad att jag aldrig tog det där beslutet....



Så världens största GRATTIS du goe' lille kille!

Allt gott till dig och alla andra!

matte Eva