Nålar, fyrfotingar och Gud

En stor liten DUNS!

2012-02-11T12:01:00.001+01:00

Igår när jag satt här och fikade vid datorn i godan ro så hördes plötsligt en "halvkraftig" DUNS! mot fönstret.

Attans! Har det kraschat en fågel? Jag har i och för sig ingen fågelmatare utanför (vi har lite onödigt många råttor i skogsbiten, förmodligen till stor del pga industriområdet nära.) men har upptäckt att många småfåglar vimsar omkring här ändå. De sitter gärna på väggen, knatar omkring på fönsterbrädor och så.

Just efter dunsen såg jag också i ögonvrån hur en talgoxe flaxade vid dörren och satte sig på väggen bredvid. "Skönt!" tänkte jag. "OM det nu var så att den flög in i fönstret så gick ju tydligen allt bra ändå!"

Men efter en stund började jag fundera... "Kanske bäst att kolla ändå?" Så jag öppnade dörren lite försiktigt och kikade ut. Och vad fick jag se? Jo...:

En liten kungsfågelherre!
HUR liten kan ni ana om ni jämför med de torra lönn-näsorna som ligger bredvid.

In efter ytterkläder! Stänga in hundarna så de inte kunde smita med ut. Ut till den lille och försiktigt lyfta upp honom i mina tjocka vantar. Vill det has lite värme kanske?

Någon/några fjädrar var lite i oordning med annars verkade han inte skadad. Ögonen blängde och han kunde vrida på huvudet. Och så är det väl oftast om jag förstått rätt: om de inte bryter nacken när de flyger in i fönsterrutor så blir de mest lite "groggy" och behöver framför allt vila lite.

Jag fick förmånen att stå med honom i mina kupade händer några minuter. Sedan försökte jag hålla med en hand för att kunna ta kameran... Vad han sa' när han flög är jag kanske tacksam att jag inte förstod! Det lät inte precis som "TACK snälla du att jag fick värma mig lite!"

Men, men - det gör inte det minsta! Det är fantastiskt när man får sådana möten ändå.

(Jag visste inte ens att vi hade kungsfågel här. I och för sig har vi rätt natur, och ett område nära är välkänt bland fågelintresserade som ett av Stockholms bättre. Men jag läste i stora "Fåglarna" att dessa små gynnare gärna hålls högt upp i trädtopparna, och med tanke på deras minimala storlek är det ju inte så konstigt att man inte upptäcker dem...)

Allt gott!
Eva
PS Har fått klart för mig att omslagen till thépåsarna (som jag klagade lite på i förra) ÄR komposterbara. Så jag återtar gnället... (Fast de kunde då sätta runt hela förpackningen istället för runt varje påse, som ändå måste kosta mer energi... Avd. Eva-surtant!)

En rörig blogg

2012-02-09T21:34:00.000+01:00

Japp, det får bli lite så'nt och lite så'nt och lite så'nt här idag!

Först lite om det där med hane eller tik som jag skrev om. Så glad jag blev över alla kommentarer! Och så intressant att läsa! Allra gladast nsätan är jag över att ni förstod att jag inte menade att det ena eller andra skulle vara "bättre" utan att mina funderingar kretsade kring detta att många mer eller mindre automatiskt ser tikar som "lättare".

I mitt hvud har snurrat en hel del tankar från kommentarerna. Som Ulfs påpekande att vi ju numer är så otroligt "petiga" med jämställdhet i alla lägen för 2-benta - varför resonerar då många väldigt könsbundet när det gäller hundar? Att Katarina berättar att hon valde tik när hon skaffade amrisen Mimmi för att hon fick höra gör mig lite full i skratt över hur olika det kan vara... Det är nämligen inte så många år sedan som jag och Magdalena Karlsson talade om amrishanar som betydligt "mattigare" än tikarna!

Denna lilla tjej, nu 8-9 mån, får representera damerna! Det är den lilla tuss om fick Assar att verka vääääldigt vuxen, som ni kanske minns att jag skrev om för några veckor sedan. DÅ var hon först rädd för svartingen, Nu slänger hon sig över honom så snabbt hon kan. Och han vrider bort huvudet och skulle nog rodna om han kunde...

Detta är första bilden jag tog... "Vad har du där? Vad är det??? Får jag titta?????"
Hennes matte var nöjdare med den övre bilden... (Men denna visar energin hos fröken:D)

I många kommentarer påpekas ju också det viktiga i att allt uppförande hos hundar är individuellt! Vissa beteenden kan givetvis vara vanligare hos hane eller tik, men jag tror att mer är lika än vi alltid ser. Tollar-tjejerna jag får låna någon gång ibland t.ex. - de markerar minst lika mycket som Jesper o Assar! (Vare sig löp eller ej.) Likadant gjorde Mimi och flera andra tikar jag känt. Men så finns ju en hel del tikar som inte alls markerar någon enda stans.

Visst "tjafsar" och slåss hanar förmodligen oftare, för att göra upp om rang och vem som ska få para flest tikar när det tiden kommer. Men som flera påpekat - när tikar slåss kan det gå betydligt värre för då är det sannerligen slagsmål och inte någon ranguppgörelse. (Sorgligt att läsa Annikas kommentar om sina tikar som levt gott ihop i ett antal år och så ryker ihop, med olycklig utgång!)

Medan jag har funderat kring det här dyker också upp det jag lärt om vargflockar: där talar man ju alltid om en alfa-hane och en alfa-tik. Hanen försvarar sin rang, sin rätt att para sig, mot de andra hanarna och likadant gör tiken mot sina feminina flockdeltagare. Det är ju bara en tik respektive hane i varje flock som får valpar ett givet år, de andra hjälper "bara" till med försörjning och får vänta på sin tur att, eventuellt, bli förälder. (Många blir det alltså aldrig.) Och så nära är ju ändå våra tamhundar fortfarande vargen att detta förmodligen finns kvar betydligt mer än vi tänker på. Eller vad tror ni?

Nog om detta för nu!

Assar hade problem idag...
Bilderna är i och för sig inte tagna idag, men inte blev han gladare av att matte gör lika dumt mer än en gång...

"Alltså... Hon VET att jag ser tomma toarullar som mellanmål! VARFÖR ska hon krångla till det så här för???"

Han hör så väl när papperet tar slut på en rulle och kommer knatande. Jag "elakade" mig och trädde den över denna repgrej... Han fick jobba en del:)

Det här måste jag visa för det retar mig bra mycket! Jag köpte detta thé för extrapris i en av våra mataffärer. Delvis faktiskt för att det är både rättvise- och ekologiskt märkt. Kartongen hade ingen plast runt, som de ju brukar ha, så det tänkte jag på som extra miljövänligt. Men kolla hur det istället ser ut inuti - plast runt varje av de 12 påsarna! Vart tog den märkningen om ekologi vägen? Ska maila dem om det...

En ruta till klar för Lövet! Vem denna representerar tror jag att ni kan gissa...

Lövet har varit (och ÄR! Inte riktigt klart än ju.) ett väldigt roligt projekt! Men det ska faktiskt bli kul att känna mig lite mer fri att göra precis det jag vill. Lite för många idéer som poppar i skallen blir det när jag "bara" har en grej på gång så här. (Fast jag har sysslat med lite annat mellan också, annars tappar jag sugen helt...)

Bl.a. vill jag få användning för denna:

Jag gjorde i ordning pärmen när jag samlade på mig fler och fler bra beskrivningar för "Värma Liten"-kampanjen. Och Panzisjukhuset behöver kläder även i fortsättningen, så jag tänker försöka sticka emellanåt.

Om inte annat så inspirerar denna kofta. Tyvärr har jag slängt tidningen utan att ha skrivit av ordentligt, så jag minns inte vad kvinnan som artikeln handlade om hette. Men den var införd i DN/Kultur förra eller förrförra veckan och handlade om hur man funnit ett utdrag ur en kvinnas dagbok (5 dagar), skriven under judeförföljelsen (hon bodde i ghetto, Rumänien tror jag men kan minnas fel). Denna kofta var allt hon hade kvar efter en son som dog som spädbarn. Den är randig i gult, rosa, blått, vitt och grönt. Liknande mönster har jag och det vore kul att ta upp den randningen.

Så en riktigt kul sak! Ni minns herr'ns "blubb"? Det är ju inte länge sedan den fick sitt hål och kunde klämmas ut. Sedan har jag hållt det öppet och kunnat dels klämma ur mer dels hälla i väteperoxid med pipett. Tyvärr har jag haft svårt att helt hålla Jesper själv och även Assar från att slicka på det. Men det verkar snarast ha hjälpt än tvärtom! Det läker otroligt fint! Riktigt tömd är den nog inte, men det allra mesta har vi fått bort och kanske lyckas det med lite till. Jag tycker ändå att det är mest glädjande att det läker så bra, för jag inbillar mig att det måste betyda att hans kropp ändå fungerar bra normalt trots åldern. Dessutom är han nästan löjligt pigg just nu! Mycket engagerad t.ex. när jag gav tillbaka bollar som jag lånat med till tvätt för att rulla med ett täcke. Och försöka gå ut med bara Assar... Då får vi passa på att smyga ut när han sover:) (Öronen är förresten också plötsligt mycket bättre. Vintern? Ingen aning, men gott är det!)

Stackars er! Det blev långt det här... Får väl låta bli att skriva några dagar...

Allt gott!
Eva

De växer här också!!!

2012-02-07T19:07:00.000+01:00

Alltså... Nu har jag suttit här och sett hur det växer korvbuskar och köttbullsdito och baconostträd lite varstans i landet - men inte här inte:(

IDAG hade knopparna kommit fram ur vinterdvalan! (Antar det var det i alla fall. Matte smet i och för sig ut ensam... Men inte kan HON ha med saken att göra? Tror jag aldrig alltså!)

Så här blev det då:

Så'na här var det som dykt upp hos oss! Falukorvsknoppar!

Naturligtvis for jag iväg ut i backen! Måste ju visa att jag är en utmärkt skördearbetare!

Fast här hördes ett elakt fniss ovanifrån... Från den där som håller i kameran...

Men vadå??? När jag har hittat godisknoppar så brukar de faktiskt alltid vara på marken! Så det så!!! Och Jesper hittade nerfallna falukorvsknoppar i snön, det SÅG jag! Hur skulle jag då kunna veta att de växte ovanför huvudet va'? Dumma, elaka matte att fnissa...

Titta här!!! Jag hittade dem ju visst!!!
Och matte säger att vi nog får kolla om det växt fram några fler imorgon eller så. Bra va'?

Nu muttrar hon om att det ju är tisdag och "Syföreningsdag"... Vad nu det ska vara bra för! Men jag måste visst lämna över en bit här på slutet för att hon ska visa nå't trist sytt. (Oss emellan... Det ÄR verkligen urtrista grejer som bara gör att hon säger "Strax! Ska bara sy de här stygnen!" så fort man vill gå ut eller ha mat eller kel eller behöver hjälp att få fram nå'n dum leksak som hamnat under skåpet eller...) Va'? Ska jag flytta på mig? Okej'ra...

Tänkte bara att jag skulle få visa en av de broderade rutorna till lövet. Det börjar bli klart, men det helt färdiga resultatet tänker jag inte visa förrän det är inlämnat:)

Den här rutan är tänkt att representera ffa Kasper (Kasperian i listan) men jag tror att den lite kan passa till Rudi också.

Kanske behöver ni klicka för att se, men herr Kasper själv (i en väldigt förenklad form...) finns med nere till vänster.

Allt gott!
Men det skulle ju jag säga!!! Det är ju min blogg mest idag alltså!
Ännu mer gott!!!
Assar
och en hunsad matte Eva...

Våran fredag

2012-02-03T21:09:00.000+01:00

...har innehållit något som nog börjar närma sig att vara en tradition numer: jag och Petrus delar wienerbröd!

Det är nog det godaste han vet verkar det som! Simon intresserar sig inte. Hundarna skulle säkert smaska i sig om de fick, men då skulle väl deras matte inte få mycket med...

Idag fick jag gå och hämta lillkillen, för han höll på att missa fikat. Sedan missade han ingenting...

Tar smulorna slut så puffar han mig på handen och förväntar sig att jag ska bryta av nya...

Att han sedan ofta verkar få någon smula på snedden och får hosta som attan bekymrar honom inte! Han hostar bara klart och sedan plockar han mer. Sötnosen!

Vad övrigt är är faktiskt mest elände! Ja, inte med djuren tack och lov! Jesper "bubbla" beter sig ungefär som förväntat. Assar är visst lite "tjej-tokig" av alla löptikar just nu och försöker glatt para både Jesper och Simon. (Petrus håller sig långt undan...) Men när jag grälar på honom märks en nyhet: han blir inte sur!!! Jag kan luta mig mot honom och "fya" och så utan att han "får spel" som så ofta hänt förut. Istället reagerar han som en helt normal hund - han backar en aning och kommer sedan och "ber om ursäkt". Och naturligtvis klappar jag då om honom och försäkrar att han är lika omtyckt ändå, men att han måste sluta med (i detta fall) att klättra på Jesper som har nog trassel med sina leder utan att ha kanske 13 kg tossig amris ovanpå...

Det som gör mig bedrövad och närmast deprimerad är att jag har så ovanligt mycket värk överallt! Vinter när det är snö och därmed torrare luft har de senaste åren betytt att jag haft betydligt mindre värk, men nu är det precis tvärtom. Idag var jag upp till vårt centrum och gick sedan en kort bit extra till second hand-butiken. Promenaden hem därifrån tar normalt väl sisådär 15 min. Idag tog den, minst, det dubbla! Med stopp var 30m eller så... Benen är tunga som bly och hela kroppen bara sååå trött!

Det inverkar på humöret kan jag berätta... Om inte annat så för att jag helt enkelt inte klarar av att gå med Assar riktigt som jag vill. Samtidigt är jag ju väldigt, väldigt glad för hundarna just i dessa lägen, för utan dem skulle risken vara stor att jag mest blev sittande. Och det är inte bra!

Inte det minsta roligt är det, och jag borde väl förskona er egentligen. Men det påverkar också en del hur jag kommenterar och så, bl.a. tappar jag lättare tålamodet med min tröga dator när den tar 10 min. på sig för att ladda upp kommentarsfält... Så surar jag över det! Och så surar jag över insikten att det inte kan försvaras att gå på Syfestivalen om några veckor... Och över att ... Tror jag skulle behöva semester från mig själv ett tag:)

Ha en härlig helg!
Allt gott!
Eva
Förresten, det kommer ett inlägg som lite fortsättning på det förra senare! Så kommentera gärna om du inte gjort det, för jag tänkte försöka summera alla era intressanta kommentarer lite.

Tik eller hane?

2012-02-01T21:22:00.000+01:00

Bland kommentarerna till förra inlägget måste jag erkänna att jag reagerade lite extra på att tre olika tikägare (med 2 tjejer var) skrev att de var lite förvånade att jag kan ha båda killarna ihop med samma godisboll. Att det inte skulle fungera hos dem.

Det satte igång tankar hos mig...

Jag har ganska många gånger under åren hamnat i diskussioner/pratstunder om varför man väljer hane eller tik, senast för bara någon vecka sedan. Själv har jag egentligen inga direkta preferenser, men jag är lite nyfiken på hur människor väljer. Att jag själv alltid haft hanar beror nog mest på att mamma haft det. Min första, Dandy, köpte jag ju när jag fortfarande bodde hemma och eftersom mammas tax Fantom då fanns i huset så blev ju valet ganska lätt.

Vad jag förstått (och som spätt på funderingar) så blir många uppfödare nöjdare över en kull med övervägande tikar än hanar eftersom de är lättare att sälja oftast.

Varför?

Ända sedan jag gick kurser inom Blå Stjärnan för hundra år sedan (mitt 1970-tal) har jag hört om hur tikar som blir osams kan vara närmast omöjliga att någonsin få att bo ens i samma hus igen, jämfört med hanar som ofta kan finna en rangordning och så leva med det. (Även om man kanske inte sätter ihop dem riktigt hur som helst.) Jag fick mycket noga instruktioner första dagen i arbetet på skottekenneln om hur, i vilken ordning, jag måste ta in två tikar. Det var väldigt viktigt att de var i rastgårdarna längst ifrån varandra annars blev det bråk hela tiden. (Gissa om jag var nervös?!? Skottar ser väldigt likadana ut första dagarna man ser dem...)

Och nu läste jag nyss om detsamma, hur tikar ofta kan ha ett betydligt "tuffare" humör än hanar.

Detta hänger ju ihop med att det är tiken som har ansvar för valpar och lya. Hon måste vara beredd att försvara både det ena och det andra! Hanar inom alla djur slåss ju om honorna, men väldigt ofta är det ju "bara" styrkedemonstrationer och inte menat för att göra egentlig skada. (Hur många gånger har man inte sett i naturfiler att någon inser sig vara svagare och helt enkelt flyr fältet?)

Mormors Skylon, min Dandy och mammas Fantom delar på resterna från gräddvispen. Denna bild har kommenterats av många som vägrat tro att det är 3 hanar:) (Ingen kastrerad ska kanske påpekas.)
(Kika förresten i bakgrunden! Ser ni att det "hänger" en papperskorg där? Det blev tvunget att klämma fast den mellan kylen och soffan p.g.a. en viss amris...)

Nu menar jag ju inte på något sätt att tikar skulle vara "stökiga" rent allmänt! Men jag är lite förvånad över att många bara ser tikar som så "gulliga". När jag tänker efter så är det en klar övervikt av tikar bland de hundar jag passat mig lite extra för.

Min Mimis historia är egentligen ett ganska bra exempel. Hon kom till mig eftersom hon och en av de andra tikarna i kenneln bara inte kunde tåla varandra. Båda tikarna var otroligt goa' och mysiga mot alla andra, men såg Mimi Bonnie eller vice versa så rök de ihop!

Vi har haft tikar här i trakten som om de varit lösa slängt sig över vem de än sett, utan att ens kolla om den de anfaller är hane eller en tik som konkurrerar om mat till valpar och så. Och ett av väldigt "fult" slagsmål jag fick höra om för en tid sedan och som chockade en mycket hundvan som såg det, det var två tikar som höll på att ta livet av varandra.

Mina amrisar Teddy och Oscar, mammas taxar Lukas och Enzo. Dessa 4 killar fick lov att samsas en vecka då och då när jag och mina bodde hos mamma och pappa i sta'n som omväxling till huset på landet. Visst kunde det bli lite spänningar första timmarna, men i princip aldrig "tjafs" efter det, inte ens vid mat.

Nu hoppas jag verkligen att ni förstår att jag inte har något emot tikar! Inte alls. Men med tanke på att man riskerar humörsvängningar i samband med löp, skendräktigheter, ev. "extra" veterinärkostnader vid en livmoderinflammation och det som jag skrivit om ovan så kommer jag nog alltid att ha lite svårt att förstå varför så många valpköpare absolut inte kan tänka sig en hane.

Doglass, Brandy, Teddy, Mimi och Victor. Inga problem där heller! Doglass och Brandy rök ihop ett antal gånger när de båda blev könsmogna ungefär samtidigt. (De var alldeles för nära varandra i ålder!) Värsta skadan blev dock att Doglass satte en hörntand genom sin egen kind... Vad Mimi hade önskat göra med sin rival var dock något helt annat... Såg dem en gång och det var inte kul!

Ofta talar folk om att hanar är revirhävdande, ska kissa överallt, vara stöddiga mot varandra och så. Jag funderar på hur många tikar jag känt som gärna har kissat på minst lika många ställen som mina killar... Och det är ju inte alls ovanligt att få frågan om könet på mina och få höra att "Då går det bra! Men tikar tål hon inte!" Tycker ibland det är vanligare numer än att hanhundsägare drar sig undan för att deras kille inte tål andra av samma kön.

Mammas Lukas, Enzo och Nisse (röd). Också killar som höll sams.

Har det här med att "folk" tror att tikar är så mycket enklare att göra med våra tankar kring moderskap? Att det "sitter i generna" på oss att tänka att den som kan bli mor också ska vara "vän" och vänlig och trygg och så? Men samtidigt har vi ju talesättet om att bli "som en lejoninna" för att försvara barn...

Teddy, Kasper och Oscar. De två äldre fick nog sitt livs överraskning när Kasper dök upp... Han knatade in här, 9.5 veckor "gammal", och talade om att han tänkte ta över... Han var nog ett bra exempel på det där med att hanar ofta bevisar sin styrka på annat sätt än att skada rivalen. Han var mycket bestämd, en väldigt tydlig ledare, men aldrig "orättvis" eller en som sökte bråk. Han var klart ranghög men råkade faktiskt aldrig i slagsmål.

Vad vill jag med detta egentligen? Mest är det väl faktiskt att höra era reaktioner:) Och jag tycker att det vore intressant med en diskussion. Jag tror att en del av de hundproblem som jag sett här med tikar t.ex. beror just på det faktum att många mer eller mindre automatiskt ser dem som "gulligare" och lättare. Och det tror jag är väldigt fel, och i vissa fall t.o.m. farligt. Även om långt ifrån alla tikar får valpar, så kanske man ibland skulle ha i åtanke att varje tik ändå har det i sig att försvara valpar på samma sätt som t.ex. de älgkor som många vet är mycket farligare om du kommer mellan henne och kalvarna.

Givetvis inser ni också att jag är väldigt medveten om att både tikar och hanar är individer. Långt ifrån alla har några problem åt något håll! Jag vill bara fundera kring det faktum att en del människor verkar tänka tik=snäll, hane=problemrisk.

Allt gott!
Eva

Ni ska vara VÄLDIGT glada....

2012-01-30T19:19:00.000+01:00

...att ni inte bor under oss!

Jag är väldigt glad att vi inte har några grannar alls under, utom möjligen lite daggmaskar och så, men sådana hör visst dåligt. Hoppas jag i alla fall...

Nu har jag ju inte lärt mig det där med film (knappt försökt heller...) så det får bli en attans massa stillbilder istället. För det var nämligen så att herrarna Jesper och Assar fick matte att ta fram den s.k. godisbollen i lördags kväll. Jesper söker tyst och effektivt... Assar.... Om jag säger att han HÖRS, förstår ni då? Skulle nästan tro att det syns på bilderna vilket liv av skall, gnäll, pip, morr, gruff och alla andra ljud han kan komma på som det blir. Kolla själva!
(En varning dock - bra många bilder är det...)

Man börjar med att bevaka att matte gör allting rätt!
Titta i bakgrunden. Jesper sitter redan i hallen, han vet hur det går till och att det inte är någon idé att tjata i köket.

Sedan kommer det allra svåraste... Jag lägger ner bollen på golvet och kräver att båda killarna ska sitta still innan jag rullar igång den. Jesper väntar snällt, fast han blir allt bra irriterad när Assar tjuvstartar och får matte att börja om:)
Här är de i alla fall igång!

Nej då! Bollen är inte övergiven! Men man måste ju plocka det som trillar ur också.
(Dessutom slänger jag ut lite extra, för att gammelgubben ska hinna med att få en del.)

Ibland går det så fort att en stackars matte inte riktigt hänger med...

Detta är ett av de mycket få tillfällen när Assar vågar ta något så nära Jesper! Beror förmodligen helt på att han aldrig annars blir så upphetsad heller:)

Nu får ni tänka er ljuden!

"MATTE!!! Du är i VÄGEN!!!!!"

Min gamla regel att de ska hållas i hallen håller inte...

"Attans boll som inte går att bita i!!!#

Här satte jag stopp... Datorburken är knasig nog ändå, utan att krockas av galen hund med hård boll!

Efter detta sov två herrar bra gott...

Allt gott!
Eva

Jag har fått ett hjärta!

2012-01-28T18:13:00.000+01:00

Möjligen kommer någon att tycka att detta är lite väl konstigt, kanske t.o.m. lite äckligt... Men titta vilket fint hjärta jag fick av Simon igår:

Jag tycker i alla fall att det är jättefint!

