Trasig matte! Och liten tävling.

Otroligt dumt alltså... Men matten är lite trasig!

Kanske kommer ni ihåg att hon var så klantig att hon halkade ikull när det fanns snö? TVÅ gånger t.o.m.! (FÅR man egentligen vara så klantig??)

Nu är det FORTFARANDE, efter mer än två månader, så att knät som hon vred redan 7 januari knasar. Ni skulle HÖRA henne när hon ska ur sängen på morgonen... Eller när hon suttit ett tag och ska räta ut benet... Det är bedröööövligt alltså! Döööööööööööötrist!!!!!

Tack och lov går det visst att gå på! Men nu idag bestämde matten sig för att vila benet och se om det hjälper. BRA på ett sätt, för då blir det "inneträning" som just idag inneburit massor av klick och godis. GOTT!

Men så är hon ju tråkig alltså! Har suttit och bläddrat i en bok som hon köpte sig som födelsedagspresent för lite sedan. Och den är JÄTTEFARLIG! Titta här får ni se, tror ni fattar vad jag menar...

Den är stickad... Ni inser vad det innebär?

Stickade svampar.... Stickade löv.... Fler stickade svampar.......

Och så denna...! Som matte suckar och stånkar över och tycker är såååååååå söööööööt! Ska visst letas garn... Och då får vi höra det igen... "Kommer strax! Bara lite till här!"

Kan någon vänligen ta ifrån vår matte ALLA stickor, nålar, trådar, tyger, garner, idéer, tankar och tokiga infall???

Vad är då detta? Egentligen skulle vi väl ha något pris, och det kan vi kanske ordna också om vi får fason på matten och bort henne från boken. (Heter "75 småkryp att sticka och virka" av Lesley Stanfield vill hon att jag ska tala om.) Gissa på! Jag kan berätta att bilden är tagen hos "kattgrannen" men mer avslöjar jag inte!:D

Så: VARFÖR ligger en kjolgalge framför garderodsdörren? Först med rätt svar får... Det säger matte att hon ska tänka ut när hon vet vem som vinner!

Hoppas ni har mindre trasiga och klart mindre bokläsande mattar/hussar!

Allt gott!
Jesper

Vanor och rutiner

Sådana har vi ju alla, både 2- och 4-benta.

Jag har skrivit om hur Assar, åtminstone periodvis och särskilt i början av sitt liv här, kan vara mycket beroende av att allt är "som vanligt". Men vi har faktiskt en här som är ännu mer noggrann...

Eller ska jag kanske säga att han är väldigt förtjust i vissa vanor och tycker att de sannerligen ska vidmakthållas?

I vilket fall - det handlar om Petrus! Den skulle ni känna närmare! Jag har aldrig varit med om maken till "tjatigt" djur!

Just nu tänker jag mest på det att jag ibland (ganska ofta kan erkännas) lägger mig på sängen en stund på eftermiddagen. Pga trötthet och värk kan det behövas för att resten av dagen ska "hänga ihop". Och det är synnerligen populärt särskilt hos denne lille siames.

Så populärt att han närmast var dag vid sådär 15-16.00 börjar tjata... Han jamar HÖGT. Spinner. Kutar mot sängen. Rör jag mig ditåt så hoppar han upp och spinner, rullar på rygg, puttas osv.

Är det då så lyckligt, ur hans synpunkt, att jag faktiskt klättrar upp så fjamsar han ikring och "stångas" och fixar och håller stenkoll på hur jag fixar med pläd och kudde och annat. Eller så hoppar han ner på toalettbordet och sitter där och spinner och kollar att allt verkar bli rätt. När jag så äntligen är i den position han förväntar sig (alltså under pläden) så kommer han och förväntar sig att jag ska lyfta överkanten och fixa en ingång åt honom.

Och då ska det donas igen... Han måste ju titta in ordentligt! Ser det verkligen ut som det brukar och ska? Jo, det duger, så då kan han krypa in. Och så lägger han sig alltid utan något som helst undantag med ryggen mot mina lite uppdragna lår och huvudet mot min mage. Spinner som en galning och slumrar till nöjd och belåten.