Så ska jag berätta en annan sak, som kanske också ses som smått äcklig. Det är det nog kanske också...

Jag vet inte om ni lagt märke till det, men Jesper har en tid haft en "bubbla" på vänster sida av ryggen. Länge (flera år) var det bara en liten plupp som många har tagit för en fästing, men sedan började den fyllas ut. En klassisk fistel/talgkörtel vad jag förstår. (När man kan känna runt hela och det alltså märks att det inte sitter annat än i huden är det oftast helt ofarligt.)

Han har ju haft 2 eller 3 på ett lår tidigare och de har med tiden fått ett litet "hål" och kunnat tömmas. Men denna hade ju mer utrymme, mer skinn att vara kvar i, jämfört med lår där skinnet är mer spänt. Inte minst för att Jesper ju tappat en del i muskelmassa med åldern och "kostymen" är lite för stor numer.

Nåväl, under kissturen i morse lade jag märke till att den såg lite annorlunda ut, något rödare och den var också lite hårdare. Väl inne fick han äta frukost och så blev det trimbordet direkt - lika bra att passa på innan jag själv ätit... Och mycket riktigt: nästan så fort jag petade på den (efter mycket noggrann handtvätt och sprit och så) började det pysa ut lite gegga. Klämde lite... Sprutt!!! Långt uppåt taket for det ut!

Som jag trodde så var det precis samma innehåll som tidigare. Det ser ut exakt som en mänsklig finne, om än lite mer, i alla fall till börja med för längre in verkar det ha stelnat lite och liknar snarast bordsmargarin i konsistensen. Ut med så mycket som möjligt och in med väteperoxid istället!

Skulle jag ha väntat med att berätta till en vanlig grå vardag? Inte "äcklat" så en lördag? Äsch! Tror inte hundfolk är så väldigt känsliga:) Själv är jag i alla fall så glad att vi kan börja tömma denna! Jesper har inte haft det minsta ont av den, och det verkar inte göra något ont alls att tömma heller, men jag tycker ändå det är skönt han blir av med den så att den inte fyller på än mer. (De tidigare har jag behandlat först varje dag i en vecka-10 dgr och sedan varannan dag ett tag. Det blir ett "hål" och därför är jag också glad det är kallt ute och mindre bra för bakterier.)

Allt gott och ha en härlig lördag!
(Och söndag! Inte minst alla ni som ska på cockerpromenad. Vi är inte det minsta sura ni bor så avsides....)
Eva

Gissningslek!

2012-01-26T20:29:00.000+01:00

Alldeles löjligt trött jag överlåter åt läsare att göra en del av "jobbet"...

Vad tror ni pågår här?

? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?

Ja, för det första så är det en bild som visar att de kan vara alldeles väldigt överens ibland, herrarna jag tjänar. (Ni har väl läst Sociala hundar, om herrskap o tjänstefolk? Om inte så se i listan och läs!)

För det andra så visar det hur det kan se ut när jag lagar mat eller bara gör en smörgås. Eller bara fixar en kopp fika utan något till i och för sig. Hoppet är det sista som överger dem!

Men rätt svar är faktiskt att de hoppas på detta:

(Vadå "hundgodis"??? Smakar toppen i min mun också!" Simon är inte blyg av sig precis...)

Vad som här kallas "baconsnurrar"!
Det var inte alls meningen att de skulle ha just då, men jag råkade klanta mig och flytta på påsen i skåpet för att få tag på en annan sak. POFF!!! sa' det så var 4 4-benta i köket...

Så här ser de ut på närmare håll. MYCKET populära kan jag lova! Jesper fick i julklappen från bästaste G, för de är lagom mjuka för hans tänder. Det var bara att köpa mer när de tog slut:)

Nu hoppas jag att det här idiotiska knäet kan rätta till sig helt snart! Akta er för allt i världen för att halka! Om inte annat så för att det andra benet tar en massa stryk också...
(Suck! Så blev det lite gnäll också...)

Allt gott!
Eva

VÄLKOMMEN!!!

2012-01-24T21:00:00.000+01:00

Hurra! Hurra! HURRAAAAA!!!!

Så har det låtit här i några dagar nu. Från matten. Från Jesper. Från Assar. Från Åke. Och kanske allra, allra mest från Totte.

SNÖÖÖÖÖÖ!!!!!!!!!!

Assar gläder sig omåttligt åt att det börjar finnas små vallar igen! Han utvecklade ju ett svårt beroende av sådana att kissa och bajsa på under förra vintern. (Ni skulle se honom när han sätter sig över torra grästuvor för att "bajsa högt"... Blir lite löjligt om man så säger:D)

Jesper lever verkligen upp! Det märks helt tydligt att hans leder, liksom mattes, mår bättre av den lite torrare luft som blir vid minusgrader. Han tar eeeeeevig tid på sig att nosa överallt...

Så måste man ju höja nosen och fundera lite på vad det var man kände också!

Många är de ställen som lockar båda! Vår lilla morgonkissrunda brukar ta sisådär 15-20 min. Nu tar den 40...

Lite mörk bild, men ändå. Denne kille (som jag aldrig verkar lära mig namnet på!) låg fridfullt och tuggade pinne mitt i det vita. Helt nöjd med tillvaron! Ja, tills hans matte började prata med mig vill säga... Då kom ett skall som mycket väl kunde översättas: "Mamma! Mamma! Mamma!" i en gnällton som skulle gjort vilken 2-bent 3-åring som helst avundsjuk:)

Denne heter Virus! Det minns jag i alla fall! En av mina gamla favoritraser. En sötnos som gärna kaxar en aning mot amrisarna och då jämförs med en ilsken lämmel av "mormor" som ibland har hand om honom.

Så var det dags för Åke och Totte idag. Och Totte och snö... Ganska bra gjort att få honom på bild stående för där rullas och fixas mer än gärna! Tyvärr, vill jag nästan säga, för hans päls har väldigt lätt att få snöbollar som måste duschas bort. Stackarn!

Åke är väl kanske inte riktigt lika begeistrad, men nog gillar han också vintervädret bättre när det är som nu. Hans päls får dessutom betydligt färre bollar. Lustigt hur färgskillnader i päls gör så stor skillnad i mycket. (Har samma erfarenhet från amrisarna.)

Imorgon får jag äran att promenera dessa damer av ras Nova Scotia Duck Tolling Retriever. Tollare m.a.o! Bilden tagen i höstas när jag också fick låna dem när ordinarie hundvakt inte kunde. Blir kul att gå med dem i snö, som jag vet att det är mycket förtjusta i efter att under alla deras år sett matten stå och vänta på någon som rullar...

Måste nästan visa...

Jag var ner med några saker till grovsoporna idag. Hmmm..... En matta sticker upp. Varför är den slängd? Vi skulle ju behöva en matta större än den trasmatta som nu ligger i rummet. Särskilt vintertid när golvet är bra kallt...

Så jag kånkade hem en matta som egentligen kanske t.o.m. är lite FÖR stor, men hellre det. Och den var ju alldeles underbart gratis:) Ingen skada eller så, inte sliten så att det syns. Med hjälp av "kattgrannen" (som älskar allt som gäller inredning) kom den på plats. Och testades genast! Verkade som om den fick godkänt i "liggvänlighet" av Jesper här och senare av Assar. Han tyckte dock att provbäddning var av nöden, så vi har lyssnat på ständiga krafs den senaste timmen eller så...

Matten sitter och sneglar på en del av mönstret och funderar på om jag kan kalkera av en blomma eller två som kunde broderas på kuddöverdrag...

Så ska jag göra lite reklam faktiskt!
Ni har läst mitt gnäll över klippmaskinen som inte vill som jag vill? ETT sätt att kanske fixa lite kunde ju vara att låta slipa skär...

I torsdags skickade jag det ena skäret ner till Höganäs och Lyckliga Fåret skärsliperi. Idag kom det tillbaka! Är det service eller?

Nu har jag inte hunnit testa det än, det blir nog till helgen. Men jag kan i alla fall tala om att jag har fått ett mycket gott bemötande! Kolla deras hemsida alla ni med klippmaskiner, saxar och så. Jag betalade nu 90:- och det är ju väldigt mycket billigare än nya skär om man så säger...

Att serva maskinen kostar normalt 280:- om jag minns rätt (plus ev. delar om något behöver bytas givetvis). Ska försöka ta mig råd till det snarast också, för det är nog skamligt länge sedan min rengjordes...
(Och nej! Jag får inte betalt!:) Blev bara så attans glad när jag hittade ett trevligt ställe som gör sådant här, efter att ha varit smått förtvivlad över slit med trimning.)

Gläds nu i det äkta vintervädret! Det gör vi garanterat.

Allt gott!
Eva

UTMANADE!

2012-01-22T11:49:00.000+01:00

Ja, det blev vi ju. Av Christina med Csigoras kennel och hundtillbehörsbutik. (Båda finns givetvis i listan.) Det krävde faktiskt lite funderande men här kommer redovisningen!

1. Vad gjorde du i hundväg för 5 år sedan?
Då gladde jag mig mycket över att Jesper blivit så självsäker och rent av lite tuff! Han hade det väldigt jobbigt när "brorsan" och mycket tydlige ledaren Kasper dog 2 år tidigare. Tyvärr hade jag separerat hundarna alldeles för lite, så att gå ensam var ingen "hit" för Jesper. Tag lärdom!!!:)

(Bild från igår. Gammal man kan nog behöva lite hjälp med värmen, han har ju tappat en del vikt och förmodligen underhudsfett. Annars har jag aldrig behövt något extra på amrisarna. Ni ser isen? Idag har vi, ÄNTLIGEN, fått en del snö!)

2. Vad gjorde du i hundväg för 1 år sedan?
Gladdes åt en del framsteg hos Assar och började våga tro att det kanske, kanske trots allt skulle gå vägen att hjälpa honom till ett normalt hundliv.

3. 5 snacks era hundar gillar.
*Torkad våm! (Storfavorit.)
* Köttbullar
*Kycklinghjärtan
*Bacon"snurrar".
*Rudi-godis (har seglat upp sedan jag bakade i julas. Åke t.o.m. viftar på svansen när han känner jag har i fickan!)

En favorit!

4. 5 raser ni kan det mesta om.
Jag har ändrat detta till "5 raser ni kan mest om" för jag tyckte att det där med "det mesta" blev lite tungt.
*ACS, amerikansk cocker spaniel är ju given...
*TAX. Framförallt korthårsvarianten då, de kan jag ju en del om efter alla mammas, normalstora, dvärg och t.o.m. en kille som mättes in som kanintax (den enda svart/röda sådana född på bra länge! "Kaninerna" är visst vanligast bland långhåren.)
*SKOTSK TERRIER. Även om det var länge sedan jag arbetade med dem...
*DALMATINER Hade mormor, så lite fastnade väl, även om det nu också är ett tag sedan.
*BICHON HAVANAIS. Något har jag väl snappat upp från Åke och Tottes matte.

(Herrarna får representer en "annan" ras.)

5. 5 saker du skulle göra i hundväg om du var mångmiljonär.
* Köpa eget hus
* Skaffa fler kompisar, även av andra raser (Tax värker i hjärtat! Särskilt efter läsning av Yrsa Stenius bok.)
* Verksamheter typ Hundstallet skulle få en del
* Skapa en djursjukvårdsfond
* Skämma bort mina godingar!

6. 5 dåliga vanor i hundväg. (Hundarnas....)
* Assars vana att trängas... Och hans sätt att tjata genom att fälla ut klorna och krafsa på min arm... Aaaaaj!
*Jesper som envisas med att ligga nära, nära dörrarna till bokhyllor när han ska klia sig. Det HÖRS! Särskilt nattetid....
* Assars plockande av använda näsdukar under promenader...
*Jespers stölder från Assar (som inte vågar "sätta emot", möjligen nappa åt sig och sticka iväg...)
* Båda herrarnas vilja att hjälpa till att städa kattlådan.... (Fast det har bättrat sig!)

(Vad hände? Varför är bilden här ute? Ja ja, den visar i alla fall Simons stil när det ska kissas. ALLTID i samma hörna, utan några som helst undantag. Om han inte använder badkaret förstås... "Varningsflaggan" är alltid uppe också!)

7. 5 saker du gillar att göra i hundväg.
*Promenera
*Kela
*Föna efter bad (Faktiskt väldigt rogivande! Särskilt med Jesper av nuvarande 2)
*Leka
*Försöka lära ut nya saker (Just nu försöker jag lära Assar att fånga godis i luften... Går inget vidare kan omtalas... Jag är så imponerad av tollar-tjejerna som tar även smått godis som langas från bra långt håll! Assar låter godiset landa på nosen och väntar sedan tills det är på backen... SUCK!)

8. 5 hundsaker du aldrig skulle klara dig utan.
*Kam
*Saxar
*Klippmaskin
*Trimbord
*Koppel

(Som ni vet är den här killen också bra förtjust i trimbordet. Det är verkligen en välsignelse att ha ett sådant!)

9. Hundarnas 5 favoritleksaker.
*Allt som piper! hälsar Jesper. "I alla fall när öronen fungerade..."
*Allt som kan dängas i huvudet! säger Assar. Alltså typ bollar i snöre, större repknutar och så.
*Lilla pip-kossan! Eller lilla pip-grisen! Eller lilla kossan.... Eller grisen... "ÄSCH! Jag tar den som råkar vara närmast!"säger Assar. Var tidigare storfavoriter även hos Jesper.
*ALLT i plast och/eller gummi som man kan hitta ute! (Assar)
*SIAMESERNA! säger båda. Kan alltid springas lite efter dem om någon kommer förbi...

(Fynd från gårdagen. Han fick bära hem och in den, sedan byttes den mot godis. Jag har nu faktiskt hängt en tygkasse vid kläderna, att samla hans saker i...)

10. 10 bloggar jag vill se göra denna utmaning.
Nu riskerar det säkert att bli en del dubletter här, men ändå. Och egentligen skulle jag vilja se svar från alla, så jag tycker att den som vill tar upp detta! Men, men... Efter viss vånda plockade jag 10:
*HUNDDAGBOKEN Vad tuggar ni helst på Nanna och Leia?
*GRABBARNA BOYS Att Abbe gillar bollar, Teo älskar knäckebröd och Vilgot är en kelgris vet vi ju, men resten?
*QUILA O RONJA Vad gör ni om ni ska retas med matten?
*MOLLY'S VÄRLD Är spårselen en "måste-grej" för din matte?
*COCKERKILLARNAS VARDAG Hittar Ozzy på bus? Eller står Malte för allt...?
*THE GOLDEN COCKER Vad gör Freja när hon INTE driver sin matte till halvt vansinne?
*JULITA-RUDI Gör du NÅGONSIN något bus? (Jo, jag minns rymningen ur tältet...)
*SOFIE O FARAOHUNDARNA Får ni något av hussen ibland? Eller retas han med ert godis också?:D
*TEAM NELSON Vad hittar du och hussen allra helst på, när du inte busar på egen tass i snön?
*KOMPIS MED FLOCK Hihihi! Ni får nog lika svårt att välja favoritgodis som vi hade! Är man amris så går ju det mesta ner!

Naturligtvis är det inget måste att göra detta! Men det var lite kul faktiskt, även om jag fick tänka efter en del...

Hoppas att ni alla har en fin söndag! Här var killarna superförtjusta över den snö som fallit. Tog minst dubbla tiden att går vår lilla "morgonkiss" på normalt 15-20 min. Tur jag satte thévattnet på sparlåga på spisen...

Allt gott!
Eva

Sista julklappen!

2012-01-20T20:47:00.000+01:00

Ja faktiskt! Jag köpte min sista julklapp igår. Sista till mig själv alltså.

Jag skrev nyss på min andra blogg om "Köpminimering", att helt enkelt tänka sig för lite och inte köpa allt det där man ser och "bara vill ha" fast man inte har allra minsta behov av det.

Och så en kort tid efter får jag syn på denna:

Visst är den läcker?

Men jag skulle ju helst inte handla sådana där "onödor"... Och fler muggar... Det vet ni som läser en del här att jag definitivt inte behöver! Och denna månad...

JIPPIEEE! Jag kom på att den "slant" jag fick i julklapp inte gjorts åt sä mycket! Visserligen har de pengarna givetvis gått åt i "den allmänna konkursen", men ändå... Så muggen inhandlades! Och den är precis så skön att hålla i och dricka ur som jag trodde:)

Så handlades ju en del vettigare och mer nödvändigt också. Soppor, som jag skreb om nyligen.

Och till soppa behövs bröd! Och jo, jag bakar gärna, men den ugn jag har nu är ofta allt annat än samarbetsvillig! Stänger t.ex. av gasen då och då och är sedan bra besvärlig att få fyr på igen. Inget bra för bak inte:(

Djuren då?
Åtminstone Assars dag började bra! När han väl behagat vakna vill säga... Jag har aldrig varit med om maken till trögstartad amris! I morse låg han i ena fåtöljen, jag klappade och kliade men han knappt lyfte ett ögonbryn. Inte förrän jag går ut i badrummet och börjar klä mig hör jag hur han gäspar och sträcker på sig. Jesper är igång betydligt fortare.
Lilla bollen låg helt övergiven i en rabatt! "Där kan den ju inte ligga och känna sig ensam!" sa' Assar och bar hem den.

Så fortsatte dagen med diverse göromål innan han och jag gick för att slänga konservburkar en bit bort och samtidigt köra lite träning av inkallning och annat. På hemvägen gjordes ett nytt fynd!

En närmast antik elkontakt! Den fick han bära hem till porten, sedan bytte jag till mig den mot lite godis.

Och när han varit ute en lite längre sväng så tar jag ut Jesper på en liten promenad som passar honom. Då kom vi förbi något som faktiskt gör mig rörd. Detta:

På bilden syns bara en talgboll tror jag, en lite större variant, men det hänger ett antal mindre i busken också. Det är en "liten farbror", dryga 85 år, som bor i lägenheten närmast som går ut och hänger upp, även om hans ben nog inte är så förtjusta i för mycket gång i trappor och så. Även förra vintern med all snö gick han ut och såg till att fåglarna får sitt. Så'nt blir jag glad av!

Jesper har sin lilla tradition när han har varit ute ensam... Han ska på tiggarstråt!

Hur illa han än kan ha gått i vår halvtrapp när vi ska ut så märks det inte när vi kommer tillbaka! Då skuttar han i en väldig fart en halvtrappa upp till kattgrannens dörr! Sätter sig och viftar som attan på svansen. Om jag inte kommer och ringer på tillräckligt snabbt ställer han sig upp och viftar... När hon öppnar störtar han förbi henne, utan att hälsa, rakt ut i köket och väntar på att hon ska ta fram godisburken... Väldigt artig kille alltså...

När han inser att det inte blir mer går han oftast raka vägen till hennes ytterdörr och tycker att vi kan gå hem... Som matte nästan skäms jag över fräckheten! Men det roliga är att han aldrig går upp dit om Assar är med! Han har fått gå dit ibland tiden "F.A" (före Assar alltså) men Assar har varit med ibland. Tydligen tycker han ändå att det är HANS granne:)

Idag hände dock något kul. Denna lilla dam

...grannens kolsvarta Stina (som inte riktigt vill visa sig på bild. Att fotografera svarta alltså!) blev otroligt avundsjuk! Hon fjäskade runt sin matte och försökte nog stoppa överlämnande av godis till Jesper.

Hon var lite orolig för honom första gångerna (hon är c:a 1.5) men har lärt sig att han struntar fullkomligt i henne och hennes gamle "farbror" Rasmus. Numer nosar hon gärna, någonstans på baken eller så på Jesper. Och så är det ju väldans kul att jaga hans koppelände!

Hoppas att ni alla får en jättefin helg! Här ska fixas med lövet. BORDE trimma, men nu väntar jag på att få tillbaka skär från slipning så jag förhoppningsvis slipper bråka så med maskinen. (Den ska skickas på service senare.) Har hittat en firma som verkar mycket trevlig och förhoppningsvis bra, men det får det bli mer om när jag ser resultat:)

Allt gott!
Eva
PS Jag har ibland stora problem att kommentera hos en del. Varierar vilka. Det tar evinnerlig tid innan kommentarsfält kommer upp, och ibland kommer det inte alls. Försöker jag då uppdatera så får jag en helvit sida och sedan bara fastnar det. (Men går att stänga den fliken.) Fler som har trassel?

Lövrapport igen!

2012-01-18T20:13:00.000+01:00

Nu ska ni få tjuvkika lite!

En del rutor har ramlat ner i lådan, och en del har jag klara. Fler är på väg vet jag, inom landet och långt, långt ifrån. Detta är verkligen väldigt kul!

Här kommer några, men jag skriver inte här vem som gjort vad, det får komma senare. (Om inte annat när jag bestämt om/hur det ska vara med...)

Titta och njut!

Här har vi en superbrodös! För er som kan sådant kan jag berätta att det är kedjesygn "runt runt runt".

Den här visar väl vad vi alla håller på med?

Och stjärnor har vi gott om!

Stickat i ett underbart mönster!

De här kan jag erkänna är mina:) Mina egna rutor kommer att vara i samma stil som de "livsrutor" jag gjort till lapptäcken.

Så'na här finns det ju minst 4 hos oss alla!

Tyget har klippts! På detta ska alltså rutorna sys fast. Så hade jag en tanke på att först sy fast ett band i form av ett nät. Men jag är osäker på hur det skulle bli att sedan sy rutorna på över det, så jag kommer nog att brodera något nätliknande istället.

Naturligtvis kommer ni att få se mer och mer vartefter det blir mer klart!

Och så glöm nu inte det där med att köpa soppa! Har ni missat så kolla inlägg nedan, eller kika på min andra blogg, Tycker och tänker, inlägget söndag 15 januari.

Allt gott!
Eva

Mycket mysko nederbörd!

2012-01-16T20:41:00.000+01:00

Det tyckte nog killarna att det blev idag!

I och för sig började dagen med alldeles normal snö, om än i mini-flingformat. Men så framåt eftermiddagen...

Jag har fortfarande en hel del problem med knäet som jag vred så tokigt förra lördagen, och dessutom knasar det andra knäet, förmodligen för att man rent automatiskt och omedvetet går tokigt när en sida gör ont. Och så skulle jag tvätta idag, så det blev knappt med tid och ork för längre promenad med ffa Assar. Alltså behövde något hittas på!

Därför snöade det godis på uteplatsen! Till herrarnas, åtminstone först, stora förvirring:)

"Det må vara att jag både ser och hör lite sämre än förr... Men inte katten missar jag godis inte!!!"

Den där svarte typen blev det milt sagt svårt att fotografera...

Inte nog med att det rent allmänt är svårt att få vettiga bilder på svarta hundar, han for dessutom omkring som värsta galningen! Flängde hit och dit och missade väl egentligen det mesta...

Men han nosade och krafsade och knaprade och nosade och grävde och knaprade och störtade vidare efter mer....

Efter gick Jesper och "städade"... Tacksam för "lillbrorsans" slarv för det innebar ju att han kunde hitta desto mer!

Nu satte jag i och för sig min delvis egentillverkade grind i dörren för att slippa få ut någon siames, men det hade inte behövts...

Snön hade övergått i underkylt regn och om någon trodde att siameserna skulle gå ut frivilligt då så var det bara att titta in genom dörren...

Sedan blev det alltså tvättstugan och efter det var orken slut...

Till hundarna förtret togs kattallrik fram... Borde ju vara hundar på alltså! Men jag tycker faktiskt de är ganska söta, så jag skaffade mig några när Simon var ganska ny i huset.

Detta får gälla för middag idag, tillsammans med thé. Så blir det då och då när ork och lust är minimal.

Men... Jag borde nog ha fixat en soppa i alla fall! För just soppa har snurrat i huvudet på mig hela dagen närmast.

En hel del av er har fått ett mail från mig idag, och jag har skrivit om det på den andra bloggen. Men jag vill ändå nämna det här också.

Så här är det: Blå Band, som ju tillverkar bl.a. pulversoppor, har lovat Frälsningsarmén att de skänker en soppa per portion som säljs under vecka 1 t.o.m. vecka 10 nu 2012. Soppor som "Frälsis" kommer att kunna servera till en massa människor som kanske inte vare sig kan köpa eller laga till själva. De gör vad jag förstår av med c:a 130.000 per år, så kan de på detta sätt slippa betala för en hel del av dem är det toppen! Pengarna de sparar in finns det ju med all säkerhet andra "hål" att stoppa i.

Så passa på att lägga upp ett litet lager av olika soppor dessa veckor! Byt ut kaffet i termosen på långpromenade till nyponsoppa och bidra till att någon hungrig får en tallrik matsoppa någon annanstans. Och tänk på att soppor håller sig väääääldigt länge i skåpen! Se bara till att ni köper just Blå Bands:) (Nej, jag gillar egentligen inte reklam här, men detta är ju en mycket speciell anledning!)

Allt gott!
Eva

MRRRAUTTIS!

2012-01-15T10:15:00.000+01:00

Jag undrar mycket över hur tiden kunnat gå så fort, men idag fyller han hela SJU år, han den där bästaste

PETRUS

Han som fortfarande kallas "plutte-gubben", men numera under viss protest eftersom ju Assar faktiskt är yngst. Men denne kille är trots allt minst i gänget.

Men har är också den allra keligaste! Stor del av hans vakna tid ägnas åt att leta efter mattehänder som kan klia, klappa, kela eller att "knuffla" olika saker. (Det gör ju katter för att markera med sin egen lukt att de har ägaranspråk. Tydligen måste det göras ofta, ofta - i alla fall om ni frågar Petrus...)

Matte försöker läsa tidningen. Petrus letar hand...

"Tidningen finns säkert kvar! Jag behöver kel NUUUU!!!

Han kan hålla på länge, länge, länge!

Matte sitter vid datorn. "Hmmm.... Luktar för lite jag här!"

Så här ser det ofta ut vid 17-tiden på eftermiddagen. Den tiden är det tydligen något speciellt med för båda siameserna. Simon kan då fjäska runt både mig och Jesper, högt spinnande och jamande. Och Petrus larvar runt på mattan, hoppar upp på en stol och jamar uppfodrande "JAAAAAAAG!!!!!"

Får han inte tillfredsställande med uppmärksamhet direkt så springer han runt mig, slänger sig mot benen och puttar och surrar och jamar.

Sängen... Den är allt ett särskilt kapitel i den här killens liv. Hans absoluta favoritmöbel!
Visst ligger båda herrarna gärna där halva dagarna (minst) men när det blir sovdags... Petrus kan faktiskt börja tjata om han tycker att jag sitter uppe för länge. Se'n kontrollerar han mycket noga när jag drar av överkast mm. Rantar gärna med om jag går på toa. Se'n ska matte upp i sängen, lägga sig på vänster sida, ta boken och börja läsa.

För då ska han knuffla boken!
En stor ceremoni sätter igång. Det knufflas och spinns och travas runt och fixas och donas. Matte vänder blad?!? Måste knuffla det också!!!

Se'n lägger jag mig gärna på mage för att somna, och då landar han, fortfarande spinnande (det pågår hela tiden, gärna uppåt 30 min) belåtet på baksidan av mina lår.

Nu ska han firas idag alltså! Kanske kan han hitta något i sin smak i kakfatet senare. (Men tyvärr has inga wienerbröd, favoriten.) Tonfisk landade i matskålar till frukost och det var synnerligen populärt. Finns lite kvar till middagen...

Jag hoppas allt få ha kvar dig, lille knasgubbe, minst lika länge till! GRATTIS!

Allt gott!
Eva

Lördagsgodis, av lite olika sort

2012-01-14T21:25:00.000+01:00

Det har inte hänt så där förskräckligt mycket här idag. På morgonkissen mötte vi en schäfer (?ev blandning, s.k. adoptivhund fr utlandet) en äldre dam som blev utskälld av en smårädd Assar och fjäskad för av förtjust Jesper. (De är visst ungefär jämngamla och liksom Teddy på sin ålders höst blir Jesper stormande glad över att möte en pensionärskollega:D). Se'n kom tollar-tjejerna som jag får gå med nå'n gång då och då och killarna häpnade när P kom fram och hälsade! Hon har integritet den damen, men idag märktes den inte ett skvatt. Löp på g?

Senare har jag retat Petrus till vansinne genom att ta fram dammsugare och golvmopp. Han är den ende som inte accepterar det alls. Assar "hjälpte" till istället...

Och så promenad ihop med småpryttlarna till Assars glädje. "Bästaste G" var ju med! Hans stora kärlek.

En kärlek som inte alls tillfredsställs för honom är detta:

Mattes lördagsgodis! Smördeg penslad med ägg, beströdd med salt och ost och så skuren i stänger. Alldeles för smarrigt...

Men innan de intogs hade jag varit ett varv "ni vet var"...
Det här är gardiner, men jag fastnade för de små änglarna som väl borde kunna passa bra på filtar lika de jag gjorde i somras? När lövet är klart och avlämnat är tanken att stickningen och filtsyendet till Panzi ska kunna sysselsätta mig en del igen.

Det här är, om jag ska vara noga, inte lördags- utan fredagsgodis. Men jag tog bilderna ur kameran idag i alla fall...

Egentligen borde jag väl inte publicera dem... Men som bevis på hur svårt det kan vara att fotografera snötokig havanais passar de bra...

Försöka få Totte att intressera sig för mig när han funderar på bästa snöstället? Glöm det! säger jag bara.

"Vadå om jag blir suddig? Det finns ju snörullssnö!!! ÄNTLIGEN!!!!!!"

Det blir liksom mest en virrvarr av päls när han sätter igång...

Klar! I alla fall för tillfället...

Så en bild, igen, från DNs "Namn och Nytt". Ett äpple och en "äppelfågel"! Jag blir jätteglad över människor som uppmärksammar och delar med sig av sådant här!:

Imorgon lär det bli ganska långsvansat här.... Annars fås jag nog inte sova i sängen längre... Återkommer!

Allt gott!
Eva

Jag VILL inte!!!

2012-01-12T10:39:00.000+01:00

(Här var det nog än mer tur att trädet föll åt "rätt" håll än med granen utanför hos oss! Otrolig tur att denna tall varken skadade hus eller föll rakt ut i gatan! Men problemet i vår trakt syns bra - väldigt mycket sten och berg här som träden försöker klamra sig fast i.)

Rubriken skulle ju kunna gälla kloklippning. Eller örontvätt. Eller bad. Eller något annat. Men nu är det faktiskt jag själv som känner mig som en motsträvig och envis 3-åring...

Vaknade i morse, igen, till ljudet av regn...

(Inte undra på att lederna är så besvärliga.)

HALLÅ!!! Det är 12 JANUARI idag! Det ska inte regna då!!!!!

Och nästa person som säger att "Tänk så skönt att det blir ljusare nu!" tror jag att jag stryper!

Jag är en konstig typ, jag vet. Men den här dåliga ursäkten för vinter håller på att ta knäcken på mig. Och att det blir ljusare igen kanske än mer.

Nu har jag i och för sig alltid varit lite svag för mörkret och det lugn som det ger, men inte blev det mindre så efter utbrändheten. I våren och sommaren finns ju inget lugn alls! Ingen vila överhuvudtaget. Hela naturen stressar och även vi människor förväntas göra en massa saker hela tiden; åka på semester, grilla, göra utflykter, sola, bada och jag vet inte allt.

Jag försökte för några dagar sedan förklara för en person att på samma sätt som många säger sig behöva sommaren för "uppladdning" så behöver jag vintern så. Och nu ÄR det ju igen vinter! (Ja ja, jag vet vad meterologerna säger, men vinter ska inte regna bort!)

Vintersolståndet, när "alla" börjar tala om att det äntligen vänder - då sörjer jag och börjar längta till hösten...

Visst tycker jag också om vackra blommor! Visst uppskattar jag också väldigt mycket av det som sommaren ger i naturen. Men där finns ingen ro...

"Flytta norrut då, om du är så trist och tjurig!" sa' någon för några år sedan. Och katten vet, hade jag möjlighet skulle jag kanske göra just det. Till Dalarna eller så i vart fall.

Eller åtminstone till ett ställe där jag inte har lika mycket folk omkring... Vore nog bra för både andra och mig själv... Då skulle jag slippa reta mig och bli än mer stressad och smått deprimerad av alla som pratar om "ljuuuset" och de skulle slippa bli irriterade på mig som bara längtar efter nästa höst... (Och en RIKTIG vinter!)

Och ni får ursäkta, jag brukar ju inte beklaga mig så här här, men nu bubblade det över...

Allt gott!
Eva

Lite om lövet!

2012-01-10T19:28:00.000+01:00

Ungefär så här skulle det kunna se ut på sybordet nu. Men jag lade faktiskt ut bara för att fotografera, sedan är det bäst att plocka ihop med tanke på vissa långsvansade herrar... (Vaknade i morse och kunde inte begripa vad det var för konstigt biljud på radion som jag satt igång med fjärrkontrollen. Simon hade trampat över den och lyckats sätta igång spolning av kasettband....)

Det droppar in fler och fler rutor, och även mina egna växer fram. Ramen har målats grön, inte särskilt noga kanske men det är ju bara för att det trävita inte ska lysa igenom. Jag hoppas att det syns att det ligger ett grönt tyg där. Det är ett linnetyg som kommer att bli bakgrund. Först hade jag en tanke på att göra ett nät av band eller garn på ena sidan, men nu tror jag att jag behöver mer plats för rutor så jag har en annan idé...

Kom på att jag har ett "bandgarn" eller vad man ska kalla det. Svart. Så nu planerar jag att sy fast det på det gröna tyget och sedan fästa rutor så att det ser ut lite som om de fastnat. Kanske ramas rutor men det har jag inte bestämt vare sig hit eller dit om än.

Typiskt mig! Ibland onödigt många idéer flaxar runt i huvudet. Men ibland är det lite bra också, blir mer att välja på liksom;)

Fortsättning följer får jag väl säga.

Allt gott!
Eva

Broderskärlek?

2012-01-07T15:46:00.000+01:00

Jag har ingen aning om vad som satte igång dagens "drama", men det blev en stunds tjafsande.

Så här:

Det jag faktiskt vet är att Simon först låg i mitt knä i den andra fåtöljen medan jag fikade. Men så började jag läsa tidningen... "Du STÖR matte!!!" sa' Simon, som också surnade till lite för att Petrus kom och ville vara med. Jag vet inte om Petrus med flit ville retas med brorsan, men han började slicka Simon frenetiskt på ryggen.

Så Simon flyttade till den mindre fåtöljen. Och efter följde Petrus...

"NÄÄÄÄ!" sa' Simon. "Jag vill inte HA dig här!!!"

"Varför ska DU absolut vara här också??? Stick!!!"

"Jag säger det bara en gång - KOM INTE NÄRMARE!!!"

Kika på Petrus öron! Så ser det inte ut på en glad kisse!

"Matte vad han är DUM! Visst får jag också vara här? Det är väl inte bara HANS plats heller?!?!?"

Inget fräsande eller morrande eller så, bara en massa "krångel" med tassar hit och dit. Se'n gick jag dit och undrade försiktigt vad i hela friden de höll på med? "Ingenting!" svarade båda och se'n såg det strax ut så här:

När man nu behöver en brorsa att sova med och på och under så kan man ju inte bli för osams!

Nu ett mindre "krav": Tyck lite synd om mig är ni snälla!

Så här ser det ut på gården:

Och snö vet många av er att jag inte har mycket emot. MEN... Efter dräneringsgrävandet har de lagt en så'n där fullkomligt vedervärdigt slät asfalt. Och om man då inte sandar...

Jag halkade i morse och vred knäna åt varsitt håll utåt... Höger klarade sig bra, men det vänstra (som är sämst redan innan) är inte särskilt lyckligt just nu. Inklämt i "resårstöd" som jag har sedan tidigare, gör tack och lov inte ont hela tiden, bara om jag vill räta på det efter att ha haft det böjt eller vice versa...

Familjebostäder är INTE populärare här idag än vad de varit senaste tiden om man så säger...

Ingen långpromenad idag alltså. Men Jesper helt nöjd med att matte linkar i hans takt. Och unge herr Assar förnekar sig inte ändå, tröstade sig med ett rent toppenfynd inne på gården:

En absolut heltrasig boll!
Här har vi kommit in igen och han har hittat ett bra ställe att hålla i, ute tog han den så att han knappt såg något. Men med hem skulle den givetvis.

Allt gott!
Eva

Rena underverket! Och en utmaning

2012-01-05T21:00:00.000+01:00

Vi börjar faktiskt med utmaningen.

Nemi och Zeldas matte fick syn på Assars nappsamling som vi visade här under årskrönikan. Och där samlas tydligen också på "tappade sugar"! Så nu har min vildhjärna en utmaning att ta itu med.

Här ovan är det en lite för stor pingisboll som har kommit med hem. Resten av året får det väl bli en hel del promenader i närheten av de 5-6 dagis vi har ganska nära!

Underverket då? Jo, även om ni inte följt hela historien om katten Mysan så måste ni nog gå in hos Kasper och hans katter Han berättar en del och så kan ni komma vidare till hans mattes blogg.

Det är en helt otrolig historia om katter som berättas där, men det får de berätta själva! Kan bara tala om att jag är helt förstummad, rörd och glad över vad jag fick läsa där i morse!

Allt gott!
Eva

Idag...

2012-01-03T19:36:00.001+01:00

...sa' matte att vi skulle gå en "lång snabbis" som hon brukar kalla det när bara hon och jag går och jag inte behöver vänta på gubben hela tiden.

Men då...

Tror ni inte att den där som gärna sover massor plötsligt också dök upp i hallen och propsade på att hänga med???

Och det tar så'n tiiiiid när han ska nosa runt i skogen!!!

Man måste ju motionera sin matte lite!
Så HÄR ska det se ut! Att han inte fattar det?

Jag lurade i alla fall matte på nyårsafton! Hi hi! Kommer ni ihåg att hon i den där krönikan skrev om mina nappfynd under året? Blev en miss!!!

Jag hittade nämligen en till när vi var ute just på sista dagen. Den skulle ju också varit med! Och det där konstiga locket, eller burken eller vad det är har visst hört till de där grejerna som dundrade och hade sig. (Hörde inte mycket av dem, för vi sov allihop.)

Tror ni då att matte och jag gick ut senare? Glöm det! HÄR hamnade hon, som vanligt! Döööööötrist!

Tyck synd om mig va'?

Allt gott!
Assar
PS Höll ju på att glömma! Någon kommenterar som anonym och hamnar hela tiden i skräppost och är svår att publicera! Du kan väl kommentera med namn i stället? (Står inget namn alls.)

Ni na ni na ni nanna...

2012-01-02T12:22:00.000+01:00

Japp - årets första blir ett boktips! Eller flera egentligen. Det här med sådana här "familjehelger" är sannerligen inte min "grej" numer. Jag skulle faktiskt mer än gärna kunna hoppa över några dagar här och där...

Inte blir det bättre av den s.k. vinter vi har! Här regnar det en hel del idag, när det borde snöa... Och faktiskt är jag så attans mysko att jag gillar mörkret, så att alla nu tjatar om att "äntligen vänder det!" får inte mig på bättre humör precis;) "Mysko" som sagt, men jag tror att det är något kvarblivet från den värsta perioden i utbrändheten - jag söker hela tiden någon slags ro, och för mig innebär mörkret att det är lite, lite lättare.

VAD ni än gör, arbeta "lagom"! Stressa "lagom"! Försök att se vad som verkligen är viktigt i era liv, eller kanske framför allt försök att se vad som är oviktigt och strunta i det! För vad ni än gör, försök att göra allt ni kan för att inte hamna i s.k. utbrändhet! Det sätter sådana spår som kan förstöra det mesta.

Men då är ju kanske läsning en bra idé? Några tips alltså:

Jag gillar orginaltiteln bättre ska erkännas: "How to kill a mockingbrid". En klassiker har jag förstått. Den enda bok författarinnan Harper Lee skrev. En underbar, varm berättelse om det väldigt kalla rasistiska i amerikanska södern, just denna historia 1930-tal. Tyvärr finns ju en del av de attityder hon behandlar kvar än idag, i just samma trakter kanske mer än annorstädes. Den unga flickan som är huvudperson/berättare väcker många tankar. Mycket väl värd att läsas om ni inte gjort det! Min är bibliotekslån men den finns som ganska nyutgiven pocket och ska inhandlas, den vill jag ha!

Denna har jag inte hunnit med än, men ser fram emot. Det är intressant att lära mer!

Dean Koontz är faktiskt en favorit! Jag har ett antal somrar köpt på mig böcker av honom och av Stephen King som är "lättsmälta" nog för lata sommardagar. (Brukar gå för 5-10kr styck hos Myrorna.) Den här var rent rolig och inte så skrämmande och oroande som en del av det dessa herrar skriver brukar vara. Fast inte gav det mig mer lust att gå på cirkus precis.... I alla fall om där finns clowner...

Ljudböcker är toppen! Och Jo Nesbö också! Jag är lite "deckarnörd", till viss del tror jag pga mitt intresse för psykologi - en god deckarförfattare skriver bra om människans psyke.

Visst har det lånats handarbetsböcker också! Bl.a. denna "Restvärme" som har "systrar" med namnen "Värma varandra" och "Värma en liten". Små böcker från Libris förlag som blandar rent berättande med beskrivningar, ofta väldigt enkla. Härliga böcker som jag bara måste ha i hylla med tiden!

"Inget om hundar???" Jodå! Denna t.ex. En antologi med författare som Kerstin Ekman och Åsa Nilsonne (ja, hon som bloggar om Nemi och Zelda). Har läst lite här och där, bl.a. om katten Josef som inte vågade äta ur matskålar. Och om Mats Gellerfeldts labrador som skapade ett oändligt hål i sin husses liv när han dog.

Den här hittade jag, tack och lov!, i "Readcycling-lådan" på biblioteket! Jag som är uppvuxen med tax har ju ett alldeles särskilt förhållande till sådana. De där långnästa, långa typerna är något väldigt speciellt alltså... Men Yrsa Stenius skriver också mycket om mer mänskliga egenheter. Jag känner igen mig en hel del i hennes beskrivning av att ha lättare att "ta till sig" en hund än en människa t.ex. Och så får man lite finsk nutidshistoria på köpet. Väldigt intressant samtidigt som hon skriver väldigt roligt om dessa ibland bra stolliga vovvar som kallas taxar. (Vad gör man t.ex. när matte kommer hem med go'luktande kassar men man inte riktigt når upp? Man hänger sig i mattes kjolfåll och trippar med på bakbenen givetvis!)

Får nog bli en hel del boktid idag, för ärligt talat... Vad ÄR det för vinterväder??? Här bara regnar idag så jag ska kanske göra som Petrus tjatat på ett tag:göra siamteamet sällskap på sängen...

Allt gott!
Eva

GOTT NYTT!

2011-12-31T16:11:00.000+01:00

Det är väl de enda orden som "gäller" idag det? Men det blir faktiskt lite mer härifrån...;)

Det handlar om den här grabben:

Så här låg han igår. Inte ovanligt, men då fick jag syn på hur han drömde. Tassarna gick som bara den, nosen rynkades lite och han smågnällde. Sentimental sitter jag och tittar och undrar om han drömmer om "fornstora" dagar när han kunde röra sig mer obehindrat, när han såg och hörde ordentligt. Suck, kom härifrån.

Men samtidigt...

Jag har något svagt minne att jag satt här förra nyåret och tittade på honom och undrade om han skulle vara med hela året. Och det är han ju!

Han har sina problem: har tappat i muskelmassa med c:a 2 kg, ser och hör dåligt som sagt, är lite stel i lederna, pälsen förändras en del, han får "bubblor" av talgkörtlar lite här och där.

MEN: han äter som vanligt, han är lika intresserad av vad som sker i köket, han umgås lika intensivt med Simon, han kråmar fortfarande allt vad han kan om det råkar komma en tjej i närheten, han är fortfarande lika glad i att nosa sig igenom trakten. Och igår och idag har märkts tydligt att hans kropp (liksom min) trivs betydligt bättre med kyla än med fukt - nu när det är kallare och därmed torrare skuttar han normalt uppför vår lilla trapp istället för att dra sig upp steg för steg!

Hur det blir nästa nyår vet vi ju inte, tack och lov! (Han dricker lite för mycket vatten för min smak...) Men jag är sååå glad för varje dag jag får ha honom, den allra underbaraste av hundar! (Ja ja JA - jag veeet! Förbehåller mig dock rätten till min åsikt;D)

Jag vet att han, Simon, Petrus och Assar med mig gärna önskar er alla ett riktigt, riktigt

GOTT NYTT ÅR!

Årskrönika med napprapport

2011-12-30T11:25:00.000+01:00

Japp, så får det bli!

JANUARI

Puttrande, knufflande, tjatande go'gubben PETRUS fyller 6 år! Alla hurrar;)

FEBRUARI

Simon försöker sig på "Den stora mack-kuppen"!

MARS

Den gulligaste, duktigaste, morrigaste, osäkraste, bästaste ASSAR blir 2 år!

APRIL

Påskägg utdelas!

Naturligtvis får båda herrarna!

MAJ

Den bara absolut bästaste av dem alla fyller 11 år! GRATTIS JESPER!

JUNI

Födelsedag igen! Nu är det stollegubben SIMONs tur. Hela 8 år (även om det kanske inte syns just här...)

JULI

Simon o Petrus upptäcker en bråkstake till "strökatt" utanför. "Brorsorna" står plötsligt axel vid axel och försvarar oss alla. Den svarte lommar iväg... Gott jobb, grabbar!

AUGUSTI

Filtar levereras till tidningen DAGEN för vidarbefordran till Panzisjukhuset i Kongo. Förhoppningsvis värmer de nu små "nyingar".

SEPTEMBER

Matte hittar en ny dyna till väldigt bra pris. Jesper gonar genast ner sig...

OKTOBER

Lång rapport om Assars många och stora framsteg skrivs.

NOVEMBER

Matte "går bananer" på Syfestivalen! Kommer hem bl.a. med detta blå ull som fåren på Gotland delat med sig av. Måste nog åka dit - har de BLÅ får vill vi se dem!

DECEMBER

Tyvärr fortfarande ingen snö och gråvädret gör att Åke har extra svårt att vakna...

Napprapport då?
Kanske minns ni att jag hade en bild på Assars insamlingsresultat för året tidigare? Nåväl, detta är 2011s skörd...

Nu önskar vi er alla ett riktigt

GOTT SLUT

Tror att vi hinner höras imorgon också...

Allt gott!

Eva

Jesper, Assar, Simon och Petrus

Attans Dagmar!

2011-12-28T19:41:00.000+01:00

Måste faktiskt bli lite mer om "henne"... Assar och jag var idag ute i den lilla skogsbiten precis utanför och inspekterade den stoa gran som fallit. Och insåg att vi nog haft en hel del tur...

Först bara... Man blir lite trött av julfirande! Kanske särskilt av allt tuggande;) Det där vita framför tassen är "omslaget" (fullt ätbart) till brunt lite mjukare gottis som kom i brev från Malte! Assar var snabb som ögat på att få innehållet att ramla ut, så snabb att matte inte ens hann fotografera...

Gammelgubben var helt nöjd att det var lite mjukt! Där behövdes ingen vila inte - det tuggades till det var slut!

Jag antar att många av er städat en hel del inför jul? Här är några olyckliga som får städa nu efter helgen...