Då slumrar matte till också. Tills... Plötsligt bara känns det att något händer bredvid. Då kommer Simon... Han står gärna på toalettbordet, med framtassarna på sängen och bara är där. Så jag får lyfta på pläden igen, och hålla upp den lääänge, ibland i flera minuter, medan Simon står där och funderar. "Men BESTÄM dig nu då!" säger jag och får en blick tillbaka som verkar betyda ungefär "Ta det lugnt! Jag håller ju på!!!" Är det något katter inte kan så verkar det vara att bestämma sig inom en rimlig tidsram...

När han så väl kommer upp så lägger han sig med huvudet mot Petrus och ryggen mot min bröstkorg - utan undantag. Och så blir det lugnt och vi kan slumra bort en timme. För att ha lika fasta rutiner när jag börjar kvickna till igen... För då ska Simon först "morna sig" genom att ligga en stund med framtassar och huvud över min arm.

Jag försökte fotografera en sådan här tilldragelse, men det var inte alldeles enkelt. Ni får hålla till godo, trots dåligt resultat!

Det rutiga är min skjorta. Faktum är att de aldrig skulle ligga så där utan mattes sällskap. Hedrande!

Efter den där stunden fortsätter dagen med promenader och middag och allt annat. Och sedan börjar Petrus tjata igen... På godis när hundarna kommer in efter kvällskissen. På nattgodis när hundarna får kex (vilket han givetvis får! Nattgodis är själklart rutin för hela gänget!). På att matte ska göra iordning sängen så vi kan gå och sova "på riktigt" (han t.o.m. rantar, jamande, med på toa för att tala om att jag tar alldeles för lång tid på mig!). På att få låna en hand att knuffla mot, eller åtminstone få göra detsamma med en bok. På att matte ska släcka och lägga sig på mage för att han ska kunna ligga på låren.

Så sover vi, för att han ska orka tjata si igenom även nästa dag...

Allt gott!
Eva

Knäppgök!

Ibland har han bra tokiga idéer, den där Assar...

Nu i veckan bestämde han sig för att, en gång för alla, skrämma bort den där dumma typen som då och då tittar på honom inifrån glasskåpet!

Där är han!!!! Nu IGEN?!?!?!?! Jesper KOLLA! Vad ska vi göra???"
"Men lägg av....! Jag har sagt det hundra gånger minst - det FINNS INGEN DÄR! Suck!!!"

Otroligt mycket muttrande, puttrande, gnällande, gläfsande och skällande blir det...

" Men... Ska han börja YLA nu också? Detta är ju inte klokt alltså... Fast när är han det å andra sidan...?"

"FEEEEEEEGIIIIIISSSSSS!!!!!!! Kom ut om du vågar!!!!"

"Matte... Vad ska vi egentligen göra med den där knäppgöken???"

"Jag ger upp! Du får ta hand om honom!"

Där satt han... I åtminstone en kvart...

"Vete 17 hur jag ska greja detta alltså..."

"Det är faktiskt SYND om mig! Alla bara skrattar! Och ingen tror mig när jag säger att det VISST finns en jätteläskig typ därinne!"

Lite kul att se hur enveten han är! Inget fel på uthålligheten när han själv kommit på något att göra i alla fall:)

Allt gott!
Eva

Var det inte...

...mitt paket? undrade Assar. Och det var det ju, men någon annan ansåg sig betydligt mer kompetent att öppna! Det blev en kul situation, så kameran fick arbeta en hel del. Här kommer resultatet:

Först ska vi väl visa hur paketet, som det såg ut när det kom hem. Före den totala demoleringen...
Just det! Ska väl också berätta att det var Åke och Totte med matte som presentade det!