Det är en riktigt stor myrstack kring foten på den där granen som föll. Hur mycket liv det är i den vet jag dock inte. Tack och lov verkar den ha klarat sig ganska bra i alla fall.

Det är en bra rejäl gran som rasat!Jag är osäker på att uppskatta höjd, och dessutom glömmer man ju lätt kring det där man ser var dag. Men minns jag rätt så har den nog räckt upp i höjd med 3:e våningens balkonkant! (Och då är det ju faktiskt 4 våningar på denna sida, med min.)

Inte den bästa av bilder, men jag ville försöka visa hur pass nära huset den stod. Tror att det var bra tursamt att den föll åt andra hållet...

Här syns kanske en del av orsaken till att den knäcktes; ser ganska ruttet ut inuti. STOR är den och får den bara ligga kvar (är inte ivägen för något) kan det bli många skrovmål för diverse vänner i naturen.

Nu håller vi tummarna för att inte Nanna och Freja m.fl. ska blåsa bort i ovädret som visst är på väg nu! JAG VILL HA VINTER istället!

Allt gott!
Eva

Lite slö annandag

2011-12-26T13:16:00.000+01:00

Japp! Så är det!
Och inte beror det på någon överkonsumtion vare sig av mat, godis eller annat. Nej, vi får nog skylla på den där "Dagmar". Och den här:

Han gör sig ju gärna lite märkvärdig, han Assar. Tror ni han kunde acceptera att stormen lät mer än han i natt?

NÄPP!! Var klockan 2 eller 3 eller halv 4? Det bråkar och stökar och knakar och brakar utanför!!! Får det väl inte!!! Dumma, dumma, DUMMA väder!!!! Du ska allt få höra du!"

Så här ser det ut i sängen just nu... De är liksom lite trötta, herrarna i siamteamet. För när de insåg att alla (utom Jesper, som inte ALLS ska sörja sin dåliga hörsel just idag...) ändå var vakna så kunde de ju buuuuuusa! EN TIMME, drygt, ägnades åt att rusa runt och bara föra oväsen!

Nu är här alldeles vindstilla... Och sannerligen stilla inomhus också. Matte och Jesper klipper med ögonen, de andra tre sover mycket gott efter alla äventyr. Någon som vill ha en svart amris och diverse siameser?

Det där med att nåla paket skulle jag ju förklara!
Mina paket är alltid vita eller bruna med röda snören. Men så kom jag på i år att jag hade dåligt med röda snören och inte minsta lust åka och handla. (Är mest bara Panduro som har sådant.) Hmmm..... Jag har naturligtvis rött garn... Varför då inte "dra" det en bit till? Jag hittade ju en massa lakansväv i grovsoprummet... Så förutom julklapp har även levererats fönstertrasor!

Innehållen varierar givetvis, men en bok köptes i dubbel upplaga. "Kaffekokarkokboken". Rekommenderas till alla som har någon boende i studentkorridor t.ex. Förfarttaren lärde sig laga ALLT nä hon bodde så! T.o.m. Flygande Jakob! Gavs till föräldrar och bästaste G med make. Inte för att de bor så, men båda paren är smått tokiga i kaffe och synnerligen intresserade av bra kaffebryggare...

Och jag visst INTE före köp att författaren är siamesägare! Två underbara killar är modeller lite här och var.

Den här är ett toppentips om ni har en 8-10 åring i närheten! Helt underbar barnkokbok med massor av kunskap om varför man ska äta vad o.s.v. Måååånga recept på bra och god mat dessutom.

Hoppas att ni har en god fortsättning! Här är det som vanligt inte helt enkelt att hantera helger som jul, men överlever gör man väl:)

Allt gott!
Eva

Självbetjäning!

2011-12-24T15:56:00.000+01:00

Jag har fortfarande inte lärt mig det där med att få in text och annat i foton, så ni får ursäkta bristen på fina julkort. (Känns bra skamset när jag får så fina från er! Skyller på glömska, tidsbrist o trög dator.)

Men om ni får en del bilder här så tänkte jag att ni kan få välja själva! Smart va'?;D

Vilken ni än väljer så vill vi 5 önska er en riktigt

GOD JUL!

Det började tidigare i veckan med att matte fixade julgodis till 2 av de 4-benta. Jasper och Assar följde fascinerat bakning av "Rudi-godis". (Jo - trots hans mattes kommentar så ÄR det RUDIS recept! Mail har växlats...)

Igår var det en del städning på programmet. Bland annat böt jag lakan, och när täcket hamnade över en fåtölj var det naturligtvis siameser i "grottan" under snabbt som ögat. Så måste jag ju ha täcket... De fick fleececapen istället.

Detta blev resultatet:

Försvunna siameser!

Men då och då under de närmaste timmarna stack det ut två huvuden. Blev väl FÖR varmt t.o.m. för dem så de måste andas lite...

Så här såg det dock ut mesta tiden! Först idag fick jag ta bort handduken som legat pga smutsig Assar...

Städning ja... Tror jag ska söka RUT-avdrag för den här killen! Dammsugaren är på när jag tar bilden - han är med hela tiden...

Minns ni att jag, alltför nyligen egentligen, fick idé till ny gardin?
Jag hade bokat tvättstugan till igår kl. 16.00 bl.a. för att tvätta denna och få bort blyertsen jag ritat med. Gissa när gardinen var fållad (för hand) och klar? 15.58...
Nu är den uppe sedan 21.30 igår i alla fall. Till nästa år ska jag dock köpa längder i en annan röd (eller grön?) färg.

Så pysslades det ju med lite annat. Det blir ju ingen "jättejul" här, men godis unnas.

Och ett av de få "måstena" är moster Märtas handmålade tomtar!
Märta var svägerska till mormor och alltså egentligen mammas moster, gammelmoster till mig. Men vi sa' aldrig annat än just moster Märta. En härlig kvinna som bl.a. var mycket duktig på att måla porslin.

De var kanske med förra året också, men ni får stå ut!

Den lite större får vakta godis!

Allt pysslande och springande i tvättstuga och annat är ju inte helt populärt hos killarna... T.o.m. fartfantomen Assar tröttnade...

Jesper är ju än mer van. Nu både hör och ser han sämre, men han håller gärna koll.

Julmat måste ju även grabbarna få! Så'na här burkar köps definitivt aldrig annars! Kilopriset är absurt. Men nu hittades ett bra erbjudande. Gissa vilka som gillar det?

Bl.a. denne herre. Simon fullkomligt slänger sig över sådant!

Och amrisarnas julkorv är också avsmakad och godkänd!

Jag var väl egentligen klar till idag, men killarnas tasspäls var alldeles för lång för blöt- och kladdvädret vi fått. På med förkläde!

Och lille gullgubben Assar går direkt till trimbordet och sätter upp tassarna! "TA MIG, MATTE!!! JAG VILL!!!"

Det blev han först givetvis. Så Jesper som också fick klor klippta... För en gångs skull råkade jag klippa sönder en...
"Det är det jag ALLTID sagt!!! Kloklippning ÄR förenat med livsfara!!!!!!!!! SE bara där!!!"
Nej - han har inte förblött...

Fikapaus för matte. Ingen glögg köpt här, för jag är inte överdrivet förtjust i det söta så det är knappt en halv flaska blir använd. Blev Kourtaki istället.

Så skulle vi ju ha gjort riktiga julkort... Med amrisarna gav jag upp i ett tidigt skede. Uttråkad Jesper och misstänksam Assar är ingen höjdare! Men så såg jag att änglarna valt att landa hos siamteamet...

De har dock flugit vidare till andra platser lite varstans i lägenheten...

Nu ska bara denna sättas ut om en stund. Ja - det är faktiskt ett ljus ursprungligen avsett för gravar. Jag tycker dock att de ofta är så fina även på en uteplats/balkong. (Och se'n blir "burkarna" jättebra för förvaring vid sybord t.ex...)

Ingen mängd tomtar här alltså. Ingen gran. Och det för mig viktigaste "pyntet" står faktiskt på plats året runt numer. Instängd bakom glasdörrar står krubban. Det det hela har sitt ursprung i. Det är mormor och morfars från början. Köpt ganska tidigt i deras äktenskap om jag minns rätt (de vigdes 3 juli 1938.) Korset? Jo, det hör faktiskt dit det också.

Hoppas att ni alla har en riktigt välsignad jul!

Och att du hittade något som kan få vara julkort just till dig!

Allt gott!

Eva

Jesper, Simon, Petrus och Assar

Nyheter!

2011-12-21T22:30:00.000+01:00

Njaaa... De här två är ju inga nyheter direkt... Fast bollen framför Assar är! I alla fall här hemma. Ett av hans promenadfynd. Av någon anledning låg han när vi kommit hem där vid sängen och gruffade och muffade och huffade mot bollen. Tills matte blev helgalen och fräste ordentligt!

Nej, nyheten är istället att jag nu har ett nytt modem! (Eller surfsticka som det väl kanske ska kallas.) Stort jubel blev det när jag upptäckte att det fanns att köpa här i vårt centrum! Inte för att jag ogillar folk eller så, men ett större centrum, Clas Ohlson, veckan före julafton... Nej tack!

Egentligen skulle jag idag ha visat er hur man kan få nåla ihop paket om man har för många tokiga idéer. Och kanske hur Rudi-godis kan se ut om det bakats här. Och kanske också vad siamteamet ansåg om mattes försök till julkort. (Hundarna? Där görs inga fler försök i år, tack...)

Men nu är klockan redan mycket när jag installerat nya stickan och så, så det får vänta! Istället ska ni få en order: HÅLL ALLA TUMMAR! BE! ÖNSKA! Ja, gör vilket ni vill men alla måste bara tänka goda tankar om Kaspers lilla katt Mysan som varit ute på egen tass (och olovandes så länge) sedan i söndags eftermiddag. Ni kan läsa om det på "Kasperian" som finns i listan. En del står idag också hos Sigge Svamphund, för den underbare jycken med dito matte har idag varit och nosat ikring runt Kaspers område. Sigge är ju jätteduktig på att nosa upp svamp och hittade även sin egen kattvalp som smitit ut för en tid sedan. Han har markerat på två ställen som Kasper och Mysan-matten ska kolla när det blir ljust imorgon.

Så från att ha sett bra mörkt ut finns nu i alla fall hopp efter Sigges insats! (Och matten där har ju redan "fångat in" Mysan en gång, när hon upptäcktes som hemlös katt för några månader sedan.)

Jag återkommer med nålade paket och annat i morgon eller så.

Allt gott!
Eva

Smågodis!

2011-12-18T20:15:00.000+01:00

"Det har varit väldigt dåligt med havanaiser i din blogg väldigt länge nu!" klagade Åke för några dagar sedan.

"Inte varje dag matte visar mig, men det ÄR smått skandalöst dumt av dig att inte ha mer havanaiser i din blogg alltså!" höll Totte med.

Ja ja - OK då! Here comes!

"Hej! Hej! HejhejhejhejHEEEEEJ!!! säger Totte som oftast är just innanför dörren.

(Ledsen att det blev så mörkt, men det var en sådan dag.... Inget vidare dagsljus alltså.)

"Är klockan SÅ mycket? Bästa att masa sig upp då..." Åke ligger gärna kvar i bian så länge som möjligt. Åtminstone om vädret är "mindre Åke-vänligt"...

"OK, jag kommer. Jag kommer ju!"

"Men VAKEN är jag inte!!!"

"Behövs helt klart en hel del magkli om jag ska piggna till!"

"Och lite sträckningar hit och dit är ju inte fel!"

"Njaaa... Mer magkli! Kanske det fungerar då..."

"Hörru du Eva... Kan du få nå'n fart på den där gubben nå'n gång???"

"Så där ja! Klara! Koppel tack, nu går vi!"

Allt gott!
Eva
med god assistans av Åke och Totte

Slöseri!

2011-12-16T21:10:00.001+01:00

Eller kanske snarare okunskap och "ovetskap"? Jag vill absolut inte döma någon, men ibland blir jag kanske lite bedrövad.

Jag var in i grovsoprummet, vilket ju inte är helt ovanligt för en sopsorteringsnörd som jag. Och nog gjorde jag fynd igen...

Titta här! Travat på trimbordet ligger tröjaor, koftor, huvtröjor, kjolar, skärp, tights i spetsmönster (hittad ett par med prislappen kvar... Inköpta för 199:- och alltså aldrig använda!!!)

En riktig "lilla svarta" i paljett-tyg! Tyvärr alldeles väldigt mycket för smal för mig;) Men jag hoppas att den kanske ska hitta en ung tjej som då kan känna sig väldigt fin på nyår eller så!

Fem stycken proppfulla kassar blev det! Trots att jag faktiskt behöll 2 huvtröjor och några andra saker...
Naturligtvis måste dessa undersökas av vissa nyfikna herrar...

Sedan upptäcktes de av någon annan...

Han "mysade ihop" sig och blev kvar där länge, länge.

Finns ju ingen större anledning att bry sig om matte och kameran! (Han har vant sig en hel del sedan första klagomålen.)

Men NÅGON måtta får det väl ändå vara? Jodå - han fick som sagt ligga kvar.

Det som gör mig lite bedrövad är att allt detta - rena, hela, fräscha kläder, handdukar mm - hamnar i grovsoporna. Vi har TRE insamlings"burkar" från Erikshjälpen inte längre bort än c:a 1 km. Nu är det väl så att många inte "ser" dem utan bara stressar förbi kanske. Men det är synd! Det finns så många som har svårt att få råd att köpa kläder och är rent beroende av second hand. Jag har plockat en hel del kläder och hushållstextil i groven. Ibland tvättat. Sedan tar Assar och jag promenad förbi närmaste låda.

Så nu är promenadvägen planerad för några dagar framöver! För det brukar räcka väldigt bra att bära en kasse när man har just Assar i koppel i den andra handen...

Jag hoppas att ni inte slänger en massa användbart när ni rensar! Men lämna till någon "känd" organisation, vad ni gör! Jag hörde i P1 i veckan att flera av dem som sätter upp lappar i portar eller lägger i brevlådor visat sig vara kriminella ligor som tar kläderna till hemlandet och säljer för att finansiera annan verksamhet. Tydligen använder de ofta namnet på en organisation som faktiskt finns men som aldrig driver insamling utanför det egna landet. Men Stadsmissionen finns i en hel del städer, liksom Myrorna, Emmaus, just Erikshjälpen.

Ha nu en härlig helg!

Allt gott!
Eva
PS Datatrasslet? Jo det fortsätter... Över helgen har jag fått låna väninnans kontantmodem för att testa. Och det verkar fungera bättre, än i alla fall. Jag ska få ett nytt SIMkort från Comviq och så måste jag väl skaffa ett nytt modem... Skulle det vara så att någon av er har ett Comviq kontantmodem (sticka) som ni vill bli av med för en rimlig peng, så hör gärna av er!

Diskhjälp och ny gardin

2011-12-13T19:49:00.000+01:00

Jag har faktiskt en alldeles utmärkt diskhjälp här! I alla fall när det gäller två saker; stekpannor och burkar som det varit smörgåsskinka i.

Titta här får ni se!

Det är Simon som mer än gärna står till tjänst!
Och gissa om de där två som inte kan komma upp är lite avundsjuka...?

Tungan ut så är man igång!

Från alla håll ska det diskas!

Han är så noga att burken knuffas omkring i hon.

KAN ju finnas något kvar i hörnen...

Det går definitivt inte att anklaga honom för slarv!

Alldeles jättegott var det i denna burken! Lite sorgligt dåligt med rester dock...

Klart! Nu behöver matte inte diska alls!

Ni förstår kanske varför jag, sedan Simon kom i huseet som första katt, helt slutat med att lägga t.ex. vassa knivar i diskhon eller på bänken? Sådana diskas numer direkt och åker tillbaka ner i lådan. Jag kan ha "vakenmardrömmar" om siames med skärsår i tungan för att det skulle diskas...

Han hjälper alltså gärna till även med stekpannor, så fort de svalnat det allra minsta. Och att dricka vatten ur t.ex. en såskastrull som matte hällt vatten i och ställt i vasken - det är ju bara toppen!

Ja ja, bra med "hjälpredor"...

Ny gardin då?
Jo, jag fick för mig att jag skulle vilja ha en lite mer "julig" gardin. Och så kom jag på att jag har ett par längder tunn röd (fast lite väl vinröd kanske egentligen) gardin. Hmmm...

Kom på att jag ju hittade ett ljust, ljust beige, närmast det som brukar kallas oblekt, i grovsoporna i somras. Perfekt!

Hjärtmall fixades och sedan var det bara att mäta och rita ut.

Så nu sys det! Bara enkla stjälkstygn så det går nog så fort som det ju är tvunget. Om jag minns rätt ("orkar" inte kolla nu...) sår blev det 19 hjärtan och jag har redan startat på det 6:e så den blir klar till nästa torsdag när jag har tvättstugan... Jag har dock kommit på att jag ska göra 2 omtag också, men där blir det bara något mindre hjärta och så sy ihop på maskin så det är ju faktiskt väldigt snabbgjort.

Det får naturligtvis bli en bild när den kommit upp också!

Hoppas ni har det trevligare ute än här! Måste erkänna att jag närmast hatar detta s.k. väder! Blåst, regn, kyla som tränger rakt in i benmärgen på en! Ge mig sisådär 3-5 minusgrader och SNÖ istället!!! Renare hundar och en matte som fryser betydligt mindre och har mycket lättare med leder och muskler än i denna förb... fuktighet!

Allt gott!
Eva
Ps. Om det är datorn eller modemet eller signaler eller vad vet jag inte, men det strular lite fram och tillbaka här. (Har faktiskt märkt förut att vissa väder ställer till det.) Så om jag inte är runt som jag brukar så vet ni. Kan tala om att det ofta tar MINST uppåt 5 min att ladda upp en blogg...

Våran "obestämliga" matte!

2011-12-09T21:22:00.000+01:00

Råder visst s.k. "bloggtorka" i mattes huvud, så vi tar över här!

Och då ska vi naturligtvis passa på...

Vi ska berätta en sak som ni inte vet sedan tidigare om vår knas-matte!

Hon har ibland attans vårt att bestämma sig! Och samtidigt är hon i andra lägen så väldigt bestämd att hon blir rent fånig...

Framför detta...

...kan hon bli stående i evigheter på kvällarna! Bara för att välja mugg...

Vi hejar på: Den där blå är väl bra? Njaaa, säger hon, "känner inte" för den idag!
Den med de där randiga hästarna då? Nej! Det är en eftermiddagsmugg!
Den med namn på? Njaaa...

Nu då? NU är det väl inget problem att plocka en?
Ni skulle höra...
Hundmuggen och den med siamesen är visst "kaffemuggar". De andra? Kanske...
SUCK!

De här då? MER katter, hmpfff! Men bara hon väljer snart!
Nej, den vänstra är en "morgonmugg" och den andra går det visst bara att dricka kaffe ur... Vadåra? Läcker den om man häller thé i den eller???
Dubbelsuck!!

Här kan man få höra "vintermugg", "eftermiddagsmugg", "varm chokladmugg", "morgonmugg"...
Trippelsuck!!!

Den vänstra, "Timmelemuggen" duger ju ibland i alla fall... Den med Carl Larsonmotiv fungerar visst bara morgnar den med...
Kvadrupelsuck!!!!

Finns också tre omgångar med koppar... De med blommor kommer faktiskt fram ibland på kvällarna. De rosa används söndagsmorgnar... De grå på vardagsmorgnar...

Ni börjar förstå hon är bra knäpp?

Suckarna är snart slut!!!!!

Så här blev det till slut igår! När hon äntligen bestämt sig... Både kannan och muggen (tillsammans med den liknande muggen ovan givetvis) är inköpta i en kyrka, gjorda i Sydamerika om matte minns rätt.

Under dessa evinnerliga théstunder på kvällarna har hon den senaste tiden fått för sig att krypa i "myskläder". Ganska dumt faktiskt! Ok att vi har så pass varmt härinne numer (Ni minns väl min, Assars, kompis maskinisten från i vintras? Hon som fixade med elementen, med min hjälp?) men det innebär att hon måste klä på sig ÄNNU mer innan vi kommer ut! Vilka får vänta och blir lidande då alltså??? Vi bara undrar...

Nåväl - till dessa "myskläder" hör numer en cape i fleece, som matte tar på sig om inte "fleeceioterna" i siamteamet lagt beslag på den. Och så ska det vara sockor på fötterna. Och där kommer problemet....

Hon stickade ju ett antal sockor framför datorn förra vintern, av gammalt upprepat garn. Det är bara det att sockorna är grå och vinröda och capen är lila...

Så här blir det...

Och då är matte plötsligt alldeles otroligt bestämd - "Det skär sig mellan färgerna så jag får ont i ögonen!" fräser hon.
Skulle det spela någon roll när hon bara går omkring här hemma med oss? Vi som dessutom inte har det allra skarpaste färgseendet...

Tydligen, för nu funderar hon på om sockor i garnet här nedan skulle bli bättre...

Miljooooonsuckar!!!!!
(Men en tröst att vi fått berätta detta! Även en liten hämnd är en sådan!)

Allt gott!
Jesper o Assar
Och siamteamet håller med! Det är vi tvärsäkra på.

Gillar - gillar inte

2011-12-05T20:35:00.000+01:00

(Denna har nog varit med förut, men ändå... Den illustrerar bra väl detta med "Gilla" för dessa 3 verkar tycka bra mycket om varandra! Petrus gillar nog de andra också, men han är "ensamvargen" i gänget och här antingen på sängen eller, mer troligt, ute på egen tur.)

Egentligen är "gilla" kanske inte alltid rätt ord, men jag hittar inget bättre just nu.

Jag har tänkt en del den senaste tiden på hur glad jag blir när jag känner mig "gillad"/accepterad av hundar.

Denna höst när influensorna grasserat högt och lågt, har jag fått förtroendet att rasta 2 "tollare". Jag har träffat dem då och då under hela deras uppväxt, men vi kände inte varandra närmare. Inget som helst problem att hämta dem, men sedan började det roliga...

Den äldre av damerna gick och kikade mycket nyfiket på mig, med en lite "klurig" min: "Undrar hur detta ska gå?" .Den yngre såg mer ut som: "Ok, jag hänger givetvis med, men jag undrar jag...

Sedan har vi varit ute några gånger och allt har gått bra, men jag har ju inte kunnat låta bli att undra vad de egentligen tycker... Ett svar kom förra veckan när båda tjejerna lade sig med magen i vädret och ville bli kliade!

Kommer ni ihåg att jag skrev om hur priviligerad jag kände mig när Biffen gjorde likadant? För att inte tala om när Assar efter många om och men lärt sig att han kan ligga helt avslappnad och låta mig klappa även den sidan...

Det känns lika bra varje gång en hund visar en sådan tillit!

Nu är ju dagens hundar i och för sig väldigt "tama", vana vid människor och så, men jag tycker ändå (eller kanske just därför) det är så kul att se hur de faktiskt gillar människor väldigt olika. På Jesper och Assar (och flera av mina tidigare) märks det väldigt tydligt.

Jesper har genom åren fjäskats för av flera grannar t.ex. men om han hoppar en trappa upp för att hälsa på någon så går han alltid, utan undantag, till "kattgrannen" - trots att hon brukar bjuda på "torra" kakor eller hundgodis men den andra gannen bjudit på både köttbullar och annat liknande.

Assar som ju gärna kastar sig över de flesta som ens antyder ett "Hej!" har jag upptäckt en annan sak med: han verkar ofta hälsa av ren artighet! Det syns en klar skillnad när han hälsar på folk han verkligen gillar.

Nu är detta ju inga konstigheter egentligen, det är väl inte så underligt om även hundar har sina favoriter, alla vet ju att det är så. Det som fascinerar mig är att det ofta kan synas även när det är bara första eller andra gången hunden möter just den personen.

"Forskning pågår", kan man väl säga, för jag funderar nu på VAD det är de reagerar åt ena eller andra hållet på. En sak är klar - båda de herrar jag nu lever med föredrar definitivt något lugnare och mer "tystlåtna" personer. Den som skrattar väldigt högt, eller talar snabbt och med högre volym, är "yvig" i hela sin uppenbarelse finner inte direkt några beundrare här.

Och apropå gillar... Jag måste berätta om ett möte Assar och jag gjorde i veckan!

Vi kom på gångvägen och var på väg att gå ikapp en matte med en liten ljus dvärgspets (hunden är bara 5 mån). Lilla fröken fick syn på Assar bakom och började, naturligtvis, skälla. Vi kom närmare och Assar lade sig ner och började krypa framåt, på sitt vanliga vis. Det hjälpte inte - lilla hon fortsatte att gapa och springa undan.

Nu skulle vi åt samma håll så både jag och den andra matten tyckte att det var en bra idé att göra sällskap så att den lilla fick se att det där svarta odjuret inte var livsfarligt...

Och efter kanske 75 m av gafflande och undanskuttande kom hon närmare... Och närmare... Och närmare...
Till slut vågade hon nosa liiiiite lite på ett bakben medan Assar stod och nosade på något.

Hon överlevde!!!

Modet växte och strax var hon runt, runt, runt amrisen och försökte fånga lite päls, pussa honom, sätta upp tassarna mot honom, kolla när han kissade mm mm mm...

Ni skulle sett min lille galenpanna... Plötsligt verkade han väldigt vuxen! "Snälla matte! Kan vi gå heeeem?!?!? Jag blir tokig!!!"

Lilla fröken borde ha blivit helt stukad, för jag har nog aldrig sett någon bli tydligare ignorerad!

Blir kul att se vad som händer nästa gång vi ses! (Och kanske har jag då kameran med också...)

Allt gott!
Eva

Varför...

2011-12-01T17:06:00.000+01:00

...anstränger man sig ens???

Eller egentligen - hur stor skillnaden kan vara på en matte/husses förväntningar och vad hunden tycker är bäst.

Titta här:

Några av er kanske minns de blå dynorna jag sydde åt killarna?
Så här var det ju tänkt! Att kanske särskilt en gammal "man" som blivit lite magrare och "knotig" och kanske kunde antas vilja ha mer värme skulle gilla att ligga på dem.

Och det gör han väl också... I 5-10 minuter...

Sedan ligger han direkt på golvet igen!

Nu har vi i och för sig en liten fördel av att bo längst ner utan källare under - rören till elementen går i våra golv! Blir väl inte direkt som riktig golvvärme, men i alla fall varmt lite här och där. Dock är det inte just där Jesper väljer att ligga...

Här är en favoritplats! Bredvid dynan, mot ytterväggen, nära dörren till baksidan som oftast står i lite vädringsläge! Inte fryser den jycken i första taget inte!

Ni såg den svarta ryggen bredvid på förra? Jo, det händer att han ligger på dynan istället, vilket han givetvis är varmt välkommen att göra.

Men då blir det ofta så här!!!

En stackars matte fattar ingenting! Tvärtom, alltså med huvudet på "kudden" och kroppen utanför skulle jag kunna förstå - men detta??

Det här var faktiskt ännu konstigare innan han upptäckte att jag kom med kameran.
Tänk er att han "tippar ner" på sida igen så förstår ni vilken del av honom som då ligger i dynan. Just det - bara framtassarna!

Den dag jag förstår mig på hundar...

Siamteamet har jag lite lättare att begripa.
Här är de visserligen i det närmaste osynliga men de är faktiskt där bakom draperiet. Och där är de ofta! Hela dagarna gärna när det som idag är blåst och mindre trevligt ute.

Förra bilden är tagen vid 21-tiden. Och sängen är bara halvbäddad...Så här såg det nämligen ut vid 14.30!
Och vem har inte dagar när man helst skulle stanna i sängen?

Igår var jag sällsynt dåligt inne på era bloggar. Dels pga den slöa uppkopplingen, dels pga dessa:

Ni ser väl texten? "Du är värdefull". Köpta från Bornelings förlag . Visst passar de sällsynt bra att spara killarnas bilder på? Nu har Jespers bilder flyttats till den röda och Assars till det blå.

Och så kom jag på att jag vill ha två till givetvis... Siamteamet kan nog också behöva ett eget. Och allt som har med handarbete och idéer att göra skulle verkligen vara bra ha på ett eget... Ja ja - aldrig är människan nöjd:)

Allt gott!
Eva

Handarbetstjat och ögongnäll

2011-11-29T20:32:00.000+01:00

Kommer ni ihåg det här?

(Jodå - det kommer andra foton med tiden!)

Och kommer ni i så fall ihåg min idé att göra det till ett blogg-/internetlöv? Den idén står sig!

Men det finns plats för fler!!!

Jag kommer att måla ramen grön och sedan försöka spänna band eller garn över den. I samma mönster som ett blads nerver om det fungerar, annars på något annat håll. Jag vill ju att bladet ska representera både just ett blad och "nätet", så alltså får det gärna se lite "nätaktigt" ut. Sedan kommer era och mina rutor (c:a 10x10 cm) att fästas i banden/garnet.

Det finns alltså plats för fler dock! Men - självklart kommer jag själv att göra en del rutor också:) I en del av dem tänker jag att en del av er kan komma in, även om ni inte handarbetar själva. Och då undrar jag: Är det någon som har någon idé om vad ni skulle vilja representerade er?

(Jag kommer inte att nämna namn eller annat som identifierar er, om inte någon särskilt skulle vilja det, så den delen behöver inte skapa någon ev. oro.)

Vare sig ni vill göra själva eller komma med förslag så når ni mig på evahulten@gmail.com

Ögongnäll då?

Ja, idag har det sannerligen inte blivit mycket handarbetat! Jag vaknade i morse och märkte att något skavde innanför höger ögonlock. Så det rann. Och rann. Och rann. Och rann lite till...

Och jag sköljde och sköljde och sköljde...

Oerhört irriterande! Och som vanligt när det gäller mig blir jag otroligt sur och arg och just irriterad... Hur många gånger jag än försökte titta (med ficklampa) i ögat och skölja så försvann det inte. "En vagel" sa1 kattgrannen. "Kan ta lååång tid innan den försvinner!" Tack för den...

Men så på eftermiddagen... Vänta nu... Vad det än var känns det som om det är borta!?!

Nu är ögat fortfarande väldigt irriterat, men vad det än var verkar ha försvunnit. Så jag ber och hoppas att det inte återkommer. För som ni hört förut blir jag inte precis trevlig när något ställer till tillvaron så där... Ibland ska ni nog vara glada att vår kontakt sker på detta sätt!

Allt gott!
Eva

Fnurra!

2011-11-28T22:22:00.000+01:00

Nej, inte denna! När Petrus håller på så här, och "knufflar" allt som råkar stå i närheten surrar han däremot som bara den:)

"Fnurran" handlar om min datoruppkoppling. Den verkar ha fått nå'n knäpp av blåsvädret. Det tar "evinnerlig" tid att ladda upp både min egen och andra bloggar! För att inte tala om att sedan ladda fram kommentarsformulär...

Så om jag inte kommenterar just nu beror det inte på ointresse!

SUR är jag! Men en fördel är väl att det blir mycket stickat på sockan som just nu är på gång medan jag väntar...

Allt gott!
Eva

Rosa-hus storyn fortsätter!

2011-11-26T23:08:00.000+01:00

Ni som känner katter förstår min förvåning när jag talar om att lilla rosa huset faktiskt fortsätter att intressera mer än en vecka efter att de fick det! Inte varje dag och stund givetvis, men så pass ofta att jag inte velat slänga ut det än. Under över smärre mirakler!

Så här såg det ut igår:

Ni har väl läst den underbara boken om "Någon"?
I just detta skede här är "någon" en siames som kallas Simon...

"Hörde nå't! Vad händer???"

Likt en snigel försvinner han tillbaka in i huset!
Än längre när "brorsan" plötsligt är utanför och låtsas att han inte bryr sig alls...

Väldans jobbigt alltså!!!
Om man nu vill bevaka sitt alldeles eget hus och krypin... Och så kommer det någon och sätter sig strax ovanpå!!! Någon som "inte aaaaallllllsssss" är intresserad av det där fumma huset...
Suck!!!

Gissa vem som planerar hämnd? Och vem som gratulerar sig själv till att ha fått ut den andre?

Jag, som före Simon aldrig haft någon så där väldigt nära kontakt med katt (ingen i släkt eller så, vi är, den djurägande delen, helt och hållet hundfolk) fascineras oerhört av spelet mellan dessa två! Och funderar idogt över deras personligheter... Mer om det en annan dag, tror jag att det måste bli.)

Så hoppas jag att ni sett det mycket bra inlägget som Ulf skrev på sin blogg http://schferliv.blogspot.com/ (Ledsen Ulf, men Blogger strulat tillräckligt med bilder...)

Han skrev en mycket tänkvärd text om hundars ev förmåga till t.ex. melankoli. Om hundar kanske t.o.m. ibland är en alldeles perfekt bild av det tillståndet.

Läs Ulfs inlägg! Och går ni härifrån till dit så kan ni ha i åtanke hur mina såg ut när detta hände i går...

Matte skär kycklinglever! Två amrisar och två siameser sitter med förhoppningsfulla miner. "NEJ!!! Ni får INTE råa inälvor!"

Suuuuuuck!

Lever kokas.
Hundar har lagt sig ner.
I just den melankoli som Ulf skriver om. Hundar lär sig (tyvärr, kan jag ibland tycka) att "Nej. Ok. Ingen idé. Lika bra sova."

Och så får en matte/husse likte dåligt samvete... Och DET lär sig många hundar med tiden - att en djuuup suck och att "somna" får på många jackor o skor... (Vem 17 är det som "tränar" vem egentligen???)

Och jodå - de fick smaka när det kallnat! Och har fått i maten idag. Och siameserna erbjöds, men då var det ointressant. Simon hade avslöjats med stöldförsök nämligen...

Allt gott!

Vår heltokiga idiotmatte!

2011-11-23T20:33:00.000+01:00

Som dessutom är närmast olagligt senil!

Ja, det är hemskt - men det är nog enda sättet vi kan beskriva vår matte på idag.

Vi kan börja med det där med seniliteten... Snabbt avklarat helst för det är pinsamt till tusen alltså...

Det kom en avi om ett brev som var för stort för brevlådan för några dagar sedan. Men vi hade inte beställt något, det kom matte i alla fall ihåg. Så hon var nog lite glatt överraskad och bra nyfiken när hon gick och hämtade.

De minerna hade försvunnit när hon kom hem...

Det var nämligen ett stort brev som matte och Assar postade för några veckor sedan!!!

Matte hade så duktigt skrivit avsändaradress som tur var - men att mottagarnamnet kanske skulle behövt en adress också....

SUCK!

De tokiga idiotierna då? Kolla här...

Golvtvätt på alla fyra!
I och för sig bra skoj att titta på, och försöka hjälpa till om man heter Assar. Men för mattes rygg och axlar och ben och så???

VARFÖR hittar hon på något så totalknäppt???

Jo...

Så här ser det ut precis utanför vår port...

...och så här åt båda hållen vi kan gå för att komma ut från gården...

Lera! Gegga! Sand! Grus! Sönderkörda gräsmattor!

Så ser det ut på hela vår gård pga de där som jobbar med dräneringen. Nu kan de ju inte hjälpa att det regnar (TROR jag i alla fall) men de gör baske mig inget för att minska smutsen heller. (Jo, matte och fler med henne säger att de faktiskt skulle kunna det, med lite försiktigare körning mm.)

Matten vår muttrar en hel del om de "gubbarna" när det gäller säkerhet, hur de kör sina grävskopor, hur de behandlar boende och så men ni skulle höra henne om smutsen! Inte för att hon är någon pedant inte, men att ständigt trampa runt i grus även inne... Tror jag förstår henne faktiskt.

Så det blev alltså golvtvätt på knän och händer! Med mycket stönanden och fräsanden och allmänt mutter kan vi tala om. Och vansinnigt trist för oss att bara få ligga där i en hörna och titta på!!!

Dessutom var hon ju inte så där superfräsch när hon var klar... Körde in henne här, vilket inte var så väldigt svårt faktiskt. Mattar är ju bra mysko på många sätt, men något av det mest mysko är väl att de travar in där alldeles frivilligt?

Måste erkänna att det blir lite intressant att se vad vi har för typ av matte imorgon! Förmodligen en bra stel och "muttrig":)

Allt gott!
Jesper

Fel tidpunkt...

2011-11-21T17:33:00.000+01:00

Kommer ni ihåg det lilla papphuset jag hittade till siamteamet? Som vanligt när det gäller katter så var det superintressant i sisådär några timmar... Sedan har de inte brytt sig - förrän i natt vid 2-tiden... Då såg det ut så här:

Petrus tyckte tydligen att det där med att sova plötsligt kändes väldans överskattat...
Nu är bilderna från när de först undersökte huset, för matte orkade inte plocka fram kameran vid den tidpunkt unge herr'n valt, men det såg ut så här nu också.

Husesynen var mycket noggrann! Endast avbruten av att han bara måste rusa runt hela lägenheten för att så kaste sig in i den där rosa skapelsen igen... Det må vara av papp, men när det kasar omkring på golvet och studsar mot väggar så hörs det!

Även i natt undrade till slut Assar vad i hela fridens som pågick. "Ska katten verkligen vara uppe och busa så att ingen kan sova???" Nej, det skulle han inte egentligen... När han äntligen återvände till sängen återstod det för oss andra att försöka somna om, efter att ha blivit klarvakna. Liten aning avundsjuka på Jesper som hör dåligt numer och därför väl var den enda som sov något sånär...

"Ska han ligga här HELA da'n?" T.o.m. Simon var nog lite undrande på förmiddagen. "Lillebror" hördes muttra något om att han nog sovit lite knapert under natten...

Jo tack, vi vet det...

Allt gott!
(En trött) Eva

Goa' gubbar!

2011-11-17T22:00:00.001+01:00

Det är det bra gott om här! Ni ska få se!

De alldeles egna "gubbsen" först.
Så här ser det ut på morgnarna när jag gör iordning frukostmackor - det väntas på ost...

Det här lilla papphuset hittade jag stående vid sopnedkastet. (Vi har sådana utomhus, nergrävda, numer.) Någon hade varken orkat gå till grovsoporna 50 m bort eller knyckla ihop det och kasta ordentligt...
För flera år sedan hjälpte jag en granne att pyssla ihop ett, hon hade fått det när hon köpte visst antal kg mat.

Herrar siameser blev stormförtjusta! Kollade mycket, mycket noga. Om ni tittar noga ser ni att Petrus är inuti.

Nu, några dagar senare, har de givetvis tröttnat på sedvanligt kattmanér... Fast om jag flyttar på det måste det ju kollas igen - kanske har hänt nå't? Katter är knepiga:)

Den här pysen är en riktig gosing! Det är Sixten från granngården.
När jag kom dit en dag i veckan så kom han fullkomligt rusande! Jamade högt, högt med svansen i vädret! "HEEEEEJ!!!!!"

Kom fram och strök sig mot mina ben. Puffade och ville upp i famnen. Väl där sträcker han upp nosen och vill gnugga mot min näsa. Spinner som bara den.

Sedan vill han ju att jag ska öppna porten, följa med upp till hans dörr och där ringa på så att han förhoppningsvis kan bli insläppt...

Om jag är god vän eller i första hand tjänstefolk är jag inte helt säker på. Förhoppningsvis både ock:)

Oooops! Sorry - trodde den var rättvänd!

Så här kan det se ut när småpysarna är på väg ut och katterna likaså. Här har Sixten sällskap av Nisse. Båda lika vana vid havanaiserna, men Sixten är lite mer tålmodig.

Månadens höjdpunkt! Mattunnan har fyllts på och herrarna känner sig nog trygga i förvissningen om att det blir både frukost och middag ett tag till. (Och jodå - den har lock...)

Lite skryt om Assar förresten! Vi hade tur och kom förbi närmsta rastgård när den faktiskt var tom. Gick in och släppte Assar för att kolla lite hur det är med inkallning. (Han går ju alltid kopplad på ett eller annat sätt annars.) Jätteduktig! Och han klarade t.o.m. vår egen variant av "fritt följ" riktigt bra! Jag har ju kört en del med vändningar och så när han varit i koppel, nu klarade han faktiskt att hänga med helt ok även lös. Mycket stolt matte!

Så måste jag berätta...
Kommer ni ihåg den där jättelika gulleplutten jag lånade ibland? Biffen alltså. Hans gamle husse berättade i veckan vad han fått höra av de nya ägarna. De bor i ett hus där köket har utgång till trädgården genom glasdörrar. Den vägen kan man tydligen också se vem som är på väg hem.

Nu har Biffen kommit på att han ska puffa dit en köksstol att sitta på! Glasdörrarna går ända ner till golvet, om nu han med sin storlek inte skulle kunna se ändå. Ligga på golvet låter betydligt bekvämare... Men gamle husse visade en bild där Biffen satt HELA sig - rumpan och alla 4 tassar - på sitsen på pinnstolen! Där sitter han och kikar ut...

Tänk vad mycket underbart (och småtokigt) våra vänner hundarna kan hitta på!

Allt gott!
Eva

Lite knasigt fokus kanske...

2011-11-14T21:17:00.000+01:00

Vi fick köra lite inomhusträning här idag. ( Läs: Matte skulle släppa in en annan människa här hos oss ikväll! I och för sig kul ha nå'n mer att skutta på, men vi hann inte med min långpromenad som brukar företas då!!! Smärre skandal faktiskt! )

Ja, ja - det går nog ingen större nöd på honom...

Ok, inneträning var det. Så'nt där som bara är på lek. Men en liiiiiten aning koncentration tycker jag mig ha rätt att vänta i alla fall!

Nu tog jag fram "targetplattan" som inte varit ur skåpet på länge och ville se om han kom ihåg det där med att peta på den med tassen för att få klick och godis. Och så tog jag en boll och en annan leksak för att se om jag kunde börja lära honom känna igen olika saker. (Kasper var suverän på det.)

Så plockade jag fram klickern som inte använts på ett tag, och godis.

Nog kom han ihåg alltid! Med targeten på golvet satt han först en tass på för att andra gången lägga sig ner. Godkänt, för så har vi bestämt en gång förut. För att göra det lite svårare höll jag upp plattan i luften. Jodå, han slog till med tassen även då. (Kom även på, aldeles själv, att han skulle "jabba till" den med båda tassarna snabbt efter varandra.)

Nu gjorde vi detta kanske 5-7 gånger, det ska väl inte vara för mycket för att hålla intresset vid liv tror jag mig förstå. Testade med "Ta bollen!" och det gick 2 gånger.

Se'n försvann fokuseringen i princip totalt! Allt Assar gjorde var att glo på klickern...

Tydligen trodde han att det är därifrån godiset ramlar ner (fast jag ger det med andra handen) så det blev en beundransvärt stark koncentration på den lilla prytteln.

Har ni erfarenhet av detta? Ska jag sluta att ge godis och bara klicka? Han är ju inte SÅ van vid klickern så därför har jag kombinerat. (Jag har varit lite slarvig med att använda den regelbundet sedan jag "klickade in" honom helt enkelt.) Eller ska jag strunta i klickern?

Det fungerar ju i alla fall inte med inlärning när jycken bara är intresserad av klick-ljudets källa och inte fokuserar på vad han ska göra det allra minsta...

En glading är han ändå:)

Allt gott!
Eva och Assar

Värk = trött = SUR!

2011-11-12T21:00:00.000+01:00

Japp - så är det!

Jag vet att en del av er som brukar läsa här har egen erfarenhet av det jag försöker beskriva i rubriken, men eftersom jag (och förmodligen många andra) då och då får kommentarer om sin sjukdom tänker jag ta upp det i alla fall:)

Senast nu i veckan fick jag en fråga om varför jag "bara går hemma", jag som ser så frisk ut och orkar gå med hundarna. "I skogen t.o.m.!"

Nu tar jag inte åt mig det minsta längre, men jag blir lite förundrad. Så länge som det nu talats om både utbrändhet och värk (om så i form av fibromyalgi eller annat) tycker jag nog att de flesta borde ha förstått lite mer.

Jag måste erkänna att jag är bra trött på sjukdomen! Nu en period har jag haft mer "allmän" värk än jag brukar ha, normalt har varit att det är 2-4 ställen som ställer till problem samtidigt men nu är det snarare hela kroppen på en gång. Vristerna stelnar så fort jag sitter eller ligger minsta stund och protesterar sedan "högljutt" de första minuterna, sedan fungerar de tack och lov. Knäna bråkar som attan efter bara 2 halvtrappor. Axlarna vill helst inte ens hålla upp armarna för att borsta tänder. Vaderna låser sig i kramp. Mitt i natten vaknar jag av s.k. "restless legs". Ryggen protesterar vilt mot det mesta.

Och allt bidrar väl på sitt sätt till att jag sover mindre bra, även om jag sover. För trött blir man av detta! Jag gissar att kroppen går så mycket "på högvarv" att den helt enkelt tröttar ut sig själv utan min medvetna medverkan. Att sova 8 timmar på natten men sedan känna hur ögonen går ihop vid köksbordet 3 timmar senare är inget ovanligt. Lägger jag mig då för en slummer kan jag mycket väl sova 2-3 timmar, minst.

För min del bröt ju sjukdomen ut för att jag trivdes för bra med mitt arbete. Jag jobbade helt enkelt för mycket, för intensivt och till slut sa' kroppen ifrån att "Det här fungerar inte!". Och det var inget roligt uppvaknande...

Jag inser att det är svårt att förstå att man kan bli så totalt orkeslös som det innebär att vara utbränd, men den som haft en rejäl influensa kan ana. Och om jag berättar att jag nu en tid varit så trött att jag förra helgen faktiskt funderade på om jag verkligen skulle åka till Syfestivalen - då tror jag att de flesta av er förstår hur illa det kan bli:)

Värken gör en trött, och värk och trötthet ihop gör åtminstone mig väldigt sur och närmast folkilsk ibland. Jag tappar totalt ork för allt som är det minsta lilla "extra":storhandlar för att slippa gå till centrum mer än nödvändigt, orkar inte med saker som inte fungerar, blir otroligt irriterad på människor som tjafsar eller ställer till det för andra, mm, mm. En sådan sak som att jag blev bjuden till väninnan på fika efter mässbesöket kan kännas nära på oöverstigligt! Nu var det en mycket god vän som jag känner mig alldeles väldigt bekväm med (och som dessutom bor på vägen mellan mig och mässan, inngen omväg alltså) så det gick ju bra ändå. Hade jag behövt åka extra på något sätt hade jag troligen skyllt på hundarna och åkt direkt hem.

Varför skriver jag nu detta som kanske inte är av minsta intresse för någon annan? Jo, till stor del för att försöka ge en liten, liten förklaring till hur det kan vara att ha en "osynlig" sjukdom. För oftare än tidigare har jag på senare tid hört människor som ifrågasätter både de som drabbats liknande mig själv och de som nu t.ex. drabbats av narkolepsi. Jag har hört fler och fler som resonerar om att vi nog mest är "lata" och gärna lever på andra som minsann arbetar och sliter och inte heller alltid mår så bra. Tänk om de kunde förstå hur gärna jag skulle vilja kunna arbeta mm som förr...

Fast just nu skulle jag helst av allt vilja ha sisådär 4-5 veckor med bara hundar och handarbete... (Vet dock inte om det vore det rätta, bara att jag inbillar mig att tröttheten skulle gå över då.)