Jag tänkte att Assar kunde få "göra en Rudi" och öppna själv. Under överinseende, men ändå. Jodå - han nosade och funderade på hur han skulle börja, men då kom Jesper... "Men det var väl attans vad du tar tid på dig med det där som nosar så himlans gottis!!! GE HIT så ska jag fixa det!" sa' han väl ungefär.

Och då vågar ju "lillebror" inte säga emot, så Jesper satte igång.

Tydligen tyckte han att köksgolvet var för halkigt, så han bar helt sonika iväg med det hela.

Assar var med och kollade noga, men det är intressant att se hur stor respekt han har för gammelgubben. Inte rädd på något sätt, men trots att han kan komma nära Jespers matskål eller godis så skulle han aldrig våga sig på att komma för nära.

Visst var han dock väldigt nyfiken! Att det luktade väldigt otroligt supergott om presenten hade ju han också upptäckt!

Det gick fort, kan jag tala om, att riva sönder papperet. Trots att han inte har de bästa tänder längre så gick det på "5 röda".

Ser ni strax bredvid örat? Sådana torkade kycklingfiléer var det som lockade!

Alldeles superduperjättesmaskensgott!!! sa' Jesper. Då hade jag tagit den andra och gett till själva presentmottagaren...

Gissa en som var nöjd när han grejat fram detta?

Så kom en till som gillar kyckling...
Jag tog bilden en millisekund för tidigt, för strax efter detta så åkte Jespers läpp uppåt. "AKTA DIG KATTF...!!! Du rör INTE!!!!!!"
Jag fick hjälpa Jesper att dela lite på den trådiga filéen, och då fick Simon faktiskt smaka några småbitar också:)

Sedan satt siamesen på respektfullt avstånd...

Födelsedagsbarnet självt då? Jo, han gick till sin nya favoritplats för tuggande - badrummet.

Gott var det! Och en rolig och intressant/lärorik stund för matte blev det! Så vi har alla möjliga anledningar att säga TACK "bästaste G" för 3-årspresenten! (Och då även tuggringen och dito rullarna som också fanns i.)

Allt gott!
Eva

GRATTIS! till världens...

...bästaste, knäppaste. go'aste, smartaste, pussigaste... galenpanna!!!

A S S A R

Hela 3 år blir han nu, och jag tänker på att jag någon tidigare födelsedag skrivit att han kanske inte ens blivit så gammal om han varit kvar hos första köparna... Det står jag fortfarande för.

Nu har vi ju satt igång lite olika träning, men rapport om det kommer senare. Jag ska dock berätta om två riktigt kul observationer jag gjorde under kvällens långpromenad!

Jag har då och då försökt kolla hur mycket han egentligen bryr sig om mig och min närvaro. Särskilt minns jag en gång uppe i skogsbacken när jag nog satt minst 20-30 minuter på en sten och väntade medan han i sin långlina for omkring som ett jehu. Till slut tröttnade jag...

Ikväll gick han i flexit och vid ett tillfälle bara stannade jag och lät honom "löpa linan ut". Han hittade något mycket intressant att nosa på men ... Redan efter mindre än 2 minuter (hade ingen tidtagning precis) så kom han till mig, satte sig framför och tog ögonkontakt!!!

Vi fortsatte och mötte så en kompis och hennes sofits som är jämngammal med Jesper. Assar är lite småskraj för den killen, som är väldigt ranghög, så han morrade lite men är sedan helt ok med att göra sällskap en sväng. Så blev vi stående vid deras port och pratade en stund. (Bl.a. berättade jag om vad A och jag nu sysslar med.) Då kallar B på Assar genom att bara säga hans namn (hennes hund totalt ointresserad av oss andra), han kommer till mig, sätter sig och tar ögonkontakt!Gissa en matte som blev glad!

Nu är jag väl mer uppmärksam på sådant här för tillfället, men ändå!

Det är en oerhört nyfiken kille också, den där Assar. Jag berättade för M i söndags att jag är ganska säker på att han skulle klara ett s.k. MH-test med glans. Han kan naturligtvis hoppa till och skälla på t.ex. en plastpåse som fladdrar, men han har inget emot att gå fram och kolla. Nu ikväll hittade han en mindre plasthink. Fram och nosade och kissade sedan på den. När han vände och skulle gå petade han till den så att den vände sig. Genast är han där och stoppar nosen i! Ganska modigt tycker jag.

Ihärdig är han också! Den här bollen hittade han på gården i början av året. Den var tung som attan, men varje gång vi kom förbi skulle den lekas med. När den försvann letade han på många ställen:)



En liten "nyhet" är att han tar med sig godbitar in i badrummet. Det är jag inte helt glad åt! Hittills har jag visserligen kunnat ta ifrån honom (har bytt med annat godis) men jag gillar det inte riktigt ändå. Kanske är det så att han är rädd att inte få behålla det han har, men var han i så fall fått den idén från begriper jag inte, för ingen annan här brukar försöka stjäla från honom. (Jag tar heller inget i onödan, bara någon gång för att träna den saken. Och han borde verkligen ha fattat att jag inte är så väldigt intresserad av att äta hans gottis...) Vi får se hur det blir med födelsedagspresenterna...

Egentligen skulle det nu följa en del bilder på honom och Simon... Bilder som faktiskt blev ganska kul.... Men jag blev så ivrig med dem att de kom in redan igår:) Så har du inte sett dem, så scrolla ner och kika här under. Det är väldigt kul att se deras umgängesstil tycker i alla fall jag! Väldigt mycket "som hund och katt":D

Allt gott!
Eva

GRATTIS!

Nu har vi två "på raken" här! Och idag ska vi säga GRATTIS till allra bästaste, pussigaste, goaste

Å K E



Jo, det finns nog andra, mer "porträttartade", bilder av honom, men jag är löjligt förtjust i denna:)

Här hemma ställer vårsolen till problem... Att matten tjurar över att vintern är slut och hösten långt borta är en sak, men det finns fler som har bekymmer:

VARFÖR måste hunden ligga i fåtöljen när två siameser vill gona sig i solen???

Det uppstod en del diskussioner siam-teamet emellan om vad de skulle göra.

Nu är ju Jesper inte den som ligger hur länge som helst där, det verkar bli för varmt. Hetsige, otålige Petrus hade givit upp, men Simon fick till slut som han ville. (Jodå - de får utmärkt plats bredvid varandra! Men det lockar visst inte alltid.)

Dagen efter kom det till andra problem...

Väldans mysigt att sitta här på bordet i en solstrimma alltså! sa' Simon.

"Jag har allt hört att matte sagt att du inte får vara på bordet! Håll dig undan luddpelle!!!"

"AHA! Det är så man gör! En tass i planeten! Ok - nu lär jag mig kattiska!"

"Men det var då själva...! Stick sa' jag!"

"Jaha... Tar den andra tassen då! Inte riktigt säker på att jag begriper vad det betyder på katt-språk att haka fast sig i pälsen dock. Och inte lyckas JAG riktigt med det heller!"

"Men du, Simon... Om jag klappar lite bara på dig - kan du inte lära mig språket då? Snälla?!?"

"Hörru du! Hygglo! När jag till och med klappar dig? Snääääällllaaaa!!!"

Simon är en envis typ när det gäller var han vill vara... Detta slutade med att Assar gick därifrån helt förundrad över sin oförmåga att förstå sig på siamesen. Simon satt kvar och kisade mot solen:)

Kanske bjuder han på några språklektioner imorgon? Som present? För då är det någon annan som fyller år! Vi återkommer alltså!

Allt gott!
Eva

M-rapport 1

Så!

Nu har vi först promenerat en bit och sedan suttit hela eftermiddagen och kvällen och diskuterat Assar fram och tillbaka. Ja, en del annat hundprat har det också blivit:)

Och naturligtvis har den lille "ängeln" visat sig från sin allra bästa sida...