Men vad gör jag då istället? Idag i alla fall detta:

Stoppar först Jesper och sedan Assar i badet, med efterföljande föning på trimbordet. Kanske inte det allra smartaste för ryggen och axlarna, men då får jag ägna mig bara åt hundarna och det är sannerligen lika bra när jag är på det humör som varit allenarådande en tid:)

(Kan berätta att Assars beteende vid pälsvården idag var lika som när jag beskrev hans avundsjuka vid kamningen förut: när jag fixat i badrummet och skulle ta upp Jesper hoppade Assar mot mig, och när farbror var klar och jag efter lunch gick på toa innan jag skulle sätta ner lillebror i badkaret kom han och hoppade mot kanten! "Ta MIG nu då!!" Han ÄR inte riktigt klok den hunden...

Hoppas att ni ursäktar att jag plågar er med det jag nu skrivit! Som sagt så tror jag att många av er vet hur det kan vara. Men när jag hör många som inte verkar förstå, eller ens vilja försöka förstå, så kunde jag inte låta bli! (Och så hoppas jag att det inte ses som gnäll! Visst är det jobbigt, men till stor del lär man sig leva med begränsningarna. Dessutom kunde det vara än värre:))

Om jag med detta kan bidra till att någon enda kan ha lite mer fördrag med oss som inte alltid mår så bra, även om det kan se så ut på utsidan, så är jag nöjd. Om inte annat så för de barn som nu drabbats av narkolepsi och som kommer att behöva en del hänsyn långt framöver. Och för alla de som nu stressar omkring och pressar sig över sina gränser och därmed riskerar att hamna i samma sits som jag. Med lite mer information kanske vi också kan hjälpa varandra att se när det börjar gå för långt, bromsa den som rusar och därmed förhindra att fler blir sjuka helt enkelt.

Och imorgon blir en dag av bara handarbete och hundar!

Allt gott!
Eva

Hur långt ska man gå?

2011-11-09T21:24:00.000+01:00

I allt detta med Iris sjukdom (Hon är förresten hemma. Med en hel del mediciner och tid kvar för tillfrisknande, men ändå.) och även en annan hund jag har hört om på senare tid har jag funderat en hel del över hur långt man egentligen kan försvara, rent etiskt/moraliskt, att man går i sin strävan efter att bota hundar.

Nu vill jag direkt påpeka, med emfas, att jag inte lägger någon värdering i hur den ena eller andra ägaren väljer att göra! Jag kan inte heller svara på hur jag själv skulle göra alla gånger, det beror ju mycket på situationen. Jag tycker bara att det är en diskussion som borde vara bra livlig, med både de positiva och de negativa sidorna "synliga".

Ju mer veterinärmedicinen forskar och lär sig, ju mer sjukdomar och tillstånd kan vi ju få hjälp med hos våra hundar, katter, hästar och andra djur. Men är det alltid vettigt?

Jag vet faktiskt inte i vilken grad det görs i Sverige, men i t.ex USA behandlar man ju hundar för cancer, på samma sätt som man behandlar människor. Alltså med strålning och cellgifter, en behandling som ofta innebär en hel del biverkningar.

En kvinna jag talade med för några år sedan hade en stor hund med ett ganska jobbigt hjärtfel, och hon talade om att hon önskade att det gick att få transplantation även för hund, en mycket stor operation som kräver mycket rehabilitering.

Nu menar jag inte att man skulle avstå från en massa behandlingar - MEN - jag tycker att man ibland tänker lite för "kort".

Jag tycker ibland att vi kräver orättfärdigt mycket av våra djur. Det går ju tyvärr inte att förklara för en hund eller katt att "Tyvärr kommer du att må jättedåligt av den här medicinen/operationen/behandligen en tid, men det är bara för att du ska må bättre sedan."

Visst kan man tänka att vi ju vet att det är så och att vi gör vad vi kan för att bedöma att djuret inte mår sämre än vad som är absolut nödvändigt för att behandlingen ska lyckas. Jag är övertygad om att 99% av veterinärerna tänker mycket på detta! Men jag tror att de (veterinärerna) ibland hamnar i kläm mellan vad de vet och vad djurets ägare önskar.

Jag "studerar" Jesper en hel del numer. Han har problem med sina "cockeröron" (och jag vet av erfarenhet efter att flera haft liknande att det inte finns stor chans till total bot), sitt fukteksem och sina leder. Han har gått ner i vikt som äldre hundar gärna gör. Jag tittar på honom och registrerar mycket av hans beteende och funderar på om han fortfarande gläds åt livet.

Som det är idag är jag säker på att han gör det, även om hundar (som alla flockdjur) är experter på att dölja hur de mår. Trots allt tror jag att jag känner honom så pass att jag skulle "avslöja" honom om det blev för mycket teater, det har jag gjort med andra vågar jag säga.

Det jag är rädd för är att han ska få gå kvar här mest för att jag inte vill mista honom, och det vore inte rätt mot hunden! Självklart vill jag ha honom i livet, men hundar lever ju trots allt tyvärr en betydligt kortare tid än de flesta människor.

Som jag skrev i början - jag kan inte tänka mig att säga att det ena eller andra är rätt eller fel! Det är så mycket som spelar in i varje situation, med varje unikt djur. Men jag skulle önska en rejäl diskussion om ifall det alltid är rätt att bara jubla över varje framsteg veterinärmedicinen gör. Just med tanke på att vi inte kan förklara för djuren varför de ska gå igenom kanske plågsamma och allmänt jobbiga behandlingar kan det kanske vara så att man ibland istället ska avstå?

Jag har inte kommit fram till något svar. Hur tänker ni?

Allt gott!
Eva

ELDORADO!!!

2011-11-06T01:58:00.000+01:00

Japp - det är rätta ordet!
(Och jag har gått med den gamla låten med bl.a. Nanne Grönwall i huvudet. (Hette bandet One more time väl?) Det är bara det att det ordet är det enda jag minns... )

SYFESTIVAL

med andra ord!

Ni blev ju förvarnade igår så här kommer en bildkavalkad!

Om jag inte vore kristen så skulle jag kanske likna detta vid ingången till Paradiset... Det gör jag nu inte, men för en handarbetsnörd är det en härlig syn!

Ni ska få veta om inköp och så men jag tänkte börja Med att visa några bilder på det som verkligen är härligt med festivalen: FÄRGERNA!

Färdigstickade sjalar. Helt underbara i färgerna men både Anki och jag var smått tveksamma. Vi är båda kattägare och såg diverse klor och dess verkan...

(Anki? Skulle jag inte gå ensam? Jooo, men där finns ju "bloggisar"! Kolla Ankis blandning !)

Nu blir det kanske en del "mysko" bilder... Denna blogg har, hittills, tagit mig c:a 4 timmar... Ser ut som om bilder blir i tokig storlek men det får vara så nu. Var gång jag försöker fixa något så sägs det "svarar inte" i överkant... Nu har jag börjat om nog gånger! Stå ut!:)

Här dock... Här måste jag försöka för nu kommer vi till "the hard core"...

Denna lilla börs, som jag haft liggande o nu sydde i de blå nyanser som här passade bättre i de som fabrikören tyckt... Gulbruna ögon passar inte hos oss !

Och så var det då det där jag verkligen sparat till...
Det underbart ljuvliga härliga garnet från Ateljé Huskroken!
(Jag skulle gärna länka, men när allt nu tar sådan tid.... Namnnen jag ger går dock utmärkt att leta på!)

De blå nyanserna som jag drömt om sedan i februari... En tröja med en ganska "lös" polo ska det bli.

Jag gillar ju det naturliga, en anledning tilla tt jag förälskat mig i Huskrokens garner. Inte helt fel att söta gutefår ger mig värme!

Och så bara "ramlade" jag förbi det här sällskapet: Islandsgarn. http://www.islandsgarn.se/ . Och där, liksom med Huskroken förra gången blev jag så väldigt glad över bemötandet! Visst inser jag att man spm utställare gärna vill vara lite extra tillmötesgående och så, men det är skillnad mellan "försäljare" och andra.

Kika här! Vem blir inte sugen...

Så får jag väl erkänna att när jag stod och tittade på dem på förra bilden (men tänkte de var lite väl grova för mina fingrar numer) så gick blicken åt höger här och...

De här kom jag hem med! 4 nystan ljusare och 4 mörkare. Garn som kan stickas i väldigt tunt men även med grävre stickor. Ni som förstår, kolla sjalen på tidigare bild - stickad i detta garn med st 5! Och inte mer glest... Jag ska leta fram en koftbeskrivning. Garnet blev löjligt billigt, 25:-/40 gr nystan och 8 nystan lär absolut bli för mycket till kofta eller polo sa' Åsa som gav mig så mycket hjälp och "puff" att testa själv. Kolla på http://www.islandsgarn.se/ så hittar du härliga garner och får (om dagen gav minsta ledtråd) ett supergott bemötande!

Sockgarner... Jag har varit nyfiken ett tag på de där som gör mönster själva. Nu hittade jag några till betydligt bättre pris än jag sett förut.

Den här bilden skäms jag nästan för! Men jag vill ändå ha med den. Ni som läst om förra

En härlig kvinna som driver KORALL ( http://www.korallinfo.se/ ) Egendesign av kläder i ljuvlig bomull! Jag är ingen fantast av färdigsytt på mässan, men för detta gör jag gärna ett undantag! Snyggt , ekologiskt, ett otroligt trevligt bemötande... OK - jag böjer mig som sagt!
Bra sur är jag dock att jag "bara" köpte denna lilla kompis till systern jag var hos senare... Hade ju passat bra hos mig också... Men takc för "puff" för linnetyger!

Det här... Det skulle ni känna alltså...! Silke och merino. Handspunnet av kvinnor i Uruguay. Sålt av Fingerfärda (http://www.fingerfardra.com/ ) i Karlshamn. Tala om knäpp - jag har suttit och bara kämmt på det flera gånger i kväll! Såååå underbart! Ska bli en "skorstenskrage"

På vägen ut fick jag syn på denna. Kanske minns en del av er vad jag fann på förra festivalen? Då var det en antik racebil - Tycker denna är en söt pendang!:)

Även om rygg, fötter , axlar (ryggsäck...) protesterade så hade jag nog kunnat knata runt "ganka" länge till (läs:"Kan någon slänga ut den där tanten???) Men tack och lov hade jag ett "ankare":en syster från kyrkan som bor mitt emellan under bussturen och hem och av intresse ville höra vad jag sett under en kaffepaus.

Tror ni detta var välkommet efter 3 timmar på mässan?

Bli inte förskräckta! Det är bara lille S som jamar och talar om att hon vissy kommer ihåg mig, ytoys att det är ett tag sedan senast.

Mina djur? Ja inte älskade de sin matte när jag kom hem precis... Däremot är de attans förtjusta i den som gett oss en award! Klar tröst kom från Jenny och Kul med hund! Det får vo återkomma med... Jag tänkte gå och sova för sisådär 2 timmar sedan... Men så sur som jag blev på datortrassel... Att jag är envis? Kan väl aldrig tänka...!

Nu måtte väl inlägget gå in i alla fall!

Allt gptt!
Eva

Jag blir galen!

2011-11-05T23:55:00.000+01:00

Nu har jag hållt på i nära 4.5 timmar med ett inlägg från syfestivalen. Väntat 5 min på att en enda bild ska laddas (säkert mitt fel, för jag fattar inte detta med förminskning...).

Jag har fått veta att "svarar inte" är enda svar på det minsta jag "klickar". Jag har sett 3-4 bilder laddas fram men när de ska publiceras... It's MAGIG - and theye're gone......

Av allt mitt hjärta hoppas jag att jag kan plåga er med alla bilder från Syfestivalen imorgon, men för nu ger jag upp.

Allt goot!
från suuuuur Eva

Förberedelse...

2011-11-04T20:49:00.000+01:00

Ni får ursäkta, men allt (eller åtminstone sisådär 90% ) i mitt huvud kretsar just nu kring morgondagens besök på SYFESTIVALEN.

I och för sig kanske det inte är så konstigt med tanke på hur mycket i mitt liv som ständigt kretsar kring handarbete. Tillsammans med djuren och tron är det det viktigaste jag har. Dessutom är det faktiskt oerhört sällan jag kommer iväg på något "arrangemang" av något slag. Ekonomin brukar inte tillåta resor, restaurangbesök, bio, teater eller så. Lite trist ibland, men inget jag direkt kan gnälla över. Men jag är väldigt glad att jag lyckats gneta ihop så att jag kan åka till just denna syfest och om inte annat köpa det garn jag drömt om sedan jag såg det i februari.

Så i kväll blir det dags för detta:

FOTBAD!

Ett tips om ni har lika torra fötter och får lika mycket "extrahud" i hårda kanter - gå in hos Sigge Svamphund och beställ hans mattes kådsalva. Jag köpte den först för att den är toppen för att förhindra snö att fastna på/mellan hundtassar och dessutom bra för Assars torra nos, men så kunde jag ju inte låta bli att testa på mig själv. Fungerar mycket utmärkt!

Och ni som nu är mindre intresserade av garner, korsstygn, lapptäckstyger, knyppeltrådar, decoupage, virkning, mm, mm, mm - ni är nu varnade! För vad nästa inlägg kommer att handla om (om inte något mycket oförutsett sker) kan ni nog gissa redan nu...

(Förresten - ni som handarbetar själva:missa inte inlägget 1 november om "Hemslöjdslövet"!)

Allt gott!
Eva

Löv-fråga, och lite Assar

2011-11-01T21:43:00.000+01:00

Ni kommer väl ihåg att jag berättade om lövet? Det där lövet som Hemslöjden delat ut 2000 stycken av för att de ska färdigställas av "slöjdare" över hela landet och sedan vara med på en utställning på Liljevalchs nästa år när Hemslöjden fyller 100 år.

Så här ser ramen ut, för den som missat det tidigare:

(Som ni ser är den ganska stor.)

Jag hade en del funderingar innan, givetvis, vad jag skulle göra med den och var inne på någon typ av de "livsrutor" jag tidigare gjort till lapptäcken. (Något finns nog under "Handarbete".) Men på hemväg från Hemslöjden kom jag på en annan idé... Och där kommer ni in!

Jag skulle vilja kombinera det gamla/traditionella med handarbete med det mycket moderna i bloggandet nämligen, och be er som vill att vara med och göra detta! (Jag har kollat med hemslöjdskonsulenten och det är helt ok. Mitt namn blir det som kommer att stå vid detta löv, men jag tänker mig att t.ex. lägga en liten lapp med allas namn i en ficka eller så. Löven ska auktioneras ut så den som köper kommer i alla fall att se.)

Jag tänker mig att den som vill gör en ruta, inte över 10 cm i kvadrat, i valfri textil teknik, och sedan monterar jag ihop. (Har också en tanke att på kanten kunna sätta t.ex. några larver, nyckelpigor o andra insekter, så om någon är bra på sådana...)

OM, vilket jag ju hoppas, ni vill vara med så kontakta mig på evahulten@gmail.com . Och vill ni veta mer om själva projektet så gå in på http://www.hemslöjden.org/ .

Det vore väldigt roligt om vi kunde göra ett "blogg-löv" tycker jag!

Förresten; ni som är i närheten av Stockholm har väl inte missat att det är SYFESTIVAL i helgen?

Assar då? Jo, jag måste bara berätta om hans åriskt om trimbord och pälsvård.

Som jag skrivit förut så har han aldrig haft stora problem med sådant, även om han haft lite svårt med tålamodet när han tyckt det tagit för lång tid.

Igår när jag lyfte upp Jesper för att gå igenom honom stod Assar först och hoppade och låg sedan i närheten och tjurade medan jag kammade "farbror".

Så idag när jag tog på förklädet kom Assar och hoppade på mig direkt! Och sedan gick han direkt och skuttade mot trimbordet...:) "Nu är det väl i alla fall min tur???"

Väl upplyft la' han sig så här direkt:

"Kamma matte! Kamma!!!"

"Det är väldans mysigt att bli pysslad med alltså!"

Att han ligger ner? Det lärde jag mig tidigt med amris, efter att ha försökt först på samma sätt som jag lärt mig kamma, stående, skottar under kenneljobbet. Det är otroligt mycket enklare och mer praktiskt att ha en så'n pälshund liggande så att man lätt kan lyfta på ben och komma åt!

Nu är han en "fluffboll" igen, och vi fick bort en hel del päls igen - han släpper fortfarande en massa ull. Dessutom blev svansen lite snyggare, utan antydan till fana. (Och ni som minns tjafset om svansklippning - nu är enda problemet att han gärna sätter sig:))

Allt gott!
Eva
Och glöm nu inte SYFESTIVALEN! Nej då - jag ser inte alls fram emot det...

Minns ni? Assar för ett år sedan.

2011-10-29T20:57:00.000+02:00

(Typisk Assar-placering, på mattes fötter så hon inte kan smita iväg och göra något kul utan att han upptäcker det!)

Jag kom att tänka på att det måste vara ganska precis ett år sedan jag och Assar träffade veterinär Gunnar Möllermark, och det var det upptäckte jag när jag letade under "Veterinärsamtal" i arkivet. I slutet på oktober förra året var det som hjärnan min närmast "gick i spinn" av alla funderingar över alternativen för hunden.

Några av er minns säkert hur han kunde vägra ta på sig halsband, vägra ta på reflexväst ordentligt (och vägra låta mig ta av den halvt påtagna...), hur han kunde morra och totalt "gå i lås" över de mest idiotiska saker. Och hur han faktiskt högg mig bra rejält när jag ville dela fåtölj med honom... (Utan blodvite, om någon undrar.)

Visst var han även då en väldigt glad hund i de flesta lägen, (Och ffa mot andra! Tack och lov har han ju bara "gett sig på" mig.) men alltför ofta när jag pratade med honom sa' hans ögon ungefär: "Vad vill du NU då?" i en bra sur och misstänksam ton.

Så här ett år efter försöket med lugnande medicin och funderingarna kring kastrering, kemisk eller kirurgisk, har jag gått och grunnat en del på vad som hänt, om något.

Och visst har det hänt saker! Mycket t.o.m. Riktigt började det "lossna" för sisådär 7-8 månader sedan, alltså ungefär när han blev 2 år.

Han är fortfarande samma bra impulsiva hund, men han kan faktiskt hejda sig och tänka efter lite... Han verkar ha insett att det faktiskt kan vara både kul och lönande att försöka fatta vad matte vill och även göra så. Han kan fortfarande börja morra osäkert i vissa situationer men går betydligt lättare att få ur det numer. (Just det beror förmodligen på att jag blivit modigare med att ta i honom trots "oljudet".)

Den största skillnade ser man faktiskt i blicken! Från att varit som jag försökte beskriva ovan, misstänksam och vaksam, är det nu oftast: "OK, matte! Vad vill du?" . Alltså en glad blick som förväntar sig att det ska hända något bra, inte något läskigt och obehagligt.

I funderingarna på vad som hänt har jag givetvis också tänkt mycket på hur det hänt.

Hans ålder spelar givetvis in! Han var i värsta könsmognadsåldern då förra hösten (fast han hade ju agerat likadant sedan åtminstone 5-6 mån ålder) och även om han inte är helt igenom den mognade än så är vi ju i alla fall mot slutet.

Sedan tror jag fortfarande att det faktum att han inte lyckades få bort mig ur fåtöljen då när han faktiskt lyckades hugga tag i min arm gjort sitt till. Att jag inte "backade" och lät honom vinna var nog viktigt även om jag alltid kommer att hävda att Assar definitivt inte är en hund som hade kunnat "läggas ner" för att fås fason på. Jag gjorde ju felet att 2-3 ggr den första tiden just lägga ner honom på rygg, men det att fysiskt försöka tillrättavisa honom har hela tiden varit dömt att misslyckas - han blir bara räddare och därmed argare. Tack och lov att jag insåg det och snarare använt psykologi:) Jag tror faktiskt att det att han inte lyckades skrämma mig till lydnad (läs:lämna fåtöljen till honom) gjorde att jag vann en hel del på "respektkontot".

Från att ha varit en hund som inte ens kom på inkallning inne eller från uteplatsen (han bara stod och glodde...) trots att jag lockade med godaste godis, så kommer han nu, oftast, glatt även ute i skogen. (Men han går fortfarande i flexi eller lina...) Från att gärna legat i hallen när vi andra var i rummet ligger han nu gärna på mina fötter. Så gärna att han oftast följer med in på toa och placerar sig likadant där... Inte alldeles praktiskt alltid.

Från att ha blivit halvt tokig om jag velat ha ner honom från någon stol eller bord där han absolut inte ska vara så kan han nu hoppa ner på kommando.

Och det förmodligen viktigaste, jämte blicken, han viftar nästan konstant på svansen! När han kom hit var det mycket sällsynt inne, nu gör han som jag är van från de andra och börjar t.ex. vifta om jag klappar honom där han ligger på golvet. Kanske låter det underligt i en del öron, men det är helt ljuvligt när det gäller denne kille!

(Ska strax avsluta, somna inte riktigt än!)

Jag får ofta höra att jag varit duktig att "träna" honom och jag brukar protestera. Jag ser nog ofta träning som att det ska handla om koppelgående, sitt och ligg och sådant. Det har vi ju också gjort lite, men vad det framför allt handlat om är tålamod ! Det behöver man ju i all träning, men för mig har det väl mest handlat om att ha tålamod att vänta ut att Assar skulle inse att jag vill honom väl, att han skulle lära sig att lita på mig. Så tror jag också att Assar var i en bra ålder för förändring när han kom till mig. Hade han fått fortsätta hos första familjen en längre tid och utveckla mer av det felaktiga vete katten om allt tålamod i världen räckt.

Har det varit värt det? Naturligtvis! Det är en bit kvar, men mer och mer kommer den bra hunden jag hela tiden anat där inne fram "i ljuset". Och gissa en matte som blir stolt när de som känner honom bra kommenterar att även de ser förändring? Eller när lydnadschampionens matte såg hur han faktiskt kan sätta sig mot mig och strunta i den hund som går förbi, sa' att hon tyckte han var jätteduktig?

Jag har genom livet då och då närmast fått skäll för att jag är för enveten - i det här fallet är jag väldigt glad att jag är det!

Stort tack till er som stöttat! Och ett ännu större tack om ni läst ända hit...

Allt gott!
Eva

Internationella...

2011-10-27T20:01:00.001+02:00

NALLEDAGEN!

Det är det faktiskt idag! Tillika födelsedag för den amerikanske presidenten Theodore Roosevelt som 1902 vägrade att skjuta en björnunge som bundits vid ett träd för att den prominente jägare skulle få uppleva jakt"lyckan". En teckning av situationen publicerades och av den fick en butiksägare idén att kalla de nallar han sålde för "Teddys bear". Och så var "teddy-björnen" född!

Tillåt mig presentera herr Teddy Björnsson, 48 år. Min bästa vän under många år!

Hans fru, Betty, 45 år. Lika viktig hon.
(Lite extra kul med denna, för brorsan fick en när han föddes 3 år efter mig. Jag blev enligt uppgift så avundsjuk så mamma fick leta reda på en till mig också. Inte helt enkelt eftersom brorsans var inköpt av vän i Tyskland. Numer ser de bra olika ut, för bror min och jag har tydligen kramat dem på helt olika vis:) Mamma har dock en i "mint-condition" som hon köpte många år senare när hon fick syn på henne i en affär i Stockholm.)

Pellefanten, ca 46-47 år. Av någon anledning fick han sin alldeles särskilda uppgift - det var han (och bara han) som skulle följa med till Barnavårdscentralen. Ingen vet varför... Mellan besöken där hade han nog mycket semester, för han är väldigt lite sliten jämfört med de andra.

Jodå, dockor fanns också! Storasyster Molly och lillebror Pelle. (Jaaa - han har peruk... Liten Eva friserade visst med tänderna...)

Varför visar jag nu dessa? Varför uppmärksammar jag alls denna dag (som tidningen Dagen hade en notis om, annars hade jag missat).

Jo, för jag tycker och tror faktiskt att nallar (eller andra "mjukdjur") är väldigt viktiga för barn!