Han och jag mötte M vid T-banan och naturligtvis hälsade han lika glatt och vänligt som han brukar göra. (Läs:slängde sig upp mot henne...) Vi gick en bit på en väg där Assar känner sig hemma, men där man också alltid möter andra hundar och människor. Gissa vem som plötsligt är hur lätt som helst att avleda...?

Jag gick faktiskt och funderade på vad M egentligen skulle tro - var detta verkligen en problemhund?!?

Vi kom hem, Jesper hälsade glatt och Assar fortsatte sitt välkomnande. Nu var det väl inte alldeles nödvändigt, men jag tog tag i handduken för tasstork. Tänkte att om inte annat så vore det kul att se om han reagerade annorlunda när det var någon mer med. Det gjorde han inte....

Så fick M i alla fall se hur han kan bli. Och faktiskt - när hon lite senare testade med en tass, lekte med honom, så agerade han mot henne! Inga häftiga utfall mot vare sig mig eller M, men fullt tillräckligt för att hon skulle se hur han faktiskt KAN hitta på.

Sedan har M frågat och jag försökt komma ihåg:) Och framför allt har jag försökt att finna ord som rätt beskriver Assar. Väldigt nyttigt, men inte alldeles enkelt.

Över huvudtaget så har jag funderat väldigt mycket den senaste veckan: Hur ställer jag krav? Hur genomdriver jag det jag bestämt? Med "krav" menar jag då sådana saker som jag vet att han redan kan, eller förstår att han lätt kan inse om han bara hejdar sig ett litet ögonblick.

Jag har kanske slarvat en del? Jag pratade med M bl.a. om en sådan sak som när vi tränar "Stanna. Stilla. Så går vi!". Assar kan det. Han kan det så bra att när han reser sig bara han anar en minsta andning av det där sista "SÅ går vi!", och jag har låtit det passera. Kanske är det så, att även om det fungerat med de andra jyckarna så går det inte med denne "kloking"?Kanske är det så att jag måste vara noggrannare med att i sådana lägen ta om från början?

En del i detta med att Assar lite tror sig kunna bestämma över vad han vill eller inte vill skulle kunna ligga i att han tror att det är HAN som styr en del i ett sådant skede. (Mina tankar efter vår diskussion, inget M sagt.)

Nu ska stackars M försöka få ihop något av allt vi pratat om för att förelägga sin handledare. Sedan ska vi vänta in dennes förslag, men under mellantiden föreslog M att vi ska ses för att starta lite mer organiserad "vardagslydnad". För om jag förstod saken rätt så föll hon ganska rejält för min lille galenpanna...

Och så är det ju med Assar, att väldigt många faller för honom! På väg för att möta henne träffade vi en bekant som fick höra vad vi skulle göra. "Men HAN? Han som är så trevlig och glad och gullig och söt och..." Ja... just han...

Jag är jätteglad att hon gillar honom för det underlättar ju mycket om hon också tycker att han är värd att jobba med:) Hon påpekade att han och jag faktiskt hunnit en bra bit på väg, att det hänt en del. Och tyckte sig se ett ganska bra samarbete oss emellan, att han tar kontakt och så. Till viss del har jag väl tänkt så också, men det känns mycket bra att någon annan, hundkunnig och en som inte känner oss sedan tidigare och därmed inte har några förutfattade meningar efter att ha sett Assar då och då fick se och göra en bedömning. Det är ju väldigt lätt att bli smått förtvivlad själv när det kommer bakslag då och då. Vare sig det gäller hundlivet eller annat så blir man ju lätt "insnöad" i sina egna tankar och sina egna slutsatser.

Det känns som om M och jag ska kunna fungera bra ihop. Hon är ju en väldans trevlig person alltså, det kan jag svära på direkt! Hon gillar ju Assar!:) Nu hörs vi via mailen och ses ev. i veckan för att jag ska få förslag på lite övningar och "tankenötter" för Assar.

Naturligtvis kommer fler rapporter vartefter! Och all fortsatt tumhållning (liksom ev. tips) är varmt välkommen!

Allt gott!
Eva