Jag minns en film/dokumentär som mamma (också stor nalle-vän) och jag såg för många år sedan. Två svenska kvinnor gjorde "Människor och nallar" om dessa vänner. Dels blev det en liten "spelfilm" med deras egna gamla kompisar som hittats på vinden, dels blev det intervjuer med olika människor; mannen som arbetat utomlands och gladdes mycket när han fick hälsa på sina gamla nallar som kom hem från förvaringen i Sverige, sopgubbarna som samlade nallar i framrutan bara för att de blev upprörda över att dessa alls slängts, kvinnan som berättade om det faktiska trauma hon upplevde när hennes mamma slängde en visserligen trasig men djupt älskad nalle.

För mig var nog Nalle och Betty (tillsammans med Pelle och Molly) något av det absolut viktigaste jag ägde som liten, det jag skulle sörjt allra, allra mest att bli av med. Jag vet att vi har varit på väg till landet och morfar fått vända bilen för att dessa inte var med...

Jag vet att det finns de som tänker att det är brist på trygghet som gör "nalle-behovet" men jag tror inte det. Däremot så tror jag att alla barn behöver någon att krama som alltid har tid, någon att viska hemligheter med och någon som alltid ställer upp på de tokigaste lekar. Och naturligtvis finns det barn som pga dåliga hemförhållanden, mobbning i skolan eller annat har extra stor glädje av en nalle att prata med. Det finns ju t.o.m. polisbilar, ambulanser och brandbilar som har med nallar för att ge till barn under de kanske mest traumatiskt händelser. Nallar gör mycket nytta!

Därför gillar jag mycket tanken på att flera hjälpställen jag sett som samlar in kläder till små barn också säger att de gärna tar emot "kramisar". För att inte tala om projektet med "Hjärtekatter" till barn som opererats för hjärtsjukdom/medfött fel på hjärtat. Själv tänker jag leta rätt på något väldigt enkelt mönster till små platta nallar att sy av frotté eller liknande att kunna sända med när jag får fart på görandet av filtar och annat till baby-paket för Panzisjukhuset igen.

Nallar är livsviktiga! Så pussa din gamle kompis om den sitter och kikar efter dig någonstans, och fira lite extra! (Hade jag sett detta i morse hade jag nog satt ut flaggan, så "knäpp" är jag...)

Allt gott!
Eva

Sjalidé, Liljevalchs och lite annat

2011-10-25T20:34:00.002+02:00

Jag fick för ett antal år sedan ett ganska tunnt bomullsgarn av den typ som det ofta virkas överkast av. Inget för en kattmatte tycker jag. (Kan ju inte stänga dem ute från sängen.) Men att sticka en sjal av?

Jo, till det passar det också utmärkt. Men jag tycker att det blir lite väl tjockt med en stor sjal om den ska användas, som jag tänkt, i halsöppningen på en jacka.

Så det har blivit så här:

Nu är den c:a 40 cm hög och 60 cm bred. Och som ni kanske kan se i högra överhörnet har jag gjort en ögla, så nu ska jag sy i några knappar (några för valfrihet) så att den kan knäppas i nacken.

Blir kul att se hur det kan fungera, åtminstone slipper man en tjock knut i nacken.

Det här är riktigt kul!

Det är ramen till ett löv, som ska dekoreras. Jag fick för några veckor sedan syn på en ganska liten artikel i DN om ett samarbete mellan Hemslöjden och Liljevalchs konstmuseum inför Hemslöjdens 100-års jubileum nästa år. 2000 sådana här löv ska delas ut till intresserade över hela landet. Hur och med vilken teknik de färdigsställs är valfritt för respektive slöjdare.

Jag anmälde intresse och höll tummarna. Och jag fick ett! Nu går jag och klurar på en del idéer, varav en inkluderar er kära "bloggisar". Jag ska "bolla" lite med hemslöjdskonsulenten och ber att få återkomma!

De här måste jag få med! Visst är de underbara med sina tvåfärgade blad? (Blommorna lite mer röda än här där de nästan ser lite orange ut.) De har suttit i stora krukor på granngården, och jag stal ett skott för någon månad sedan. (Skott ska stjälas vet ni väl? De lär klara sig bättre då...)

Sedan fick jag syn på att de lagts på en "i väntan på bortforslings-hög" och tog med mig några hem. Än mår de toppen utanför men jag planerar att klippa ner dem en del och ställa dem i köksfönstret nu snart.

Iris då?

Ja, det lär nog ta en tid innan vi kanske, kanske får se denna syn igen. (Bilden togs som bevis mot siam-teamets gnäll över att de inte kunde leva normalt med Iris i huset:))

I söndags fick matten veta att Iris mådde så pass bra att hon nog skulle få komma hem måndag (igår). Men då upptäcktes att hon fått feber igen och att hon dessutom svalde och svalde och svalde. De kollade och det visade sig att hennes magmun inte sluter tätt som den ska. Alltså får hon upp magsyra i hals/mun, så nu får hon någon typ av magsårsmedicin. Idag mår hon tydligen lite bättre igen, men ingen vil/vågar väl hopas för mycket när bakslagen verkar komma lite hipp som happ. Återstår att se hur det går, med andra ord.

Allt gott!
Eva
som ska försöka läsa ikapp en del! Datorn/uppkopplingen har fått för sig att vara så där olidligt trög igen... Jag får läsa lite i taget när det kan ta minst 10-15 min att ladda upp en annans blogg:)

För kamelmatten!

2011-10-22T19:37:00.000+02:00

...ni har missat nå't!!!

"HALLÅ POLISEN!" Var rubriken för detta inlägg när det pubicierades i original 22/7-2010. Men nu har kamelmatten och jag diskuterat och jjämförr våra olika orientaler... (Kolla jemmes lilla Iris jobbande i ett inlägg för nå' vecka sedan!!!)

När jag först satte in detta var det något knas så kommenterande fungerade ej - hoppas på bättre tur nu!

Det pratas ju ibland om duktiga polisHUNDAR - men de har missat vilken användning de skulle kunna ha av polisKATTER!!!

Vi i siam-teamet vill här visa vad vi skulle kunna hjälpa till med.

Petrus visade tidigt sin talang när han 7 veckor "gammal" kollade mattes kaffekopp hos uppf. (Bilden ovan.)

Se'n kom han hem hit och fann en själsfrände i "storebror" Simon. En tom kasse måste ju undersökas noooga!

Vad matte gör i badrummet är ingen hemlighet - vi har FULL koll!!!

Vad hon eventuellt försöker gömma i fläktskåpet har vi också kolla på:

Simon kollade tidigt om det fanns några misstänkta typer på mattes hylla. (Ingen arresterades vid detta tilfälle.)

Matte stuvar in en massa skojsiga saker i garderoberna! Nedre delen har vi stenkoll på, den övre fick Simon be om hjälp komma upp till faktiskt (men - som A sa' - vad ska man ha en matte till egentligen?!? Hon ska göra som vi säger, naturligtvis!)

Givetvis har vi också försäkrat oss om att matte inte döljer något i VÅRA saker! Lektunneln är noga genomgången:

Så, även om matte inte har kanaler så att hon ser alla serier om kriminaltekniker vågar hon säga: Släng er i väggen, SKL i Linköping, CSI "wherever you are" och alla andra!! Så länge ni inte anlitar ett siam-team har ni ingen chans!

Och vi kräver inte mycket - lite mat och vatten, ren låda. Och gärna ett täcke slängt över en fåtölj så man kan vara lite "under cover"...

Har ni nå't att dölja? Bjud inte hem oss i så fall! Vi har totalkoll på ALLT! Alla med rent mjöl i påsen (o städade garderober) önskar vi:

Allt gott!

Siam-teamet Simon och Petrus

Gammal och ung

2011-10-21T22:21:00.000+02:00

Så är det ju här: en numer faktiskt gammal hund, och en "ungtupp". Det ger en del funderingar.

Jag har ju haft olika åldrar förut också, men aldrig bara 2 som det varit så stor skillnad mellan i ålder. (När Teddy var nära 9 när Kasper kom i huset t.ex., då var Oskar "mellanbarn" på 3 år.) Nu när Jesper är klart tröttare syns skillnaden mer och mer.

Förmodligen har jag skrivit det förut, men flexikoppel är verkligen bra ibland! Jesper går inte med på längre promenader numer men att gå i skogsbacken gillar han mycket! Då är det toppen att kunna ha Assar i flexi, så får han kuta runt och spåra och ha sig i sin takt och så kan Jesper och jag komma lufsande efter. Nackdelen är att det med all säkerhet bidragit till att Assar är mycket, mycket dålig på att uppföra sig i vanligt koppel... Men det försöker jag ta itu med vartefter.

Idag blev det en tur i närmaste skogsbacke:

Herr'n tar sig gärna tid att se sig omkring lite noggrannare. (Kan nog bero på att han ser lite sämre numer...)

Han nosar sig fram och är helt nöjd med att gå i koppel nu. Jag märker att synen är lite svagare, för han "söker" mig ibland. Alltså slipper han gå lös för risken att han skulle känna sig "borttappad":)

Jag är trots allt bra imponerad av Jesper! Så här ser det ut mest hela vår skogsbacke: just backigt och bra mycket sten. I lagom takt går det dock utmärkt. Och vi passar gärna på att gå där en hel del nu, för snart ska där byggas (ganska anskrämliga tycker jag) radhus...

I andra änden ser det ut så här...

Han spårar och far runt stenar och stammar. Men han är väldigt duktig på att komma runt på rätt håll igen. Jag har fortfarande inte kommit igång med riktig spårning, men nu kommer jag förmodligen att byta tjänster med en kvinna som är duktig på sådant och som kan hjälpa mig att komma igång. (Vore bra för mitt dåliga samvete...) Det vore ju väldigt synd att inte utnyttja det faktum att han så gärna "spontanspårar"!

Numer kan han ju ändå komma tillbaka och faktiskt sitta still några sekunder! Och ser ni uttrycket i ögonen trots blänket? Nååååågon liten skillnad mot hur de ögonen såg ut för ett år sedan...
(Konstigt nog blir hans nos väldigt torr och tråkig då och då. Ny behandling med Sigge Svamphunds mattes superba kådsalva pågår.)

När vi kom hem kom jag på att jag lade ett litet, litet vackert lönnlöv i press för en tid sedan. Fram kom en bit "inplastning" och så fixades ett extra bokmärke.

Så måste jag visa er...

Den här killen har verkligen blivit en bästis!

Minns ni katterna som bor granne med Åke och Totte, Sixten och Nisse? Det är ju inte precis var dag jag kommer till den gården, men ingen av dem har glömt att jag både bjudit på godis, öppnat porten och hjälpt dem att ringa på deras dörr:) Just detta är Sixten som numer tycker att det ska vara som så att han står där vid trappräcket och jag ska prata med honom från trappen. Han är en otroligt charmerande bekantskap!

Går det att se vad detta är? Det är i alla fall resultatet av en mikropromenad igår kväll... Regn i mängder och dräneringsgrävning i full gång utanför porten ger svarta tassar som ger svarta golv...:(

Och även om det där torkades upp omgående igår kväll så blev det städning även idag. Som vanligt med god "hjälp" av Assar... Undrar hur många gånger jag kör på honom med dammsugare och mopp under ett enda varv i min lilla lägenhet?

Nåväl - idag langade jag ut mattor och dynor och så på baksidan som vanligt. Ut och skaka dem när resten var klart. Från badrumsmattan kom ett mystiskt "klonk"...

Ut föll denna!

Plast- och gummispecialisten Assar har varit i farten igen...

Helt mitt fel givetvis! Jag hjälpte kattgrannen att bära upp en liten bänk hon skulle ta över. Det var bara det att när hon kom med tidningen och vi började bära satt jag fortfarande med frukostthéet. Och så glömde jag att skjuta in stolen vid köksbordet när jag reste mig... En så'n chans missar inte min galenpanna! (Jag rusade ner från grannen när jag kom på det med stolen, men då var jag rädd för mobilen som också låg på bordet...)

Faktiskt väldigt liten risk att han skulle skada sig dock, för det är garanterat plaständen han är ute efter!

Iris då? (Här från förra veckan tror jag. Inte glad att behöva ha byxor på sig!)

Jo, igår var det riktigt, riktigt kritiskt! Hon fick ju bakterier eller en allergisk reaktion mot suturerna som gav henne en buk full med vätska. Det blev en större bukoperation, vätska tömdes, drän sattes, antibiotika sattes in och prover togs.

Vätska fortsatte dock att komma i för stor mängd ur dränaget och dessutom förlorade hon alltför mycket protein. Matten var där och hälsade på och i och för sig stod Iris på tassarna men hon var väldigt svullen över huvud och hals (pga proteinbristen) och klart medtagen. (Det faktum att hon inte riktigt kände igen matten sa' veterinären dock berodde mest på en allmän förvirring efter att de dragit ner morfindosen - hon var helt enkelt på "avtändning"!) Fortsatt oro alltså.

Idag har matten fått något bättre besked. Proteinnivån har höjts något, förmodligen tack vare att hon sondmatas (via nosen) flera gånger per timme med särskilt foder. Svullnaden i ansiktet hade gått ner en del vilket tyder på att kroppen tar till sig det extra hon får. Dessutom hade hon alldeles "på egen tass" tagit för sig ur vattenskålen.

Och så står hon tydligen tjurigt med huvudet mot burdörren... Hon verkar börja ha tråååååkigt! M.a.o. börjar det i alla fall likna den Iris jag lärt känna en del igen... (Hon hade visst stått med huvudet inkört så envist att hon faktiskt fått komma ut och knata runt lite i en korridor... Var det någon som sa' "envisa" om bullterriers?)

Veterinären var mer hoppfull, även om de givetvis påpekat att faran inte är över. (Bl.a. måste kroppen ta till sig protein ordentligt.)

Tänk vad en vanlig "rutinoperation" som att ta bort en sjuk livmoder kan ställa till! Och tänk så fantastiskt att veterinärmedicinen idag ändå kan klara av sådant här! För inte alls länge sedan skulle man väl knappast ens ha funderat på att försöka.

Tumhållning får mer än gärna hålla på ett tag till, men jag vet att Iris-matten tillsammans med mig gärna tackar för alla glada tillrop och all omtanke så här långt!

Allt gott!

Och ha en härlig helg "gänget"!

Eva

Sjukläge!

2011-10-19T19:36:00.000+02:00

(Hon ser gärna till att sitta först i godiskön...)

Våran lilla "iblandkompis" (nja - kompis är hon ju alltid, men här är hon ju långt ifrån alltid) Iris, ni vet...

Hon åkte ju in till djursjukhuset och fick diagnosen livmoderinflammation. Inget särskilt ovanligt alls, det drabbar ju bra många tikar.

Operationen gick precis normalt, men...

Hon opererades i måndags men igår mådde hon inte så bra som veterinären ville. (De brukar ju piggna till bra fort efter att livmodern kommer bort. Det är ju ingen jätteoperation.) Så på kvällen ringde veterinären och förvarnade matte att i allra allra värsta fall kunde det komma ett samtal mitt i natten om något förvärrades. Matten fick också veta att hon fått 3 påsar plasma eftersom blodet inte såg ok ut. Gissa om den matten sovit något?

Tack och lov blev det inget samtal förrän nu på förmiddagen, men då föreslog de att matte, om hon ville, skulle komma och hälsa på... Iris hade fått rejält med vätska i buken och måste opereras igen, men en mer genom gripande buköppning! Naturligtvis var det lite oroliga för hennes galla, det är ju ändå bara några månader sedan hon låg inne för besvär med den.

Det blev några nervösa timmar innan matten ringde och berättade vad nästa samtal från veterinären sa'...

Men då lät det i alla fall något mer positivt! De hade öppnat tjejen och "städat ur" vätska, men inte hittat något organ som var förstört, inte ens gallan.

Förmodligen så har hon helt "enkelt" fått någon bakterie i samband med operationen, eller så har hon fått en allergisk reaktion mot tråden som man sytt ihop med.

Så nu ligger hon med lugnande och smärstillande och antibiotika i dropp. Hur det s.k. "allmäntillståndet" är ville de inte säga för de ringde bara 40 min efter att hon vaknat. (När matten var där hälsade hon, men var givetvis medtagen och hade ont av sin spända buk.)

Nu fortsätts det alltså att hålla tummar och tassar här! Men, trots allt, en inflammation i bukhålan låter ju något liiite bättre än om det varit inre organ som var slut. Och hon är i mycket goda händer! (Dessutom har matten vad jag förstår fått ett väldigt gott bemötande, precis som kattgrannen fick när Lukas var inlagd på samma ställe. Skönt när veterinärer även har lite "människokunskap"!) Men tänk vad som kan hända även vid en operation som är väldigt mycket rutin för veterinärer!

Och förutom våra egna tummar och tassar räknar vi naturligtvis med era:)

Allt gott!
Eva

Läskigt!

2011-10-17T21:03:00.000+02:00

Ibland blir det liksom lite smått förvirrat och läskigt...

Assar har ju en förmåga att upptäcka saker, och då och då är det något han måste gruffa lite extra på...

Så var det häromdagen när jag plockade runt i "hobbyskåpet" och för en stund ställde en liten "kompis" på ett nytt ställe:

"Men MATTE! Inte en till!!! Jag tycker nog att det räcker utmärkt med de vi har alltså!"

"Fast... Är den inte lite mysko den där? Ovanligt stillsam och, framför allt, ovanligt TYST?"

Han höll på i uppåt en halvtimme... Hoppade upp och ner. Kollade. Gruffade. Skällde och gnällde. Sedan började jag tycka att jag nog var ganska elak... Så jag tog ner den och visade ordentligt. Då blev det ro i huset.

Tills nästa dag när han hade glömt det mesta och stod där och tjattrade igen...

Förresten - håll några tummar och tassar för Iris! Hon fick åka till djursjukhuset i morse och de misstänker livmoderinflammation. Operation skulle ske under eftermiddagen. Lite kymigt, men det är ju åtminstone en operation som brukar ge direkt och bra resultat.

Allt gott!
Eva

"Hundfolk" - ointresserade av annat/andra?

2011-10-15T00:18:00.000+02:00

Kommer till "allvaret" alldeles strax. Men först får ni stå ut med några bilder ur mitt hundliv.
Ni kommer nog förstå varför de är relevanta... (Om jag kan förklara mig alltså.)

Min "adoptiv-farmor" (mor omgift. Vi adopterade av make nr 2. )ville ha ett kort på alla i huset då varande hundar... Det måste ha varit i samband med någon större födelsedag, för när jag hade Teddy (black/tan) och Oskar (svarta alltså...) bodde jag på landet. Taxarna bör vara Enzo och Lukas. Båda dvärgtaxar och helt underbara grabbar! Om än något motvilliga modeller... En matte modell bläckfisk hade varit bra för att få någon av dessa 4 hundar att posera... Hur gör du Patricia???

Att få ihop 2 blöta och halvsura amrisar på samma bild som 2 blöta och halvsura dvärgtaxar... Phuuuuuuu....
Jag minns det än:)

Min enda tik, Mimi. Omplacerad till mig vid 5.5 års ålder. (Jag kan ha skrivit 4.5 förut, men har insett jag räknat fel! Hon var född juli 1979 o kom till mig vid jul 1984). Sta'ns sötaste och definitivt tuffaste tant! Områdets "parkgubbar" var faktiskt lite tveksamma till henne:) Kan jag berätta senare.)

Förmodligen det alllra som sötaste jag sett! (Räknar bort valpar...)

Dålig kvalité, men den blev med ändå efter att jag hållit på att "strypa" Blogger som tog mer än evig tid att ladda foton. Kasper och Jesper när de är c:a 5.5 resp 1.5 år.
Duktiga posörer just då i alla fall:)

Här trodde jag faktiskt att namnet gällde en annan bild... Men ok!

Bilden jag sökte var av "min" första, normalstora svart/röda taxen KIM som var min "storebror", c:a 6 mån äldre än jag. Denne lille kille, Kimmen, från kennel Steiff, fick jag av mamma när Kim dog när jag var knappt 13. Jösses! vad med tårar de måtte finnas i den "pälsen"!

Nyinflyttade här. Oskar vill peka och visa Teddy lite mer om omgivningen.

Själv tycker jag det är en fin bild av yngre och äldre hund:) Oskar då kanske 3-4 Teddy 9-10.

Kan jag nu äntligen komma till det rubriken talar om då???

Brukar ni höra P1? Och hör ni i så fall "Ring P1" på vardagsmorgnar mellan 9.20 - 10.00? Jag är notorisk P1-lyssnare så jag hör givetvis även detta.

Där förekommer en hel del intressanta debatter blandat med "småsaker" och rena "dårfinkerier". Ett gott initiativ av radion tycker jag dock.

De senaste 2 veckorna har programmet letts av Täppas Fågelberg. (För er som aldrig hört det kan omtalas att det leds av olika personer i 1 eller 2 veckors pass. Journalister oftast.) Honom har jag en del åsikter om rent allmänt, men nu tänker jag på ett särskilt ämne. Och en åsikt jag upptäckt att han inte är ensam om.

Nu i vecka (torsdag eller var det fredag?) ringde en kvinna in och talade om hur björnar hanteras i Pakistan. Tydligen använder man där björnar för att roa människor på det det mest vidriga sätt. Har denna kvinna rätt så binds björnen vid en påle i en arena och så släpper man in hundar som får hugga som de vill. Dör inte björnen så får den stå kvar där, i solgasset, till nästa "show"...

Bra snart i denna kvinnas berättelse i radioprogrammet så hör man Täppas sucka... Och så kommer kommentaren som jag hört från (särskilt) honom så många gånger:"Men det finns ju så många människor som mår dåligt!!! Varför bryr ni er bara om djur?" ungefär.

Och nu kommer jag (äntligen ...) till det jag är ute efter: Jag tror att Täppas har alldeles väldigt fel!

Min erfarenhet är att de människor som bryr sig mycket om djur, vare sig de är ägare av s.k. "tamdjur" som hund, katt, häst, kanin, ko, get el dyl., eller utan att äga bryr sig ändå i allm änhet är människor som bryr sig. Punkt!

Jag tycker väldigt illa om generaliseringar, men om jag ska göra någon... Om jag tänker på de människor jag mött som varit orättvida mot barn, hårda mot andra människor, aldrig gett bort något utan att få något igen eller så... De människorna har faktiskt aldrig varit djurägare! Några har t.o.m. talat om att de ogillar djur.

Jag tror att djurägande, den kärlek det ger och den möjlighet till att uppleva livet i det absoluta nuet det ger... Det ger snarare ett öppnare och varmare hjärta även för andra människor!

Långt och kanske tråkigt, men vad är er erfarenhet - ÄR "djurmänniskor" mer eller mindre benägna att bry sig om andra människor?

Allt gott!
Eva

Duktig Assar och dito (?) "hjälpredor"

2011-10-12T21:13:00.000+02:00

Vissa dagar är jag alldeles extra imponerad av min "galenpanna"! Idag är en sådan, men mer om det strax.

Först måste jag visa, särskilt för er utan kattvana, en väldigt typisk situation för kattägare.

Jag fick hit en hylla som jag tror kommer kännas bra på sybordet. Satte igång tämligen omedelbart med att placera och "inreda". Och kommer det något nytt i huset så finns det genast två mycket (alltför...) villiga "hjälpredor". Eller "stjälpredor" som de oftast blir kallade.

Det började med viss tjurighet över att matte satte saker på sängen "så länge".

Sedan gjordes ett nytt försök att övertala polismyndigheter landet runt om att det är siameser de ska anställa om det behövs mer personal till att utföra brottsplatsundersökningar!

"Vi missar baske mig inte minsta grej alltså!"

Efter att ha kollat varenda millimeter av denna nyhet återgick de till en av sina viktigaste sysslor - sova i sin hörna på sängen...

Assar då?

Jo, som ni vet så är han av den typer som kan explodera i en fart som skulle göra en kobra avundsjuk. Men i ett sammanhang har han verkligen en ängels tålamod: trimning!

Min klippmaskin (eller skären) är inte riktigt sams med mig just nu. Om inte annat så får jag spraya den med clipper-side (ett slags olja för klippskär) var 5:e minut eller så för att den alls ska klippa. Och Assar var nu dessutom väääldigt långhårig... (Dels för att hans päls, särskilt ansikte/hals växer så otroligt, han trimmades för c:a 6v sedan, dels för att jag nästan dragit mig för att tampas med den trilskande maskinen...)

Med tanke på hur Assar kan reagera i många andra situationer så skulle man ju kunna tänka sig att han tröttnade totalt och tog till morrandet som är hans universal-lösning på det mesta... Men faktiskt inte! Förutom kloklippning (en fasa! Men tack och lov växer hans klor långsammare än några jag sett tidigare, och han sliter dem en hel del också.) och klippning av svans har han hela tiden varit överraskande tålmodig med pälsvård.

Ända sedan han kom hit har det gått att reda ut även de mest tilltrasslade tovor, t.o.m. i ljumskar och andra känsligare områden. Han hade i början en tendens att tappa tålamodet, men då gällde det bara att han tyckte att det tog för lång tid och blev för tråkigt... Lite rädd för klippmaskinen var han första gångerna och han kan fortfarande dra sig lite undan när det ska klippas i öron och vid ögon men inte mer än att det ändå är lätt att fixa till honom. (Det ser jag inte som konstigt heller, för uppfödaren berättade ju att han verkade ha trimmats väldigt lite under de 4 månader han bodde hos första köparna. Hon sa' att han hade börjat få ganska bra med "skägg" så möjligen var han inte ens maskinklippt under de månaderna. Och är det något som gäller när det handlar om hundar som kommer att behöva mycket pälsvård genom livet så är det att börja vänja in dem så tidigt man kan!)

Nu tog det sin lilla tid innan vi fick i alla fall det nödvändigaste klippt, men det var matte som tröttnade snarare än hunden!:)

Han ÄR faktiskt en väldigt juste typ! Bara förivrar sig och blir rädd och överreagerar då och då... (Peppar, peppar - det börjar verka liiiiite bättre med uppförande mot andra hundar också.)

Allt gott!
Eva

Fantastiskt fynd!

2011-10-10T20:37:00.000+02:00

Ja, det gjorde jag verkligen i fredags!

Var det gjordes förstår de flesta av er. Min "förkärlek" för grovsoprummet börjar väl bli ganska välkänd vid det här laget...

Men det är faktiskt inte så att jag är där och rotar stup i kvarten! Däremot har man ju inte så stora möjligheter att ha skräp kvar i lägenheten, så även kartonger efter mat och så brukar åka dit bra snabbt. (Jag går ju förbi flera gånger per dag och då kan jag ju lika gärna ta med!)

Nu då...

Jag har gått här en tid och funderat på hur jag skulle kunna skaffa en riktigt bra vinterjacka. Den gamla (som i och för sig bara är några få år) har blixtlåset gått sönder på, och även om jag kan sy en del så är detta väl knöligt att byta med tanke på hur den är sydd, bl.a. med ett extra blixtlås för att fästa innerjacka. Och det känns inte vettigt att betala vad det kostar att be en skräddare fixa det, inte med den jackan faktiskt.

Så jag planderade någon rundtur mellan secon hand-butiker.

Men så förstörde djuren slutgiltigt en mindre kudde... Den tog jag med för att slänga när jag skulle till småpryttlarna. Då hade någon varit där och lämnat den här:

Alldeles hel! Ser överhuvudtaget inte mycket använd ut (t.ex. är ärmmuddar otroligt fräscha). 70% dun, 6 fickor på utsidan, varav 4 med blixtlås, nyckelficka och inner ficka. Rätt storlek. Med andra ord helt
perfekt för hundpromenader även i kallaste kalla!

Jag tror att alla här vet att jag är kristen, och gissa om jag tackat Gud för detta fynd?!? Precis som jag gjorde när jag gick en tidigare okänd stig i vår lilla skog förra hösten och hittade ett par nästan oanvända (syntes på sulorna om inte annat) allvädersstövlar som jag har mycket glädje av. Jag behövde verkligen en bra och praktisk vinterjacka - och det har jag fått!

Allt gott!
Eva

Blandad kompott

2011-10-07T10:12:00.001+02:00

Det händer inte så där väldigt mycket här, när matten bara städar och tvättar och fixar med nå'n konstig varitant av halsduk som hon stickar och virkar... (Det där var väl värsta "understatementet" alltså...? Skriv du som det är: Matten är döööötrist!!!) Ja. Jooo.. Men det känns bäst att komma ihåg vem som trots allt servar mat och godis...

Ok, vi får servera lite blandad bildkompott när hon nu är så slö med både kuligheter och kamera!

Här är lillbrorsan faktiskt bra klantig... Börja bädda i fåtöljen när det redan ligger en siames där... (Simon i detta fall.) Ja ja - vill han ha en sur sådan i hasorna resten av da'n så...
(Men jag ville ju ligga där!!)

Så'na HÄR fotar hon minsann! Och suckar över nå't "den vår de svaga kalla höst" och tycker att allt blir så vackert... Men vi då??? Är inte vi vackra kanske???

Det här var en kul typ! Det kan jag faktiskt hålla med om. Den lyckades tydligen knycka en liten frolicbit när matte hade slängt ut åt Åke och Totte. Se'n följde den efter dem och tiggde mer!

Totte och Åke ja... På nå'n av de senaste promenaderna stötte de visst ihop med dessa två. (Matte kallar alla de där för "smågodisarna"! Hihihihihi!!!)
De är väl egentligen mest våra kompisar tyckar jag nog, för de bor i alla fall på våran gård. Men de hade väldigt kul sa' matte. Så kul att två mattar (våran och yorkarnas) höll på att falla i backen av alla trassliga koppel... Det hade jag velat se!

Ska berätta en riktig nyhet också: Iris har fått småsyskon!!!

Så'na här! Tre stycken. Detta är Tårtan som har två bröder som visst heter Börje och Ragnar. Tyvärr har vi inte fått träffa dem än. (Vansinnigt orättvist alltså!!!) Men Iris säger att hon inte direkt fått det heller. Konstigt nog är hennes matte liiiite fundersam på vad Iris skulle göra om hon kom väldigt nära. Pussa dem tror jag!

Våran Iris ja... Hon har faktiskt aldrig förut hittats i min bur under sängen. Men så var det några idiotmänniskor som smällde fyrverkerier för några kvällar sedan. T.o.m. innan det ens var mörkt... Klantskallar!!

Tyvärr är Iris alldeles väldigt väldigt rädd för så'nt. Därför gick hon och la' sig där hon bara varit en enda gång innan (då åskade det). Tydligen kände hon sig trygg där för hon somnade efter en liten stund.
(JO! Jag vet att jag skrev "aldrig" och se'n att hon gick dit när det åskade! Konstigt tycker ni säkert. Men den gången gick hon direkt ut och la' sig i mattes knä istället. NU somnade hon t.o.m. där så jag tyckte att första gången liksom inte räknades närstan alls... Så det så!)

Den här fick matten av Iris och hennes matte för ett tag sedan. Jättefin! säger min matte. Så fin att hon inte vill ha den på nycklarna som åker runt i fickor och väskor för då blir den nog "skabbig" säger hon. Konstiga typer, människor...

Det här är nog faktiskt min allra bästa vän! Förutom matte då förstås... Simon! Matte säger ofta att det verkar som om vi har något särskilt ihop. Och vet ni vad? Hon har rätt! Vi har ju bott ihop i 8 år nu och känner varandra rätt bra. Dessutom är vi ganska lika (fast jag är nog lite modigare...). Trivs utmärkt ihop gör vi i alla fall och Simon söker ofta mitt sällskap, vilket är mycket trevligt.
Här har han dock smitit ut i porten och upp till trappmattan 2 halvtrappor upp. Den är tydligen mycket mycket bra att "kloa" på. Men oftast hinner han inte för om det låter som om någon granne kommer så kutar han hem fort som sjutton:)

VA?? Satt du in en "smågodisbild" til???
Visst ja - du berättade om det där. Så här gör tydligen lille Totte när han fått rumpan duschad efter att magen hans varit lite dålig. Ser ju faktiskt lite kul ut.

Men nu räcker det väl med en bild till? De tröttnar ju alltså, om de ens är med så här långt. Men då ska det vara en bild på mig!! Jag måste väl få vara med jag med, när jag ju nu jobbat med allt skrivande.

Bra val! Den här bilden visar tydligt hur knäppt det blir när matten städar och tvättar och larvar sig!
Det brukar (ska) ligga en dyna eller filt eller något här!!! Vart ska jag annars gå när jag får godis? Hur bekvämt tror ni det är så här alltså? Suuuuck......!

Hoppas era mattar/hussar beter sig bättre!

Allt gott!
Jesper
(och jag!! Jag med! Assar alltså.)
PS
Håll några tummar! Iris har precis börjat löpa... Nu idag bryr sig inte killarna det minsta faktiskt. Men jag hoppas ju att det ska kunna fungera "hela vägen" mer eller mindre så Iris-matten slipper trubbel.

Fikadags!

2011-10-03T20:59:00.000+02:00

Nog för att jyckarna ofta är bra godissugna - men det finns en här som är sju resor värre faktiskt...

Den här:

Petrus....

Jag har skrivit förut om hans passion för kakor om jag minns rätt, men det blir bara värre och värre! Det är lite lustigt för annars är han ganska kräsen på läckerbitar. Jag köpte t.ex. kattgodis i form av torkad kycklingfilé. Simon älskar det och kommer gärna rusande om han så bara inbillar sig att jag ska öppna just det skåpet. Petrus tuggar i sig om han känner sig alldeles, alldeles tvungen... Simon äter gärna falukorv - inte Petrus inte.

Men som sagt - kaffebröd i alla former! (Ja, nästan i alla fall...)

Någon gång ibland unnar jag mig ett så'nt här eller liknande. Äte det i lugn och ro? Glöööm det!
Det gäller att passa noga för herr'n skulle förmodligen gärna försöka ta med sig hela bort från mattes dumma fingrar.

Faktiskt brukar han få ta smulorna som ju alltid blir av den typen av bröd. Och det får han ofta med kakor också - havreflarn är just nu en favorit. Däremot är jag inte riktigt lika förtjust i hans förkärlek för att stå och slicka på hela bakverk, jordnötsringar (köps inte ofta, men han älskar dem!), wienergum mm mm...

Men söt är han, surrplutten!

Allt gott!
Eva

Kompisar?

2011-10-01T02:09:00.001+02:00

Det börjar bli lite frågetecken kring det med Assar och kompisar tyvärr.

Eller "börjar"... Det har pågått 2-3 månader. Efter att ha hälsat glatt och umgåtts bra problemfritt med i princip alla han mött har han fått för sig att det ska "spännas" och han ska göra sig märkvärdig.

Han har ju alltid haft en tendens att hålla sin svans väldigt högt (alltför högt om man ser till rasstandard) och det gör han fortfarande. Ett klart tecken på vilja till dominans oftast - man försöker göra sig större genom att "flagga högt".

Men hos Assar ser jag samtidigt tydliga teckan på osäkerhet. Han höjer svansen, men viftar samtidigt och kan då, mycket kort men ändå, sänka den väldigt lågt. Han skäller gärna lite i falsett mot den andra hunden och håller (numer) gärna en viss ögonkontakt med mig.

Just nu irriterar den här ganska plötsliga osäkerheten mig en hel del! Hundar (både hanar och tikar) som han förut blivit jätteglad åt att träffa beter han sig nu som en total idiot emot! Suttla, den supergoe' pitbullen på gården vågar inte ens hälsa på mig för att Assar svär, schnauzern Nappe som han haft så kul med får nu inte komma nära (fast de kan gå promenad om de går på varsin sida om vägen...), schäfern som han respekterat försöker han nu "äta upp". Exemplen är många fler...

Jag hoppas att detta ska visa sig vara en fas i mognad! Jag kör med "taktiken" att försöka övertala honom att jag klarar av hundmöten och att han inte behöver bry sig mer om dem än om möten med cyklar, promenerande 2-benta eller annat. (Jodå - det finns skillnader! Men det är matte som löser problem, inte hunden!) En "tröst" är att det är hundar från c:a 6-7 mån ålder upp till Assars egen som är störst bekymmer. Och att det finns en hel del, ffa hanar, som han inte vågar säga "flasklock" till. Han är ingen dumskalle vad gäller signaler, men tyvär sänder han ut bra tokiga själv ibland... Och jag vill INTE att han orsakar slagsmål!

Men nu ska ni få se några bilder på ett verkligt gott möte! Lille Kasper-släktingen Sushi är när bilderna togs ungefär 6 månader "gammal". (Nu väl 7 kanske.) Och det mötet var enbart kul, sa' Assar:

Visst ser det ut som Kasper? Med lite mindre päls än kanske, men så är ju detta faktiskt Sushi!

Han ville gärna visa att han minsann vet att man ska lyssna på sin matte!

I alla fall om hon har godis...

"Jag lyssnar då alltid på en matte som har godis!"

"Världens högsta lyssningsprocent har jag då alltså!"

Men nedrans fräckis!!! Börja dansa och visa sig märkvärdig!!!

Nu möter vi inte Sushi så väldigt ofta även om vi bor nära. Går olika tider helt enkelt. Men det ska bli intressant att se vad Assar säger när japanen börjar bli mer könsmogen.

Jag jobbar bra mycket med att få honom mindre rädd/stöddig/vad det nu är och hoppas verkligen han ska kunna umgås mer normalt framöver. (Se'n behöver han inte gilla alla - det gör inte ens Jesper...)

Allt gott!
Eva

"Sveriges fulaste paket"

2011-09-27T22:03:00.000+02:00

Nej - det är faktiskt inte min bedömning utan vad avsändaren själv skrev... Själv håller jag nämligen inte med, men då ser jag väl mest till innehållet förstås:)

Vad tycker ni?

Jag tycker att det var vädligt bra gjort av Dios matte Jenny att lyckas klämma ihop så mycket så bra! (Paketet vägde drygt 3.5 kg och ligger här på mitt trimbord av något större modell.)

Innehåll? Bland annat detta härliga ullgarn! Det passade säredeles bra eftersom jag faktiskt haft en tanke på att sticka en s.k. Islandströja till mig själv. (Detta är alldeles för grovt för barnkläder!)

Massor av härliga garner i underbara färger som kommer att passa finfint till att sticka åt bebisarna i Kongo! Det har sagt att det väldigt gärna får vara färgrika saker dit då de ju har en lite annorlunda färgtradition än det rosa och ljusblå vi gärna klär små barn i. (Fast sådant har varit varmt välkommet det också, givetvis!)

Och titta på detta!!! Ett ganska tunt, naturligt färgat, ullgarn som jag just nu funderar mycket på vad jag ska göra av. Det är så underbart så det måste bli något riktigt bra!

Nu har ni fått lite förklaring till att jag inte kommer att sitta riktigt lika mycket vid datorn, som jag skrev om i förra inlägget. Istället för att parkera på denna stol blir det förhoppningsvis mer tid i fåtöljen bredvid med stickningen redo i denna väska. Sydde den för ganska länge sedan och hade den länge hängande över fönsterbrädan vid min stol i köket. Som ni ser har fästs den med knäppning, men den har också "vanliga" handtag som när den hänger är nerstoppade i. Faktiskt väldigt praktisk!

Den här tröjagn fick sig ett extra litet "hundpromenadsbroderi" och skickades som tack för det fantastiska - inte fula! - paketet.

(Hur det kom sig att hon var gullig och gav bort allt detta till mig? En viss egen tidsbrist om jag förstått rätt, och insikt att det kanske inte skulle gå åt. Då fick jag ett mail med frågan om jag ville ha och konstaterandet att "Jag tycker det är lite synd att kasta dessa garner!". Som ni nog förstår svarade jag tämligen omgående... "Kasta" och "garn" i samma mening... Går ju inte riktigt ihop i mitt huvud!

Tack snälla Jenny! Du lär nog få se en del resultat med tiden!

Allt gott!
Eva

Andra årets sista långpromenad

2011-09-24T22:47:00.001+02:00

Ja, det blev det idag. För i morgon är det nämligen 2 år sedan Assar flyttade hit!

Som ni vet har det varit 2 år som väl närmast kan liknas vid en bergochdal-bana... Men det kan vi ta en annan gång!

Idag när vi skulle gå ut en långpromenad bara han och jag hade jag en väg i tankarna. Men så kom jag att tänka på att det ju är lördag... Och härligt höstväder... Gå förbi områdets populäraste lekplats och hundpromenadsområde...? Skulle matte verkligen ha lust med så mycket folk?

Näääää! Vi tar en annan väg!

Ibland kan jag bli bra avundsjuk på de promenadvägar/omgivningar många av er har "på armlängds avstånd", men för att bo 20 min från Stockholms city (med T-bana) så har vi det ganska bra.

På vägen "ut" gick vi en bit genom skogsbacken vi har nära. På andra sidan den finns ett litet radhus- och villaområde. Och i en skogsglänta intill har de uppenbarligen öppnat rådjursrestaurang! Mycket bra!

Sådana här asfalterade gångvägar finns det ganska gott om härikring. Ofta, som här, mer eller mindre nersprängda i berget. För berg har vi gott om...

När jag ser en bild som denna kan jag tycka att det ändå ser en liten aning småtrevligt ut...

Denna väg finns alltså ganska nära oss, kanske 2 km bort, men jag är faktiskt osäker på om Assar gått den innan. Jesper och Kasper och jag gick där ganska ofta, men sedan har det blivit så att vi oftast gått åt andra hållet.

Kolla nu förresten vänstersidan på dessa bilder lite extra...

...för där utanför finns detta!
En av Stockholms bra hårt trafikerade infartsleder ligger kanske 15 m ifrån gångvägen. Praktiskt nog dock försedd med ett antal gångbroar!
(Titta förresten ner till höger. Där ligger en idrottsplats för fotboll och så. Men strax bakom, härifrån sett, ligger mitt "favorithatobjekt"... Speedwaybanan! Många, många, är de kvällar när jag undrat om de alls vet vad ljuddämpare är! Jag bor tydligen i perfekt "hörläge" därifrån trots att avståndet nog är minst 2 km för ofta hörs t.o.m. när speakern annonserar om vit eller röd eller blå eller så vinner... Oerhört irriterande när man vill sitta ute! "Surkäring"? Jo, kanske, men jag tycker nedrans synd om de som bor än närmare!)

(Slutgnällt!)
Så kom vi då över på andra sidan. Där har de byggt bl.a. ett bussgarage. Lite kul var att de lagt några av stenarna från sprängningen vid sidan av promenadvägen. Faktiskt fina som dekoration. Och Assar tog direkt chansen... Stor sten!!! Jag hoppar upp och får godis!!!!!!! Och jadå - efter att ha pussat matte fick han från fickan. (Jag lyssnade på Rudi och hans matte och belönar nu "spontanupphoppande":))

Här försvann nästan jycken, men vi ville visa HUR stor stenen faktiskt är!

Detta är ett bra litet lönnlöv som vi hittade på vägen hemåt, kanske 3 cm tvärs över. Väldigt fint både i färg och bevarande! Jag tänker mig pressning och sedan bli ett bokmärke. Nu ligger det i en bok för torkning, men kanske åker det i mikron inuti en sak för snabbtorkning jag köpte för några år sedan.

Jag är osäker på hur lång denna promenad egentligen blev, men grannen och jag gissade på sisådär 6-7 km. Många av er går längre var dag, men för oss som brukar hålla oss mellan sisådär 3-4-5 blev det lite extra. Och med tanke på den fart Assar far fram i var det inte konstigt han såg ut så här när vi närmade oss hemmet.
(O ni som vet om cocker;han trimmades för nästan exakt en månad sedan.... Detta pälsmonster alltså!)

Ok - in med lillgubben och ut med gammelfarbror! En kortis mest för att kissa och så med honom.

När Jesper och jag kom in var Simon i något slags upplösningstillstånd! Han rantade efter Jesper med svansen i vädret en lång, låååång stund! Lite konstigt tycker jag eftersom Jesper ju varit hemma och det inte är något ovanligt att Assar och jag är borta 1.5 timme som idag.

Men han gav sig inte! Han rantade efter även Assar. MINA HUNDAR!!!!!
Uppenbarligen alldeles väldigt nöjd med att flocken var helt samlad igen fick jag också en "släng av sleven" med svans runt benen:)

Sedan hoppade han upp och tiggde godis... "Le mot kameran då!" sa' jag. OK! sa' Simon...

(Petrus? Han låg på sängen och förväntade sig tydligen att jag skulle komma dit och säga hej, för när jag gjorde det så spann han som en tok och kelade lika. De har något olika temperament, de där siameserna...)

Se'n har matte bara tråkat ut gänget med städning och en massa larv!

Till alla som har hängt med ända hit önskar vi en fortsatt trevlig helg!

Allt gott!
Eva

Ps
Jag får nog be om ursäkt för att jag är lite dålig på kommentarer och så för tillfället. Det har helt enkelt varit en hel del att göra här ett tag. Och nu blir det en del annat att göra (förklaring kommer!)... Dessutom inser jag att det att sitta så pass mycket som jag gjort ibland inte är det smartaste för axlar/rygg mm. Så jag försöker nu läsa ikapp vartefter på ett antal bloggar per dag - för missa någon av er vill jag absolut inte!
Kram!

Något lite roligare...

2011-09-20T20:27:00.000+02:00

Nu får det väl vara slut med sorgligheter här för ett tag tycker jag!

En sak till bara. Jag fick en mailfråga (från en för mig okänd läsare) som undrade varför i hela fridens namn jag brydde mig så mycket om någon annans katt. Nu är det överhuvud taget inte så underligt för mig att bry mig om både det ena och det andra djuret, men dessutom var det inte riktigt "bara" väninnans katt med Lukas.

Som jag skrev var han ju uppfödd hos grannen vägg i vägg med mig. Jag såg hans kull redan som högst 4 veckor gamla när de blev utsläppta att ramla runt i skogen på egen tass. (Ett smärre mirakel att någon i det gänget blev vuxen...) Och sedan har jag träffat honom flera gånger i veckan, klippt klor på honom och hjälpt till med annat.

Om någon annan nu skulle undra alltså...

Nu till annat!

Jag var uppe i centrum för någon vecka sedan och hittade en ny dyna till, ffa, Jesper till väldigt bra pris. Väl hemma igen provades den noga och blev klart godkänd, av gammelman liksom av två andra:

Hmmmm..... Ny grej... Måste provbäddas noga!

Joooo.... Kan nog vara ganska bra alltså...

Väldans mysigt det här faktiskt! Att ha en kant att fnula in nosen mot är ju mycket bra!
(Jodå! Jag kan visst andas!)

Helt klart är dynan i huvudsak Jespers! Fråga inte hur det har etablerats, men någon order har tydligen utgått, för det är mycket sällan någon av de andra ligger där.

Dock har de som sagt provat:

Jag är för stor!!!

Nej då! Han får visst plats! Men Assar ligger gärna ganska utspridd och sover. Bra sällan han snurrar ihop sig så där riktigt riktigt. En del ovanpå kuddarna i fåtöljen på nätterna möjligen, men bara korta stunder.

Iris lade sig väl egentligen inte alls. Hon använde den istället som "tallrik" för en tuggring, och då passar det bra att ligga så här:)

Kul när man hittar saker som även djuren trivs med!

(Korgen som Jesper visats upp i tidigare? En viss liten dam tyckte att den var ganska bra att tugga lite på... Och någon siames hade pippi på att riva i den på nätterna... Så den har åkt ut i källaren ett tag.)

Allt gott!
Eva